Det är nu dags för ännu ett besök i Sverige. Denna gång planerar vi att vara borta från båten i två månader, så det gäller att hitta ett lämpligt ställe där vi tryggt kan lämna vår kära ”Flying Penguin”. Efter noggrant övervägande beslutar vi oss för att det skall bli vid en boj vid marinan i Frade, där Hector, en av grabbarna i marinan, skall se till båten. Här ligger också en annan svensk båt. Det är ”Blue Dame” som vännerna Monica och Jan lämnat här medan dom är i Sverige.
Det blir några hektiska dagar med att förbereda båten för vår bortavaro. Jollen ”Pingelina” med sin utombordsmotor får vi lämna hos våra vänner Tito och Edith i Bracuhy och sedan går vi till Frade och förtöjer båten vid sin boj. Vi går noggrant igenom med Hector hur alla system ombord fungerar och instruerar honom att vädra ut i båten ordentligt när det är fint väder.
Avresedagen hämtar Tito oss och kör oss till Angra där bussen till Rio går. Denna gång har vi bokat in oss på TAP, det portugisiska flygbolaget som har bra förbindelser via Lissabon. Det är tredje Sverige resan i år, så vi börjar bli vana med dessa långa flygningar.
Väl hemma i Sverige är det dags för Marias och Niklas bröllopsfest. Vår gamla trotjänare ”Örnis” tar oss snabbt och bekvämt ner till Malmö och en jättelyckad fest i Malmöhus slott med stort internationellt inslag. Maria var förstås en underbart vacker brud.
Vi tillbringar ytterligare några mysiga dagar i Falsterbo och Trelleborg med Brittis familj.
Här får vi bl.a. chansen att bada i poolen med lilla Molly. Hon verkar gilla vatten lika mycket som vi.
Vi passar också på att besöka våra goda vänner Håkan och Karin i Malmö. Där får vi en riktig överraskning. Sedan vi var här senast har dom köpt andra halvan av det parhus dom bor i och byggt om hela huset på ett helt fantastiskt sätt. Efter en kväll med vinprovning i deras magnifika vinkällare, en gourmetmiddag på terrassen med en ”English garden” framför oss och en härlig frukost morgonen efter tackar vi för ett fantastiskt besök.
Vi fortsätter resan upp längs västkusten och besöker bl.a. våra seglarkompisar Jan och Monica i Hällviksstrand. Monica och Jan träffade vi i Salvador i Brasilien. Deras båt ”Blue Dame” ligger som sagt i Frade bredvid ”Pingisen” och de planerar också att segla söderut till Patagonien. Vi blir bjudna på en härlig lunch med kallskuret medan kulingen tjuter och regnet smattrar utanför stugknuten.
Åter i Stockholm, eller rättare sagt ute på skärgårdsön Norröra i Roslagen, träffar vi nya barnbarnet Sigrid, 3 veckor gammal, för första gången. Här har våra kompisar och nya ”släktingar” Agnetha och Zeth sitt sommarparadis. Sigrid är Cissis och Carl-Johans första barn och Hjalles åttonde barnbarn. Sigrid är en stor och jättesöt bebis, hon vägde inte mindre än 4,2 kg när hon föddes.
Naturligtvis blir det många dagar med övriga barn och barnbarn också. Man märker verkligen vad fort dom växer när man träffas så sällan. Dagarna ute på Vättersö blir ett kärt minne, inte minst båtturen ut till Ängsö där lilla orädda Harald, 2 år, skulle hälsa på en ko och så när hade blivit stångad. Och en annan minnesvärd dag var när vi besökte Naturhistoriska Museet med Matilda och Molly och tittade på pingviner och älgar och andra spännande djur.
Lite segling blir det också. På Najadklubbens regatta blir vi inbjudna att segla med Hjalles barndomskamrat Bengt Anzén med hustru Britt på deras nya Najad 355 ”Lola”. En kappsegling inte helt utan dramatik får man säga. En grundstötning och en missad spinnakernedtagning gjorde att en given förstaplats förvandlades till en 3:e plats. Men kräftorna och sällskapet var desto bättre.
”Örnis” tar oss med på ytterligare en långresa, denna gång ner till Öppet varv på Orust. Vi har blivit inbjudna att få bo hos våra kompisar Axel och Eva i deras fina nya hus i Hunnebostrand. Högt upp på en av Västkustens granitklippor med en strålande utsikt över Västerhavet och med urberget skyddande mot nordvästen sitter vi i deras jacuzzi med ett glas champagne och berättar seglarminnen. Nere i viken guppar deras HR:43:a ”Sid” som vi upplevt så mycket kul tillsammans med i Medelhavet. Det blir tre härliga dagar tillsammans med dem.
Sedan var det förstås alla plikter som skulle skötas. En stor del av tiden ägnar vi åt att förbereda försäljningen av vår lägenhet. Det blir många turer till soptippen och till vårt hyrda förråd. Det blir också två sorgliga avsked, först Brittis företag som vi nu avvecklar och så tar vi farväl av vår gamla trotjänare ”Örnis” som nu ska till bilhimlen. Tack för 35 000 härliga mil tillsammans. Kanske går du i graven tillsammans med din tillverkare i Trollhättan.
Att hinna med att träffa alla vänner är inte lätt när tiden är begränsad. Vi lyckas dock ganska bra denna gång. Vi får vara med på ”Grevens” 70-årskalas på Aquaria på Djurgården med massor av gamla seglarkompisar. Tack Christina, Marie och Anna för ett riktigt fint kalas. Vi blir bjudna till Lisbeth och Esbjörns nya fina hus på Lidingö tillsammans med Pia och Lasse. Underbart att få träffas igen och besöka ert nya ”Chateau”. Barbro och Thomas bjuder på Atlantseglarkalas med Ole och Anna som också var med över Atlanten. Hjalle hann också med att träffa Jarlabanke-vännerna, både på Odd Fellow och Rotary.
Under hela vår vistelse i Sverige är det dock en person som förtjänar ett särskilt tack, en person som outtröttligt och osjälviskt tar hand om oss. Det är Brittis mamma Mary. Hemma hos henne bor vi i TV-rummet och varje morgon serveras en god frukost. Och när vi kommer hem till henne i rimlig tid står alltid en delikat middag uppdukad. Runt omkring i lägenheten ligger våra nyinköpta grejor, våra datorer, papper och kläder kringströdda. Men aldrig ett ord om att vi stökar till, bara vänliga ord om vad trevligt det är att ha oss hemma ett tag. Vilken kärleksfull mor och svärmor!
Vi blir tvungna att boka om och senarelägga återresan till Brasilien för att hinna med allt. Det är massor av reservdelar och andra viktiga saker som skall inhandlas för att ta med till ”Pingisen”. Så äntligen, den 24 september, lätt utmattade, tar vi oss med taxi till Arlanda med drygt 100 kg packning. När vi kommer in i avgångshallen står det att flyget till Lissabon är inställt! Gissa om luften gick ur oss. Vi tar kontakt med en trevlig tjej hos TAP som berättar att vi är ombokade till TAM, Brasiliens flygbolag, via Paris i stället. Charles de Gaulle flygplatsen är inte vår favorit precis, men vi är ändå lyckliga att vi nu är på väg tillbaka till vårt hem ”Flying Penguin”. Nu skall vi börja vår seglats söderut mot i första han Uruguay och Argentina. Det är det vår nu och sommaren är i antågande, men ändå är det betydligt tuffare vatten som väntar oss när vi börjar närma oss ”the roaring 40-ies”. I näste resebrev berättar vi om den första etappen på denna resa söderut.