Vi har haft en jättebra vecka på St Martin dit vi kom den 31 juli. På måndagen skrev vi på pappren och så var lägenheten vår. Det var spännande att bo där första natten, allt kändes jättebra. Vi satt på altanen i skymningen, palmerna susade, cikadorna spelade och solen gick ner över lagunen, vi kommer säkert att trivas jättebra när vi är där. Vi jobbade hårt under veckan, möten med elbolaget, vattenverket, bostadsrättsföreningen, försäkringsbolaget och banken. Allt gick nästan som på räls, vi fick mycket hjälp av både säljaren och mäklaren. Sedan var det shopping, shopping och åter shopping för att utrusta lägenheten. Det var ett bra sätt att lära känna ön och få en bra ”infrastruktur”. Dagarna började och avslutades som regel med en rejäl simtur i poolen.
På fredagen hade vi en liten mottagning för grannar och säljare, bl.a. serverade vi Hjalles nygravade lax. Det blev en jättetrevlig kväll. (gravlaxen tog slut). Vår granne som bor på bottenvåningen har en son som jobbar med att hyra ut lägenheter, så han dök upp under kvällen och var intresserad av att hjälpa oss med uthyrning. Vi trivdes så bra att vi kom iväg lite försenade till flygplatsen på söndagen. Vi hade bråttom så vi parkerade hyrbilen där man släpper av passagerare för att checka in. När vi väl var incheckade ser vi hur bilen bogseras bort. Vi sa ett antal onämnbara ord och sedan fick Hjalle hämta ut bilen till en kostnad som ungefär motsvarade veckohyran för bilen. Vi hann i alla fall med planet, trots allt strul.
Brittis hade gjort kyckling-o baconmackor som vi skulle äta i lugn och ro på flygplatsen. Nu fick istället Hjalle jaga bilen för att kunna lämna tillbaka den till hyrbilsfirman medan Brittis stod på flygplatsen och vaktade handbagaget. Tiden gick innan Hjalle dök upp och de fina smörgåsarna tog säkerhetskontrollen hand om. Sånt får man inte ta med sig när man flyger till USA. Vi kom i sista ögonblicket till boardingen, hungriga och lite fattigare.
Vi gick ombord på planet och tröstade oss med att det finns alltid något att köpa när man flyger med de amerikanska bolagen. Vi hade precis kommit i luften när flygvärdinnan meddelade att på den här flighten, som tog drygt 4 timmar, hade de tyvärr ingen mat för oss i ekonomiklassen, bara chips. Vi fick nöja oss med de ljuvliga dofterna från maten i business class. Vi var således tämligen utsvultna när vi landade i Philadelphia. Väl inne på flygplatsen upptäckte vi att Hjalle glömt sin fina väst från Yacht Club Punta del Este i Uruguay på flyget. Trots diverse hjälpsamma personer lyckades vi inte spåra den.
Vårt plan till Boston var 3 timmar försenat p.g.a. åskväder och storm, vilket var bra, för nu kunde vi äntligen få något i magen. Vi landade i Boston strax före midnatt och hade bokat in oss på ett billigt hotell lite utanför stan. När vi väl kom dit så visade det sig att bokningssystemet varit nere det mesta av dagen. Damen i receptionen gav oss vår rumsnyckel men bad oss så vänligt att knacka på dörren innan vi gick in i rummet i händelse någon annan redan fått det rummet. Vi knackade några gånger innan vi hörde en förskräckt röst som undrade vem det var och sedan började trava möblemanget för dörren för att hindra de sannolika rånarna att tränga sig in. Tillbaks till receptionen och ett nytt försök med ett annat rum, denna gång gick det bättre. Så ungefär 20 timmar efter vi steg upp i lägenheten kunde vi äntligen gå och lägga oss.
Det var mysigt att komma tillbaks till Pingisen som legat hos Winthrop Yacht Club utanför Boston medan vi varit borta. Här hade Amed, dockmaster, sett till att hon hade haft det bra. Vi har varit yachtklubbens gäster och legat gratis både vid boj och brygga, helt fantastiskt. I USA måste man som bekant hyra bil om man vill ta sig någonstans, så det gjorde vi. Utanför Boston ligger bl.a. ett IKEA-varuhus och dit ville vi naturligtvis för att handla sånt som inte går att få tag på någon annan stans. När vi kom till IKEA såg vi fram emot en köttbullslunch med lingonsylt. När vi kommer till restaurangen hänger det massor av kräftlampor i taket och för 3 US-dollar kunde vi köpa en tallrik med 5 kräftor, gravlax, ägg och räkor. Gissa vad vi åt?
Vi handlade en massa till lägenheten innan vi gick till IKEA food. Vilka godsaker man kan köpa här. Nu har vi kräftor, kaviar, sill, gravlax, gravlaxsås, räkor, kaffe och knäckebröd m.m. ombord. På IKEA i USA ordnar man med en kräftskiva för sina kunder, man får äta hur mycket kräftor man vill för 9,99 $. Här kan man även äta svenskt julbord i december och fira svensk midsommar i juni till samma förmånliga pris. Ingvar Kamprad gör verkligen sitt för svenskar i förskingringen och för att amerikanarna skall lära sig lite om svenska seder. När vi kom tillbaka till båten passade vi på att bjuda ombord Amed och hans fru Danielle på lite svenska godsaker. Det blev väldigt uppskattat.
Som tack utvidgades besättningen med en liten gossehund från Massachusetts som heter ”Sailor”.
morse kastade vi loss från den trevliga yachtklubben i Winthrop för att segla till Maine. Båten ät fullastad med god mat, nästan allt går och få här i USA till hyfsade priser. När vi kommer till Maine ser vi fram mot att få prova de berömda humrarna, både en och två gånger.
I
På fredagen hade vi en liten mottagning för grannar och säljare, bl.a. serverade vi Hjalles nygravade lax. Det blev en jättetrevlig kväll. (gravlaxen tog slut). Vår granne som bor på bottenvåningen har en son som jobbar med att hyra ut lägenheter, så han dök upp under kvällen och var intresserad av att hjälpa oss med uthyrning. Vi trivdes så bra att vi kom iväg lite försenade till flygplatsen på söndagen. Vi hade bråttom så vi parkerade hyrbilen där man släpper av passagerare för att checka in. När vi väl var incheckade ser vi hur bilen bogseras bort. Vi sa ett antal onämnbara ord och sedan fick Hjalle hämta ut bilen till en kostnad som ungefär motsvarade veckohyran för bilen. Vi hann i alla fall med planet, trots allt strul.
Vi handlade en massa till lägenheten innan vi gick till IKEA food. Vilka godsaker man kan köpa här. Nu har vi kräftor, kaviar, sill, gravlax, gravlaxsås, räkor, kaffe och knäckebröd m.m. ombord. På IKEA i USA ordnar man med en kräftskiva för sina kunder, man får äta hur mycket kräftor man vill för 9,99 $. Här kan man även äta svenskt julbord i december och fira svensk midsommar i juni till samma förmånliga pris. Ingvar Kamprad gör verkligen sitt för svenskar i förskingringen och för att amerikanarna skall lära sig lite om svenska seder. När vi kom tillbaka till båten passade vi på att bjuda ombord Amed och hans fru Danielle på lite svenska godsaker. Det blev väldigt uppskattat.
Som tack utvidgades besättningen med en liten gossehund från Massachusetts som heter ”Sailor”.