Det är nu dags att göra allt klart för vår segling från den skyddade marinan här i Mar del Plata ner till Falklandsöarna, en sträcka på nästan 900 sjömil. Vi börjar fingranska väderprognoserna för att finna ett lämpligt väderfönster för seglingen genom ”the Roaring 40:ies” ner till ”the Screaming 50:ies”. Föga anar vi att de närmaste 6 veckorna kommer att påverka oss mer än vad någon annan segling någonsin har gjort. Vi kommer att möta ett hav som är så olikt allt vi tidigare mött och ett örike med natur, djur och människor som vi aldrig kommer att glömma. Vi och båten kommer att möta utmaningar vi aldrig tidigare varit med om. Vi kommer att uppleva känslor allt från jublande glädje till djup förtvivlan. De starka känslomässiga och fysiska upplevelserna gör att vi inte har kunnat skriva och berätta om dem förrän vi fått distans till dem och kunnat bearbeta och förstå vad vi varit med om. Vi hoppas att vi nu, några veckor efter att vi kommit tillbaka till Mar del Plata, kan förmedla något av det vi upplevt på dessa sydliga latituder.

Med hjälp av vårt väderprogram börjar vi skymta ett möjligt väderfönster den 7 – 12 januari. Vi har således en vecka på oss att göra allt klart för avgång. Men först skall vi fira nyår här i Mar del Plata. Under en promenad längs stränderna norrut går vi in i den vackra byggnaden som är Yacht Club Argentinos (YCA) klubbhus. Där träffar vi klubbens Commodor, Senor Santiago med fru Carolina. Dom bjuder in oss till klubbens nyårsfest vilket vi naturligtvis med glädje tackar ja till.

Yacht Club Argentino

 

 

 

Vi firar först det svenska nyåret klockan 20 med ett glas champagne ombord på ”Pingisen” och skålar för våra nära och kära innan vi i det sköna vädret promenerar de 2 kilometrarna bort till YCA. Vi blir bjudna på drinkar med läckra snittar till och vi minglar runt bland alla festklädda argentinare. Det är verkligen lätt att komma i kontakt med folk här och många är naturligtvis nyfikna på oss och våra planer. Och som vanligt här i Sydamerika är hela familjen med, från barnbarnen till gammelfarmor. Middagen serveras först kl 23.00 enligt typisk argentinsk sed. Vi sitter tillsammans med besättningen på ”Ocean Watch”, en båt från USA som är på väg att segla runt de bägge amerikanska kontinenterna. Vid 12-slaget serveras champagne och sedan blir det fyrverkerier över hela stan. Vi står ute på terrassen och beundrar skådespelet med Södra Atlanten i bakgrunden. Sedan blir det dans, och inte bara vanlig pardans utan också olika runddanser där alla kan vara med så länge man orkar. Vid 3-tiden går vi ganska trötta tillbaka till båten efter en verkligt trevlig nyårsafton.

 

Nu följer en intensiv tid av proviantering och utrustning av båten. Vi har en lång lista som skall klaras av innan vi kastar loss. Vi använder våra cyklar för att ta oss runt till olika affärer. Vi tankar diesel och vatten och vi fyller våra gasolflaskor. Vi lyckas att fixa det mesta på listan, inklusive 500 m flytlina för Patagonienförtöjningar och en komplett dykutrustning till Hjalle, vilket han är överlycklig över. Och för varje dag ser den 7 januari bättre och bättre ut för avgång. Vi känner i magen att vi är på väg ut till ett stort äventyr.

Vi har mycket stor hjälp av det argentinska paret Clara och Rudolfo på ”Bastardo”. De bor sedan flera år på sin båt här i Mar del Plata efter att ha seglat jorden runt. De känner allt och alla och är välkända profiler bland långseglarna som passerar här. I hamnen ligger också tre andra båtar som skall vidare söderut. Det är 64-fotaren ”Ocean Watch” från USA, den norska 57-fotaren ”Jenny” och enmansseglaren Bob med sin skeppskatt Bob Cat ombord på den gamla 42 fots stålbåten ”Sylph” från Australien. Vi träffas varje dag och pratar väder och vägval. ”Ocean Watch” skall också gå till Falklandsöarna medan ”Jenny” och ”Sylph” tänker smyga längs Argentinas ostkust ner mot Ushuaia, världens sydligaste stad.

