Under våra två vistelser i Boston, före och efter vår segling till Maine, ligger vi hos den trevliga båtklubben Winthrop Yacht Club. De tillämpar det som kallas ”Reciprocal Priviliges” vilket innebär att om man är medlem i en annan amerikansk båtklubb som tillämpar denna princip kan man bli man klubbens gäst och får då ligga gratis hos dem i mån av plats. Nu är vi ju inte medlem av någon amerikansk klubb men är man långseglare från Europa och kan åberopa medlemskap i en europeisk klubb, helst någon av de större, brukar det duga. Amerikanarna är ju mycket intresserade av utländska seglare och särskilt om man seglat hit på egen köl. Så Hjalle ringer upp klubben och får kontakt med dockmastern Ahmed och berättar att vi är medlemmar i ”The Royal Swedish Yacht Club”. Det blir godkänt och vi får till svar att vi är välkomna till dem. Ahmed tar emot oss när vi landar och hjälper oss koppla el och vatten. Sedan får vi en guidad tur på klubben och deras fina grillplatser på bryggorna.  Turen avslutas med en drink i deras mysiga klubbrestaurang som är prydd med en mängd klubbflaggor. Där får vi även träffa Ahmeds fru Danielle och flera andra av klubbens medlemmar. Vi får berätta om vår segling från Sverige med den lilla omvägen till Falklandsöarna.

 

Bostons stora internationelle flygplats, Logan Airport, ligger strax bredvid Yachtklubben. Här startar eller landar ett flygplan nästan varje minut och det är intressant och spännande att kolla flygplanen och vilka bolag de tillhör. Man skulle kunna tro att det är störande med allt ljud från jetmotorerna men nuförtiden är motorerna så pass tysta så det är inga problem. Hjalle får här sitt lystmäte stillat att fota flygplan.

 

 

 

Alldeles bredvid yachtklubben ligger en färjeterminal. Därifrån kan man åkja färja direkt in till centrala Boston. Det är många som pendlar härifrån in till jobbet så på morgonturerna är det många passagerare. Vi tar det lugnt och tar färjan 11.30. Det kostar 3 dollar och det finns möjlighet att köpa dricka och snacks ombord om man skulle vara hungrig eller törstig. Det är en skön båttur och när vi kommer fram tar vi en busstur med guide för att få en överblick över staden.

 

Bussen tar oss till Cambridge, Bostons grannstad, där de berömda universiteten Harvard och MIT (Massachusetts Institut of Technology) ligger. Vår guide är säkert från Cambridge för han pratar så lyriskt om staden. Cambridge sägs vara den stad i världen, eller åtminstone i USA, som har det största antalet olika nationaliteter bland sina innevånare. Om vi kommer i håg rätt så var det 170 stycken. Cambridge är också demokratins vagga i USA, också detta enligt vår guide.

Fortfarande har ju demokraterna ett starkt fäste i Cambridge/Boston. Brittis som länge har velat besöka Harvard är spänd av förväntan när vi anländer till Cambridge.

 

Naturligtvis tar vi en guidad tur på Harvard. Våra guider är två av studenterna vid universitetet, en som pluggar statistik och en som läser språk. De är väldigt duktiga på att berätta på ett både intressant och humoristiskt sätt och de kompletterar varandra utomordentligt. Harvard är USA:s äldsta institution för högre utbildning och är en av de mest prestigefulla i världen. När man går igenom porten till universitetsområdet så känner man verkligen historiens vingslag.

 

Vårt första stopp blir vid statyn av den engelske prästen John Harvard som sägs vara universitetets grundare. Det är även här som nya studenter får sin första presentation av skolan och får därvid lyssna till tre lögner. Den första är att skolan grundades 1639, den andra är att det var John Harvard som grundade skolan och den tredje att statyn föreställer John Harvard. Sanningen är att skolan grundades av jesuiter redan 1635 och statyn föreställer inte alls John Harvard. Vem föreställer då statyn? Jo, då det inte fanns några bilder på Harvard så valde man helt sonika ut en av studenterna som såg bra ut och tillverkade statyn med denne som förebild. En intressant början på en prestigefylld utbildning! Sand är dock att John Harvard lämnade efter sig ett bibliotek på 400 böcker som blev början på Harvards bibliotek samt halva sin förmögenhet.

 

En annan anekdot vi får höra är om Widener biblioteket. Det är uppkallat efter Harry Elkins Widener som tog sin examen på Harvards år 1907. Han var en flitig boksamlare men var en av passagerarna ombord på Titanic som gick under 1912. Hans mamma Eleanor Elkins donerade 3,5 miljoner USD till Harvard till ett bibliotek som skulle uppkallas efter sonen. Då Mrs Elkins sett hur man behandlat andra donationer så ville hon säkerställa att inget väsentligt skulle kunna ändras i framtiden, så en av bestämmelserna för donationen var att exteriören aldrig fick ändras. Detta har medfört att biblioteket bara har kunnat expandera under jorden. Ett annat villkor för donationen var att ett av rummen skulle inredas som sonens arbetsrum och en tredje att alla som gick på Harvard skulle lära sig att simma!

