Medan vi ligger i Puerto Maderos trygga marina i Buenos Aires beslutar vi att göra en resa till vattenfallen i Iguazu. Dessa mäktiga vattenfall ligger på gränsen mellan Argentina, Brasilien och Paraguay, 140 mil norr om Buenos Aires. Det är egentligen inte ett enda utan närmare bestämt hela 275 större och mindre vattenfall som sträcker sig över en sträcka på nästan 3 km. Ett besök till Iguazu är ett måste när man är i de här trakterna.

 

Vi börjar få lite ont om tid så vi väljer att flyga. Alternativet är buss, men det tar för lång tid tycker vi. Inrikesflygplatsen Aeroparkie ligger dessutom bara ett par km från hamnen, så det är snabbt och enkelt att ta sig dit. Vi kollar naturligtvis vädret med vårt fina väderprogram SPOS och hittar ett par dagar då det ser ut att bli riktigt fint väder i Iguazu. Det går ju att få fina prognoser även för landvädret. Dagarna före och efter vår väderlucka lovar regn och t.o.m. åska där uppe. Dessutom skall det bli dåligt väder i Buenos Aires under den tid vi tänker vara borta, så det passar perfekt med en utflykt just nu.

 

När vi startar från Buenos Aires har det dåliga vädret redan anlänt så det blir en skumpig början på flygresan, men snart är vi inne i det fina vädret och vi kan börja studera djungellandskapet och Paraguayfloden under oss.

Vi har valt att bo på Sheraton Iguazu. Hotellet är det enda som ligger inne i nationalparken som omger vattenfallen på den argentinska sidan. Vi har dessutom valt ett rum där vi har utsikt över vattenfallen. Det låter toppen tycker vi, men på planet upp tar Hjalle fram vår guidebok. Till vår besvikelse står det att Sheraton är lite nergånget och sunkigt, att maten inte är mycket att hurra för och att det således inte alls är prisvärt. Så våra förväntningar på hotellet är inte så höga när vi landar.

Döm om vår lycka när vi finner att guidebokens omdömen är helt fel. Receptionen är magnifik med stora panoramafönster ut mot vattenfallen. Vi blir mycket positivt mottagna av de glada flickorna i receptionen. Rummet är utmärkt med en stor balkong varifrån vi har en strålande utsikt över hotellets pool och vattenfallen längre bort, det kan inte vara bättre. Vädret är underbart, precis som vårt nya väderprogram har förutsett.

Så fort vi fått in vårt bagage på rummet ger vi oss av för att titta närmare på fallen. Stigarna är väl utmärkta och fint byggda, men man får absolut inte gå utanför dessa trails, dels för att det finns ormar och andra farliga djur och dels skall den omkringliggande naturen skyddas. Vi rör oss ju i en känslig djungelmiljö som besöks av miljoner turister varje år.

 

Vi väljer de stigar som kallas upper trail och som leder till de översta delarna av vattenfallen. På vägen dit genom den ångande varma djungeln blir vi glatt överraskade av att se alla tusentals fjärilar som finns här, vackra fjärilar i alla regnbågens färger och med olika mönster.

Väl framme vid de dånande fallen är det en hisnande känsla att se hur vattenmassorna, 2000 kubikmeter per sekund, störtar sig utför stupen. Vattendimman som bildas i luften skapar vackra regnbågar runt omkring.

 

När vi återvänder efter denna halvmillånga vandring är vi rejält varma så vi kastar oss med välbehag i poolen för ett svalkande dopp. Vi beställer varsin fruktdrink i den fina poolbaren och lägger oss i var sin solstol med en god bok. Detta är lyx, det var ett bra tag sedan vi kunde koppla av på det här sättet. Vi avslutar dagen med en riktigt god och vällagad middag på hotellet med ett smakrikt Malbec-vin från Mendoza därtill.

 

Nästa morgon är vi uppe tidigt. Parken öppnar inte förrän klockan 8.00, men eftersom vi bor innanför parkens grindar kan vi ge oss av tidigt och se den nedre stigen (lower trail) innan turistinvasionen börjar. Det blir en fantastisk morgonutflykt, vi har hela stället alldeles för oss själva. Det är helt underbart att kunna stanna och njuta av de otroligt vackra, mäktiga, dånande fallen när man vill, utan att behöva stå och trängas.

Vi kan fotografera utan att andra människor står i vägen. Via en gångbro ut till en plattform kan vi komma riktigt nära ett av fallen. Det är som att stå i en rytande storm där vattnet piskar mot kroppen. Det dånar så man har svårt att höra vad man själv tänker. Vi blir genomblöta förstås, men vattnet är ljummet och våra tunna kläder torkar snabbt.

