Efter några spännande dagar bland alla superyachts vid svenskön St Barths seglar vi de 20 sjömilen till St Martin där vi ankrar i Marigot Bay på den franska sidan. St Martin är en ö som är delad mellan Frankrike och Holland. Totalt bor det ca 100 000 personer på ön och här finns det mesta att få tag på, framför allt bra och prisvärda båttillbehörsaffärer, kunniga båttekniker och stora välsorterade mataffärer.

Ön har en stor lagun med inlopp både på den franska och holländska sidan där de flesta båtar ankrar. Vi föredrar dock den fina ankarviken utanför staden Marigot där det är härligt att simma och bada. Under våra tre veckor på St Martin, varav vi hade hyrbil i knappt två veckor, lär vi känna ön ordentligt. Tillsammans med Anders och Anette på ”Victory Too” tar vi den första turen runt ön i deras hyrbil. Anette och Anders har varit på St Martin flera gånger tidigare, så de är bra guider för oss nykomlingar.

Vi äter lunch i Philipsburg, huvudstaden på den holländska sidan. Här finns en riktig strandpromenad med massor av hotell och restauranger.

 

Vi fortsätter sedan till Sunset Bar som ligger vid en strand alldeles vid änden av landnings- och startbanan för St Martin flygplats. Här är det fullt av turister som tittar på flygplanen när de kommer in för landning alldeles ovanför huvudena på folk.

Startbanan börjar så nära stranden att det finns en stor varningsskylt som säger att man skall akta sig för de heta avgasstrålarna från jetmotorerna när de drar på full gas. Det har dock motsatt effekt mot vad författarna av varningsskylten tänkt sig. När ett plan skall starta rusar folk fram för att få uppleva kraften i jetströmmen. Framför allt är det MD 80 planen med motorerna längst bak och de stora planen från Europa som drar till sig de äventyrslystna. Det verkar som en del piloter är väl medvetna om detta och drar på full gas med låsta bromsar ett bra tag innan de släpper bromsarna och drar iväg. Vi ser flera personer som fullkomligt kastas bakåt ut i vattnet i ett moln av sand medan handdukar och t-shirts flyger iväg åt alla håll.

 

Varje dag så annonserar Sunset Bar ut landningstiderna för de stora flygplanen på en griffeltavla gjord som en surfbräda. Man har också installerat högtalare längs staketet till baren där man kan höra radiotrafiken mellan markkontrollen och piloterna. Det är mäktigt när man ser något av de stora flygen komma in för landning och de bara är några meter över staketet som avskiljer stranden från landningsbanan. Vi tror att piloterna är mycket medvetna om att det står 100-tals människor och tittar på dem, så några visar säkert upp sig lite extra.

 

En kväll när vi ligger för ankar ute i Marigot Bay avgörs slutligen tävlingen killarna mot tjejerna på ”Victory Too” och ”Flying Penguin”. Tävlingen började ju på St Kitts för några veckor sedan med Plump och Etikspelet och avslutas alltså nu här på St Martin. Med en liten (tjejernas version) men betryggande (killarnas version) marginal så vinner Anders och Hjalle. Tjejerna bjuder således på champagne och det blir en helkväll utan dess like, vi har väldigt trevligt. När vi har det så här riktigt bra i våra fina båtar brukar Anders säga: ”Undra hur de rika har det?”

 

Lunch med Anette och Anders på favoritrestaurangen Tropicana i Marigot

 

Nästa dag tar ”Victory Too” en tur till Anguilla medan vi ligger kvar för att fixa med vår watermaker. Vi har fått kontakt med den holländske seglaren Jan som har tagit jobb på elfirman Eltec här på St Martin. Tillsammans med Jan som är en både skicklig och trevlig kille gör vi en ordentlig genomgång av watermakern. Inte bara att vi får proffsig hjälp, Spectra (tillverkaren) bjuder dessutom på kalaset och låter det hela gå på garantin. Vi upplever att Spectra Watermakers i Kalifornien är den leverantör som har den bästa after sales service av alla våra leverantörer av prylar ombord. (Den i särklass sämsta är Cordland Marine i Sverige som vi köpt all vår kommunikationsutrustning av).