Vi hinner också med några utflykter på cyklarna, bl.a. för att beskåda de sjölejonkolonier som finns här.

 

 

 

Vi cyklar längst ut på den stora vågbrytaren där en Jesusstaty vaktar inloppet till hamnen och förhoppningsvis även de sjömän som ger sig ut på havet härifrån. Vi ser hur det ena sjölejonparet efter det andra också lämnar hamnen. Det är dags för uppbrott.

 

Fiskehamnen i Mar del Plata 

 

 

 

 

 

Den 7 januari klockan 12 kastar vi loss och går ut i den yttre hamnen där vi först kalibrerar vår flux-gate kompass och radar innan vi sätter segel mot Falklandsöarna. Vårt väderprogram berättar om en väderlucka på ganska precis fem dygn med nordliga vindar. Sedan skall det komma ett väderomslag med en sydvästlig kuling/storm. Innan dess måste vi vara framme!

 

I början har vi måttliga nordostliga vindar när vi sätter kurs rakt söderut. Vår första dag till havs blir således mycket angenäm, en ”ren smörsegling” som Brittis säger. På natten ökar dock den NO vinden och kl 06.00 påföljande morgon då vi passerar 40 grader syd har vinden ökat till kuling

Vågorna växer snabbt och nu är det slut med måltider vid dukat bord i sittbrunnen. ”The Roaring 40:ies” har presenterat sig. Under dagen får vi vår första påhälsning av delfiner, dessa underbara djur som skänker så mycket glädje varje gång de visar sig.

 

På kvällen mojnar vinden och vrider till NW vilket gör att sjön minskar eftersom vi har lite sjölä av den argentinska kusten i norr. Vi får nu 3 dagar med måttliga vindar och vackert väder, men temperaturen såväl i luften som i vattnet sjunker snabbt för varje dag. Nätterna är fantastiska med en sprakande, underbart vacker stjärnhimmel med Södra Korset högt upp på himlen. De svaga vindarna i kombination med att vi har strömmen ”The Falkland Current” rakt emot oss gör dock att farten är för låg för att hinna fram till Falklandsöarna innan den SW vinden kommer. Vi tar hjälp av motorn vilket naturligtvis inte känns så kul, men det är absolut nödvändigt.

Den 9 januari kl 10.00 lägger plötsligt vår GPS av. Vi får ingen position till våra sjökortsplottrar. Vi kopplar in vårt reservsystem på vår dator som har en egen GPS-antenn från Clas Ohlson medan vi felsöker. Efter några timmar hittar vi felet och kl 13.30 fungerar det igen. Men då har istället radarn slutat fungera. Vi bryr oss inte om det för det finns ändå inga båtar där vi nu seglar och vår AIS fungerar fortfarande som den ska. Sjön är nu så lugn att vi passar på att fylla på 50 liter diesel i det fall vi behöver utnyttja motorn mer än beräknat. Runt omkring oss seglar albatrosser, petreller och fregattfåglar omkring och betraktar oss sakkunnigt. Vi upplever en fantastisk harmoni med det kalla, stålblå havet runt omkring oss och så dessa fantastiska flygare.

Den 10 januari visar vårt väderprogram att det kommer att bli en tuff avslutning på denna seglats. Lågtrycket som närmar sig från Cap Horn har fördjupats och vi kommer att få en nordlig vind som skall öka till hård kuling. Vinden kommer sedan att vrida till SW och öka till storm. Hinner vi inte fram till Falklandsöarna innan dess kommer vi att blåsa iväg rakt ut på Atlanten. Det finns inga alternativ, vi måste hinna fram i tid, men det kommer att bli på håret. Vi känner hur spänningen stiger ombord. Den 11 januari klockan 20.20 passerar vi 50 grader syd, vi är nere i ”the Screaming 50:ies.