När vi återvänder mot hotellet möter vi de första turistgrupperna. Då upptäcker vi att vi har glömt väskan till vår videokamera vid ett av vattenfallen. Brittis springer – nåja halvspringer, det är ju subtropisk värme – tillbaka mot vattenfallet. Efter ett tag möter hon en av nationalparkens renhållningsmän som kommer bärande på sin blåa sopsäck. Brittis frågar på stapplande spanska om han möjligtvis har sett en videoväska. Gissa vad som händer, just det, ur sin soppåse drar han leende upp vår videoväska. I videoväskan ligger också den kabel som behövs för att ladda kameran, så den är jätteviktig. Tänk att komma till pingvinerna nere i söder och inte kunna filma! Vi börjar smått fundera på vad det är med oss och kablar?

 

Efter denna härliga morgonutflykt till de mäktiga dånande vattenfallen och jakten på videoväskan sätter vi oss ner i restaurangen för en välförtjänt, jättegod frukost med frukter av alla de slag. Sedan några sköna timmar vid poolen med våra böcker.

 

Efter den välbehövliga vilan går vi till nationalparkens tågstation för att ta oss till det som kallas ”Garganta del Di Diablo”, ”djävulens strupe” fritt översatt. Det är ett hästskoformat vattenfall med en fallhöjd på 82 meter. Garganta är som en jättestor kokande gryta där vattendimman plötsligt skjuter i höjden som en vulkan, otroligt mäktigt.

 

Dagens sista höjdpunkt är en tur med en snabbgående rib-båt. Vi kommer fram till biljettkontoret i sista minuten för att hinna med dagens sista tur. Vi ser hur de som åkt innan oss kommer i land, de ser ganska våta ut. Vi får en vattentätt påse till kamerorna och en blöt flytväst. Sedan är vi med om en hissnande färd i forsarna under vattenfallen.

Båtföraren går väldigt nära fallen så vi blir duschade ordentligt den ena gången efter den andra och blir dyblöta, men det är fantastiskt att få känna på dessa naturkrafter. Eftersom det är dagens sista tur tar man ut svängarna lite extra. Alla skriker av förtjusning när vi i 30 knops fart flyger fram över vågorna i forsen. När vi väl kommer i land igen så är inga, absolut inga av våra kläder torra. Tillbaka på hotellrummet blir det därför en skön dusch och så på med torra kläder och så ett glas bubbel på balkongen i solnedgången med vattenfallen i fonden. Tala om romantisk afton!

 

Nästa dag är det dags för den brasilianska sidan av fallen. Vi har ställt väckarklockan så att vi skall vara färdiga i god tid innan bussen skall hämta oss halv nio. Men redan klockan halv åtta ringer vår telefon, bussen var redan här. Vi förklarar att i vår bokningsbekräftelse står det 8.30. ”Ok, vi kommer tillbaka om 15 minuter” säger man glatt. Hur kul är det att checka ut och äta frukost på 15 minuter. Vi rusar ned i matsalen och slänger i oss den goda frukosten.

 

Väl tillbaks i foajén får vi reda på att vi har blivit ombokade till eftermiddagsturen, men det går ju inte eftersom vårt flyg går klockan 17.  Då beställs det fram en taxi som kör oss till den brasilianska gränsen där vi hinner ikapp bussen. Resten av gruppen tittar lite misstänksamt på oss när vi kliver ombord.

På den brasilianska sidan har man byggt en lång pir ut till vattenfallen där man får en väldigt fin överblick av fallen. Vi kommer här mycket nära det stora vattenfallet ”Djävulens strupe”. Bussen tillbaka skall naturligtvis passera ett ”turist trap”, ett stort hantverkscentrum där det säljs en massa krimskrams.

I efterhand kan vi säga att det hade varit mycket bättre att ta en taxi, det kostar inte så mycket mer och då hade vi kunnat lägga upp turen själva och sluppit en massa väntetid. Men vattenfallen var absolut resan värd.

 

Vi lämnar med viss saknad Sheraton Iguazu, ett bra val när man åker hit. Dom som hade hotell inne i staden Iguazu berättar att där fanns inte mycket att se och resorna till parken var tidsödande. Flygresan tillbaka ger oss åter möjlighet att studera det vackra landskapet under oss och inflygningen till Buenos Aires var magnifik med en fantastiskt fin vy över Rio de la Platas delta.