 

”Victory Too”  kommer snart tillbaks till Marigot då det var alltför rulligt att ligga på Anguilla. Vi får således ytterligare ett par trevliga dagar tillsammans innan de seglar tillbaks till Nevis för att spela mera golf. Vi tar över den bil som de har hyrt så nu kan vi ta oss runt på egen hand. En dag ser vi en gummibåt som styr rakt emot ”Pingisen”, det är P-G och Margareta Nilson som kommer på besök. P-G och Margareta seglade med sin Hallberg Rassy 45:a ”Swedish Lion” i Västindien ett antal år. Varje år blev uppehållet på St Martin längre. Det slutade med att de köpte en lägenhet här och sålde sin HR45:a. Vi känner P-G och Margareta sedan tidigare, bl.a. genom Oceanseglingsklubben, OSK. Vi får en trevlig eftermiddag tillsammans med mycket intressant information om St Martin.

 

Här på ön finns gott om bra restauranger så det blir ett antal goda luncher och middagar i land. Två gånger besöker vi Grand Case, en by på nordvästra sidan som har en hel gata längs den fina sandstranden som bara består av restauranger.

Första gången vi är där besöker vi Fishpot tillsammans med Anders och Anette och andra gången går vi på l’Éstanivet med P-G och Margareta, en väldigt spännande restaurang som serverar mycket kreativ mat,. Bägge ställena har mat i världsklass men smakar det så kostar det.

 

 

 

Vi umgås mycket med P-G och Margareta under de här tre veckorna.  Tillsammans besöker vi St Martins Yachtklubb som har en välbesökt happy hour på fredagar. Vi åker med P-Gs och Margaretas rib-båt till Yachtklubben, de bor precis vid lagunen och har där en egen liten brygga för sin båt, mycket praktiskt.

Från yachtklubbens utebar har man en härlig utsikt mot de båtar som går in i och ut ur lagunen via den holländska bron. Den öppnar varje dag kl 17.30 och det är många jättestora båtar som går igenom här. P-G berättar att en rysk multimiljardär har bekostat en breddning av kanalen under bron så att hans 3:e eller 4:e största båt skall komma igenom. Det är helt obegripligt vilka pengar det finns satsade i båtar. Här träffar vi också på flotten Antiki, en liten flotte som seglat från England med en 82-årig kapten. Seglatsen tog ca 2 månader, imponerande vad folk hittar på, framför allt tokiga engelsmän.

 

På fredagar är det också musseldag, då flygs det in färska musslor från Kanada, så det är ingen tvekan om vad man skall äta om man går ut en fredag. Så efter en drink på Yachtklubben går vi fyra ut och äter jättegoda musslor på en restaurang i närheten. Vi har en mycket trevlig kväll.

 

Det tar ett tag innan vi kommer underfund med hur vi skall få tag på bra och gratis Internet här på St Martin, men snart hittar vi med andra båtars hjälp ett antal restauranger som har WiFi, bl.a. McDonalds. Så länge vi har hyrbilen tar vi med oss våra datorer i bilen om vi skulle hitta ett bra ställe med WiFi, och det gör vi ganska ofta.

Vi besöker norra delen av ön där det finns en mycket skyddad marina i Anse Marcel, ett riktigt ”Hurricane Hole”. Här ligger också ett stort Radisson hotell, allt mycket fint och välordnat.

 

 

 

På östra sidan, d.v.s. lovartssidan av ön ligger Oriental Beach, som lockar många turister. Längs stranden finns de vanliga solstolarna och parasollerna och ute på viken kan man vindsurfa, parasaila och göra en massa andra vattenaktiviteter. På östsidan finns också Oyster Pound, som är en fin och skyddad ankarplats.

 

Vi trivs väldigt bra på ön så därför blir det ett lite längre uppehåll än vad vi tänkt oss. Vi åker faktiskt runt och tittar på lägenheter med ett antal mäklare, och tro det eller inte, innan vi lämnar ön har vi skrivit kontrakt på en fin lägenhet inte långt från PG:s och Margaretas. När vi lättar ankar för att segla vidare mot BVI i slutet på april är vi alltså på väg att bli Västindienbor. Är inte det en nyhet så säg!

 

Utsikten från vår terass

 

 

 

 

 

Swimmingpoolen