 

Många berömda människor har gått på Harvard, bl.a. USA:s andra resident John Adams och nuvarande presidenten Barack Obama. Bill Gates har också varit student här, men avslutade aldrig sina studier. Det har ju gått ganska bra för honom ändå. Numera är Gates en av många hedersprofessorer som Harvard har utnämnt. Bill Gates har donerat en hel del pengar till Harvard. En bild av kvalitén på utbildningarna här i Cambrige är att Harvard hittills har 46 och MIT 77 nobelpristagare. Helt otroligt tycker vi.

 

Vår busstur fortsätter bland annat förbi det fashionabla Beacon Hill. Här ligger de finaste husen högst upp på berget med en underbar utsikt. Som vanligt blir vi efter några timmar mätta på alla intryck så vi fullföljer inte rundturen utan när vi närmar oss färjeläget hoppar vi av och hinner precis med en färja tillbaka till vår båt och gör oss klara för att flyga till. St Martin för att överta vår lägenhet. Under tiden vi är borta får Pingisen ligga vid Ahmets boj där Ahmet tittar till Pingisen varje dag. Det känns väldigt tryggt och Ahmets fru Danielle säger att Ahmat är “in love” med Pingisen. Det är ju något som vi förstår.

 

Väl tillbaka i Boston hyr vi en bil av Enterprise Rent a Car. Nu tänker vi nämligen se oss omkring i Boston och dess närområde. Som tur är hyr vi också en GPS som vi döper till “Hilary” eftersom den låter precis som USA:s utrikesminister. Med den behöver vi inte riskera att köra vilse.

Vår första tur går till Apple Center som ligger mitt i Bostons centrum. Det är en fantastisk affär i flera våningar med datorer och personal överallt. Här kan vi få hjälp med att föra över programmen från vår gamla till vår nyinköpta Mac. Det är fullt av folk varav de flesta verkar ha kommit hit för att utnyttja den fria WiFien, men också många som behöver hjälp med olika saker. Vi sätts upp på en väntelista och ganska snart är det vår tur. Sean hjälper oss med att flytta över programmen, han är väldigt trevlig och duktig.

 

Vi fortsätter vår resa till IKEA. Här köper vi massor av svenska läckerheter, kaviar, gravlax, kräftor etc. Besöket där kan ni läsa mer om i vår blogg. Nästa stopp är en Premium Outlet som inte ligger så långt från IKEA. På tisdagar får alla över 50 år 10 % rabatt på de redan låga priserna. Brittis har dessutom fixat VIP-kuponger via nätet. Det gäller att ha gjort upp en inköpslista i förväg, annars är det oerhört lätt att bli frestad att köpa massor. Sista dagen i Boston åker vi till MarketBasket som vännerna på yachtklubben berättat har det bästa utbudet av mat till de bästa priserna. Så här i efterhand kan vi bara hålla med. Vi åker från MarketBasket med en fulllastad bil.

 

Efter att ha seglat en månad i Maine kommer vi den 11 september tillbaka till den fina Winthrop Yacht Club. Det känns mysigt att komma tillbaka men stämningen är lite tryckt eftersom det inträffat en tråkig dödsolycka strax före vår återkomst. Vi umgås naturligtvis med Ahmet och Danielle och så vill vi se och lära oss mer om Boston. Vi tar återigen den lilla färjan in till Bostons centrum, det är ett mysigt sätt att ta sig intill staden. Finansdistriktet ligger nära färjeläget och man slås av vad lika sådana kvarter ser ut ovsett var i världen man befinner sig och alla som jobbar där är klädda på samma sätt. Killar med kostymer och slips och tjejerna med sina dräkter. Vi kommer in vid lunchtid. Då har alla finansmänniskorna varit och handlat sin lunch som ligger i en liten brun påse oavsett om det är en sallad eller en smörgås. Det finns bord och stolar på många ställen där man kan sitta ner och äta sin medhavda lunch. Vi “leker” finansfolk för en timme och köper en jättegod sallad som packas ner i brun påse.

Vi gör ännu ett besök hos Mac. Förra gången var vi så nöjda med killen som hjälpte oss med att föra över programvaror från vår gamla Mac till den nya. Den här gången får vi träffa av nybörjare som inte klarar av att hjälpa oss med våra frågor. Man kan inte ha tur varje gång. Vi tröstar oss med att äta en fantastisk god lunch, ostron och sallad med pilgrimsmusslor. Ostronen serveras med flera tillbehör, bl.a. pepparrot som vi tycker passar bra till ostronen.

