Montserrat är en av de mindre kända öarna i den karibiska ökedjan. Den är ganska liten och mest känd för sin vulkan Soufriere som varit mycket aktiv sedan det stora utbrottet 1995 då huvudstaden Plymouth begravdes i aska. 2003 kollapsade stora delar av kraterväggarna och vulkanen visade alla tecken på att somna in. Befolkningen började komma tillbaka till området runt vulkanen. Man grävde fram och började reparera sina förstörda hus. Så plötsligt och helt oväntat började vulkanen vakna till liv igen. I början av 2006 fick vulkanen ett stort utbrott som följdes av flera och så sent som i december 2008 kom ytterligare ett stort utbrott. Idag är hela området runt vulkanen avspärrat och förbjudet att beträda.
År 1995 bodde det c:a 11 000 människor på ön som livnärde sig på jordbruk, fiske och turism. Idag har befolkningen minskat till 4 500 och man bor på norra delen av ön bakom det höga bergmassivet Central Hills som skyddar mot vulkanen.
De flesta invånarna har sina rötter på Irland. Detta kan man även förstå om man studerar Montserrats flagga. På den kan man se en grönklädd kvinna som spelar harpa. Kvinnan är Lady Erin, ett gammalt namn för Irland, och harpan är ett traditionellt irländskt instrument. Och den gröna färgen är naturligtvis det som mest för tankarna till Irland. Montserrat är också den enda ön i Karibien där man firar St. Patric’s Day och befolkningen är stolta över sitt irländska ursprung.
Montserrat har ingen riktigt bra hamn eller ankarplats vilket gör att de flesta seglare avstår från att stanna till här. Dessutom är risken stor för att aska från vulkanen kommer flygande och tränger in i alla skrymslen och vrår när man passerar i lä av ön, aska som är mycket besvärlig att bli av med. Inte desto mindre är många intresserade av att titta på vulkanen och den begravda staden Plymouth. Det finns därför möjlighet att flyga med en helikopter från Antigua och beskåda ön från luften.
Och det är precis vad vi beslutar oss för att göra, trots att det är ett väldigt dyrt sätt att resa. Brittis har aldrig flugit helikopter och vill jättegärna prova på det, så vi bokar in oss för en helikopterutflykt den 15 mars. Med ombord på helikoptern är ett trevligt amerikanskt par, Brian och Christina från New Jersey. Dom berättar dock inte för oss innan vi startar att de var i World Trade Center, där de jobbade, både vid bombattentatet 1993 och på 47:e våningen i North Tower när det första flygplanet kraschade in i tornet på morgonen den 11 september 2001. Inte heller berättar de att de flugit med ett flygplan som fått en motorexplosion på ena motorn eller att de flugit med en DC-10 som felaktigt rapporterade att de blivit kapade varvid de eskorterades av två jaktflygplan ner på en amerikansk flygbas där antiterroristtrupper stormade planet.
Vi startar således med vår helikopter från Jolly Harbour på Antigua, helt omedvetna om vilka kompisar vi har ombord. Flygningen över havet som skiftar i en mängd turkosa nyanser och där vi håller utkik efter valar går problemfritt.
När vi efter c:a 15 minuter närmar oss Montserrat börjar vi stiga upp mot vulkanens topp som ligger på drygt 1 000 meter. Vi tittar fascinerat på den sterila, asktäckta terrängen under oss när Hjalle, som sitter fram bredvid piloten, plötsligt noterar att en röd varningslampa tänds på instrumentpanelen.
Det står ”Oil Pressure” på lampan och piloten har naturligtvis också sett den. Piloten anropar flygplatsen på ön och sänder ett Pan-Pan meddelande där han meddelar att han kommer att bli tvungen att nödlanda och att han skall försöka ta sig till flygplatsen. Sedan störtdyker vi ner mot havet på västsidan av ön, Där flyger vi sedan 10 m över vattnet medan piloten berättar att om rotorn havererar tänker han landa på vattnet. Det finns två uppblåsbara pontoner under helikoptern som gör att den kan flyta, åtminstone så länge att vi hinner ta oss ut.
Vi klarar oss dock fram till norra delen av ön där flygplatsen ligger och här stiger vi upp över land och landar lyckligt på flygplatsen där brandbilen står med blinkande blåljus. Vi klättrar ur helikoptern och går in i den lilla terminalbyggnaden. Piloten kontaktar sin bas på Antigua och vi får reda på att de ska skicka en annan helikopter för att hämta oss. Vi passar på att gå ut på en liten upptäcktsfärd och slinker in i en liten butik som säljer souvenirer. Nu blir det fart på tull och passpolis som blivit tagna lite på sängen av vårt plötsliga uppdykande. Vi har ju inga pass med oss, det har ju aldrig varit meningen att vi skall landa här. Vi blir snabbt infångade och förda tillbaka till terminalen. Här får vi vänta i ett par timmar innan den andra helikoptern kommer för att hämta oss. Det är under dessa två timmar som Brian och Christina berättar om sina tidigare äventyr. Tullpolisen fortsätter att vimsa omkring och ringer till sina chefer för att höra efter vad man skall göra med oss. En vänlig tullare blinkar dock till oss och när ingen ser får vi gå ut i avgångshallen och köpa något att dricka.
Den nya helikoptern tar oss med på en ny tur över ön, förbi spökstaden Portsmouth och upp till vulkanen innan den sätter kurs mot Antigua.
Vy över Antiquas huvudstad St Johns
Vi får nu besked om att vi måste flyga till Antiguas internationella flygplats för att klarera in där. Här blir det ännu mer snurrigt för nu har vi ju varken pass eller utklarering från Montserrat. Några handlingskraftiga kvinnliga passpoliser säger till oss att här har vi inget att göra och ser till att vi snabbt kommer tillbaka ut till helikoptern igen innan cheferna kvicknar till och börjar komplicera saker och ting.
Pingisen ligger som 5:e båt på höger sida på mittpontonen
Vi klättrar in i helikoptern och flyger tillbaka till Jolly Harbour. Vi har således gjort tre helikopterresor, besökt Montserrat, besett vulkanen med omgivningar två gånger samt flugit över nästan hela Antigua. För att kompensera oss för detta får vi tillbaka 300 US$ av helikopterbolaget. Det blir således en ganska billig utflykt till slut.