Plötsligt ser vi hur farten ökar från 6-7 knop till 9-10 knop. Vi har äntligen fått strömmen med oss och i den ökande vinden fullkomligt rusar vi söderut. Vi seglar nu med bara kutterfocken uppe och sista natten till havs får vi en fantastisk segling. Vi har c:a 20 m/s med ännu starkare vind i byarna, men vi känner hur spänningen börjar släppa, vi kommer att hinna fram – om bara väderprognosen stämmer.

På morgonen den 12 januari mojnar vinden men vågorna finns kvar så båten rullar våldsamt. Vi omsluts av en rå och kall dimma. Vi startar motorn och skotar hem storseglet hårt vilket ger båten en mer behaglig rörelse. Barometern har nu sjunkit till 970 hPa och vi förstår att vi närmar oss lågtryckets centrum. När det har passerat oss österut kommer den SW vinden att komma. Men nu har vi bara 30 sjömil kvar tills vi är i lä för sydvästen bakom Falklandsöarna.

 

Klockan 09.15 siktar vi land på bara 3 sjömils avstånd i det dimmiga vädret. Vi känner en stor lycka över att vara framme men nu börjar en massa krångel. När vi rullar ut storseglet efter att bara ha seglat med focken under natten visar det sig att våra extra lattor till storseglet som vi har stuvat i bommen har följt med in i masten när vi rullade in seglet i går. Hjalle tar fram bågfilen, öppnar inspektionsluckan in till storsegelrullen och lyckas såga av och få bort dom inrullade lattorna. Samtidigt ser vi mörka moln som kommer allt närmare. Det känns verkligen som en tävling mot tiden.

När vi väl kan fortsätta färden börjar nästa problem, vi får kelp i propellern. De första 4-5 gångerna det händer lyckas vi bli av med de sega sjögräsväxterna genom att backa sönder kelpen, men samtidigt som haglet börjar vräka ner över oss fastnar en ny kelpruska och den här gången blir vi inte av med den . Vi kan inte göra mer än 3 knop med motorn, nu känns det väldigt ödesdigert, kommer vi hinna in i sjölä innan vinden tar i ordentligt. Nu kommer det dessutom ett åskväder in över oss, men vinden låter som tur är vänta på sig. Vi kommer till slut in till Stanley och kan förtöja utanpå ”Ocean Watch”, otroligt lyckliga över att vara framme efter precis 5 dygn. Besättningen på ”Ocean Watch” har varit riktigt oroliga för oss det senaste dygnet när det blåste så mycket.

 

Vi hinner knappt lägga till förrän Bob, en radioamatör som vi har haft radiokontakt med på vägen hit, dyker upp för att hälsa oss välkomna till Falklandsöarna. Han bjuder också hem oss på en drink på kvällen, en inbjudan som vi ber att få skjuta på till nästa kväll, då vi är för trötta. Amerikanska segelbåten ”Endveour” hälsar oss också välkomna. Tullen och immigrationen kommer ombord på båten 15 minuter efter vi lagt till. De hälsar oss välkomna hit och ordnar snabbt och enkelt vår inklarering, mycket effektivt. Vi ber om visa för 2 veckor, vilket kan förlängas om det behövs. Dom lämnar också en gul plastpåse till oss där vi skall lägga våra sopor. Man är mycket rädd för att få in sjukdomar, djur eller växter som inte finns här på öarna.

 

Lyckliga börjar vi göra i ordning i båten och äter en ordentlig Pastasallad till lunch. En promenad efter lunchen, ett pubbesök och vi är tillbaks på ”Pingisen”. Vi stupar i säng och somnar direkt, men efter ett par timmar vaknar vi av att vinden har ökat. Det sliter och drar i alla tampar och ett obeskrivligt ljud tjuter i mast och rigg. Det går inte att sova i oljudet. Den sydvästliga stormen har kommit. Men vi är i hamn. Trots stormens tjut känner vi oss oerhört lyckliga. Vi har gjort vårt livs segling.