 

 

Mätta och mycket belåtna ger vi oss av på det som kallas Boston Freedom Trail, en 4 kilometer lång promenad som tar oss förbi viktiga minnesmärken.

 

 

 

 

Ett av dessa är Old South Meeting House som är en helgedom för den amerikanska revolutionen.

Boston kallades ursprungligen för Shawmut av indianerna. Staden grundades 1630 och fick namnet Boston efter en stad i Lincolnshire i England som många prominenta kolonister kom i från. Boston har en central plats i USAs historia. 1763 tog det sjuåriga kriget mellan Frankrike och England slut och det resulterade i att fransmännen gav upp sina territorier vid de stora sjöarna till engelsmännen. England behövde pengar efter det långa kriget så King George III av England bestämde då att även kolonierna skulle beskattas. Befolkningen från New England ner till Georgia bojkottade då engelska varor och  Bostons innevånare vägrade att betala skatt när man inte var representerade i beslutande organ (no taxation without representation). De nya skatterna resulterade i uppror och protester i Boston. När upproret fortsatte så bestämde engelsmännen sig för att 1768 skicka trupper till Boston för att återupprätta ordningen.17 månader senare kulminerade spänningen mellan de brittiska trupperna och Bostonborna. Detta resulterade i Boston-massakern (5:e mars 1770) där 5 bostonbor dödades. Dagen efter massakern samlades 1000-tals människor i Old South Meeting House och krävde att alla engelska trupper skulle dras tillbaka. Trupperna drogs tillbaka och ett relativt lugn inträdde till nästa skatt skulle införas denna gång på te.

 

År 1773 hade det koloniala motståndet framgångsrikt upphävt alla skatter som parlamentet pålagt kolonierna förutom skatten på importerat te. För att undgå att betala den här skatten så köpte många te som smugglats in av amerikanska köpmän. Då bestämde det brittiska parlamentet att Engelska Östeuropeiska kompaniet kunde sälja te till de amerikanska kolonierna till fyndpriser, men fortfarande var teet beskattat. De patriotiska ledarna i Boston ansåg att det billiga teet var ett trick som skulle lura dem att acceptera Parlamentets rätt att beskatta kolonierna. När tre skepp från Engelska Östeuropeiska kompaniet lastade med det billiga teet kom till Bostons hamn, så vägrade patrioterna att lasta av teet och betala skatt. I nästan tre veckor hölls det massmöten för att förmå den brittiske guvernören Hutchinson att skicka i väg skeppen igen. Slutligen den 16 december 1773 samlas 7000 innevånare i och omkring Old South Meeting House för ett sista förhandlingsförsök. När det misslyckades tog “ The sons of Liberty” saken i egna händer. De smög ner till Griffins varv, många utklädda till indianer, och dumpade samtliga 342 tebalar i Bostons hamn. Denna händelse är känd under namnet “The Boston Tea Party “. I dagens penganivå skulle lasten vara värd ungefär 1 miljon USD.

 

Som straff för det förstörda teet stängdes stadens portar och det populära demokratiskt valda styret avskaffades. Hamnen stängdes för alla fartyg tills innevånarna hade betalt för teet. Boston som tjänade så mycket på sin hamn fick sin ekonomi total förstörd. Engelsmännen hade räknat med att kuva Bostonborna med dessa straff men det fick motsatt effekt. Man var villig att ge sina liv för självständigheten om det var nödvändigt.

Under den tid engelsmännen härskade i Boston användes Old South Meeting House som stall, ridskola och bar. När britterna lämnade Boston 1776 restaurerades huset och användes sedan som kyrka i nästan 100 år. 1872 såldes Old South Meeting House med syftet att rivas. I allra sista stund lyckades Bostons historieälskare ledda av en grupp kvinnor att samla ihop pengar att köpa helgedomen. Byggnaden är en av de allra äldsta byggnader som bevarats på grund av sin historia. Ända sedan dess har the Old South Meeting House varit öppen för allmänheten som museum och en tillflyktsort för det fria ordet. Mitt emot the Old South Meeting House ligger huset där Benjamin Franklin föddes 6:e januari 1706.

 

 

 

 

Medan vi går vår spännande och lärorika promenad längs Freedom Trail ser vi plötsligt två bekanta ansikten. Det är Phil och Norma på ”Minne B” som vi senast träffade på Bermuda. Det blev ett glatt återseende och snart satt vi på en pub på mysiga Union Street och drack Samuel Adams öl.  De hade seglat upp till Canada via kanalerna och sedan rundat Nova Scotia och var nu på väg söderut Igen. Än en gång upplever vi att världen är liten.

 

 

Efter detta trevliga sammanträffande så hann vi med lite mer av the Freedom Trail, bl.a. New England Holocaust Memorial, sex glastorn som reser sig mot himlen som påminnelse om något som aldrig får glömmas då framför allt judar men även zigenare, präster, intellektuella, fackföreningsledare, homosexuella, handikappade och andra mördades. De sex tornen representerar de sex nazistiska koncentrationslägren. I glastornen har namnen på de 6 millioner judar som blev mördade graverats in. Här hittar vi också nedanstående dikt som berör oss djupt.

 

 

Dikt från New England Holocaust Memorial

Nothing belongs to us anymore

They have taken away our clothes ,

our shoes and even our hair.

If we speak, they don’t listen to us.

And if they listen, they will not understand

They have even taken away our names.

My number is 174517, 

I will carry the tatoo on my left arm untilI I die

Primo Lei

Holocaust serior

 

Trailen går vidare till Paul Reveres hus, Paul  Revere är en av USA:s mest hyllade patrioter. Paul Revere var hantverkare (silversmed) men är mest känd som politiker. Paul Revere var också en pålitlig kurir och hans berömda ritt till Lexington 18 april 1775 är historisk på många sätt. 1775 bevakade en styrka där bl.a. Paul Revere ingick varje rörelse som britterna gjorde. Den 15 april 1775 såg man att engelsmännen började sjösätta sina båtar och den 18 april på kvällen marscherade ett antal soldater in genom Common, idag en stor park i centrala Boston. Revere blev då ombedd att rida till Lexington för att varna John Hancock och Samuel Adams då man insåg att det var dessa herrar rödrockarna var ute efter liksom vapen och ammunition som förvarades i Concord, 7 mil bortom Lexington. För att komma ut ur Boston måste Revere ro i mörkret över Charles River passerande under kanonerna på det brittiska linjeskeppet Somserset, som låg ankrad mitt i floden för att förhindra att någon kunde korsa floden. Det var lågvatten och månen på väg upp när Revere roddes över av 2 vänner. Hade de rott över en kvart senare hade månen troligen avslöjat roddbåten och Revere. Hur som helst så lyckades Revere varna John Hancock och Samuel Adams. Nästa dag var New England i krig mot britterna. Några veckor senare bestämde sig ytterligare 13 stater att sluta upp bakom Massachusetts. George Washington utsågs til befälhavare att leda den armé som skulle göra New Englands krig till Amerikas krig.

 

I Boston ligger även det berömda segelfartyget ”USS Constitution”. För att komma dit tar vi först Winthrop-färjan och sedan ytterligare en färja. Det är så mysigt att se Boston från sjösidan.

 

”USS Constitution” byggdes 1797 och är idag världens äldsta krigsfartyg i aktiv tjänst och en riktig veteran som har utkämpat 2 segerrika sjöslag, Varje år på USA:s nationaldag den 4 juli tas hon ut ur hamnen på en årlig rundtur.  Det är gratis att besöka fartyget som är bemannat med killar och tjejer som tagit värvning i flottan. Det är trevliga ungdomar, duktiga på att berätta på ett mycket underhållande sätt. Innan man går ombord så får man en hel del bakgrundshistoria. ”USS Constitution” byggdes av live oak från Georgia, ett oerhört starkt träslag. Live oak är uppskattningsvis 5 gånger hårdare än vanlig ek. ”USS Constitution” kallades därför för “Old Ironside” , då fiendernas kanonkulor studsade mot hennes ogenomträngliga skrov och föll ner i vattnet utan att ha gjort någon skada. Det är en vacker båt, mycket väl underhållen och med många fina trädetaljer.

 

 

 

 

I början på 70-talet flög Hjalle mellan New York och Boston på en kvällsflight. Han var märkligt nog enda passagerare ombord och fick därför en jättebra service av de 6 flygvärdinnorna. När han inte hade något speciellt för sig på kvällen tackade han naturligtvis ja till erbjudandet att äta middag och tillbringa en kväll med sex söta flygvärdinnor. Middagen intogs på Anthonys Pier 4 och nu ville Hjalle att Brittis också skulle få se och uppleva detta ställe.

Vi intar en sen lunch på denna för Hjalle minnesvärda restaurang och vi äter fantastiskt god seafood. Härifrån promenerar vi på den fina promenadvägen längs vattnet tillbaks till färjeläget. Vi kan behöva röra på oss efter denna braklunch.

 

Sista kvällen på klubben tillbingar vi med Ahmet och Danielle, det känns lite vedmodigt att skiljas. Vi gillar verkligen Boston och hoppas att komma tillbaka någon gång i framtiden.

.