Nu är det dags för ännu ett besök till Havanna, denna gång för att bland annat besöka Revolutionsmuseet och naturligtvis försöka hitta ”Flickan i Havanna”. För att skaffa mer information tar Helen och Brittis cyklarna och beger sig till den ”Fina Klubben” för att surfa lite. Havanna Club heter stället och ligger en bra bit utanför vår marina. Först försöker vi dock få tillgång till Internet på hotellet vid vår marina, men dom har slut på sina kort som man behöver för att logga in på Internet. Det är inte ovanligt att man har slut på saker och ting i det här landet.

Egentligen behöver man visa ID för att komma in på den ”Fina Klubben”, men de tycker att vi tjejer ser snälla ut så vi får komma in utan ID. För 5 CUC får vi en timmes Internet. Det finns tre datorer som man kan hyra och rummet har en bra luftkonditionering, så det är lätt att arbeta här. När vi har laddat ner vädret, kollat våra mail och studerat turistinformationen för Havanna så bär det av på frukt och grönsaksjakt. Vi cyklar till ett bostadsområde ca 1 km från marinan. Där på gatorna står det här och var ett litet stånd och vi lyckas så småningom få tag på ananas, tomater, papaya, paprika och pepparfrukter. Totalt kostar detta 3,50 CUC, c:a 25 kronor, och det måste sägas vara ganska billigt. Hade vi haft lokala pesos så hade det dock blivit mycket billigare. 1 CUC motsvarar 25 lokala pesos.

Under tiden sätter Bosse och Hjalle igång att måla var sin minnestavla på kajen av vårt besök här i Hemingway Marina. På några ställen i världen förekommer det att gästande båtar målar något minnesmärke från besöket. Det är roligt att leta igenom alla dessa konstverk när man kommer dit för att se vilka båtar som varit där och om det är några man känner. De mest kända ställena är Horta på Azorerna och Porto Santo på Madeira. Och så nu här på Kuba.

Nu är det dags att bege sig in till stan. Vi har bestämt träff med Havannas Harley Davidson Club, vi ska besöka Revolutionsmuseet och framför allt försöka hitta ”Flickan i Havanna”. Ett hyfsat ambitiöst program tycker vi. Vi tar hotellets gratisbuss igen och kommer ombord utan problem, nu har vi ju våra rosa armband från Varadero på oss. Dessutom är vi numera kompisar med busschauffören och han nickar vänligt när vi går ombord.

Vid vårt förra besök i stan hade vi träffat Harry, en kanadensare som bott här i många år. Han berättade bl.a. att han var medlem i Havannas HD-Club och att det skulle vara en träff just idag då massor av gamla HD skulle samlas. En av medlemmarna var för övrigt Che Guevaras son. En sån grej vill vi förstås inte missa så när vi stiger av bussen tar vi en cykeltaxi som tar oss drygt halvvägs till HD-träffen. Det finns tusentals cykeltaxi i Havanna och det är allt i från lite lätt lyxiga åk med små gardiner som skuggar oss mot solen till ganska risiga fordon. Vår taxi är lite mitt emellan men vi sitter bekvämt och ser hur staden och alla människor sakta glider förbi medan vår chaufför kämpar på. Det är inte så lätt att ta sig fram på Havannas gator som har massor av potthål och en trafik bestående av vanliga cyklar, hästdroskor, bilar och fotgängare i en salig blandning. Dessutom måste man ha en bra kondition för att orka med att ha två människor som passagerare därbak. Det är tuff konkurrens mellan chaufförerna och vi gissar att de flesta av dessa unga män har byggt sin cykeltaxi själva. Resan kostar oss 5 CUC och vi kliver av vid den stora marknaden. Härifrån är det en kvarts promenad till parken där de fina gamla motorcyklarna har samlats. När vi kommer fram ser vi ett 30-tal fina välskötta hojar av vilka några är från 1930-talet. Vi får en fin introduktion till hur en HD-klubb fungerar på Kuba och Hjalle provsitter en riktig gammal skönhet iklädd hjälm från anno dazumal. Efter ett tag drar gänget vidare till nästa ställe och vi njuter av det härligt mullrande ljudet när motorcyklarna sakta rullar bort med sina stolta ryttare.

 

 

Efter en liten Mojito på närbelägen krog återvänder vi till marknaden. Det är en gigantisk hantverksmarknad med mycket riktigt bra konst. Vi köper tre tavlor som kommer att passa fint i lägenheten i St. Martin. Priserna är minst sagt rimliga, Brittis väljer två tavlor av en kvinna som heter Elisabet Fuentes, glada, färgstarka tavlor där en har temat musik och den andra handlar mer om frukt och grönt. För dessa fina tavlor betalar vi 30 CUC. Att Hjalle väljer en tavla med ett segelskepp kommer väl inte som någon överraskning.

 

 

Nästa stopp är Kubas Revolutionsmuseum. Nu hittar vi riktigt bra i gamla Havanna och vi behöver inte ens titta på kartan för att hitta museet som är inhyst i det gamla presidentpalatset. Det är ett vackert gammalt palats som byggdes mellan 1913 och 1920. Interiören är ett verk av Tiffany och Company. Det ligger innanför den gamla stadsmuren och ett 50-tal meter från palatset ser man lämningarna av ett av de gamla tornen i stadsmuren.

Denna fina byggnad har nu upplåtits för att visa revolutionens historia. Det första som möter en efter man betalat sin entré är kulhål i vägen från revolutionsförsöket 1957. Här berättas historien om hur de 82 rebellerna med bl.a. Fidel Castro, Che Guevara och Camillo Cienfugos är 1956 tog sig från Mexico till Kuba med båten Granma. Deras mål var en strand på södra Kuba varifrån de planerade att starta ett beväpnat uppror. Båten kom ut kurs och upptäcktes av en kubansk militärhelikopter. När man gick iland väntade president Batistas trupper och i den följande striden stupade 66 av rebellerna. Men Che, Fidel och Camillo kom undan och drog sig upp i bergen där man byggde upp en ny rebellarmé. Under de följande åren fram till 1959 pågick häftiga bataljer mellan gerillan och Batistas trupper. Över 20 000 personer dog under dessa strider. Den 1:a januari 1959 befrias så Havanna och revolutionens seger var säkrad. Batista flydde landet med 300 miljoner dollar på fickan.

Museet är inte speciellt märkvärdigt, mest halvbra foton med förklarande texter på spanska och engelska, men det är ändå en väldigt intressant historia som berättas. På kartor visas gerillans stridsplaner och i ett särskilt rum en del tortyrredskap som Batistas män använt sig av.

 

 

Det finns en fin skulptur av Camillo Cienfigos och Che Guevara i strid och så finns Che Guevaras berömda svarta basker här.

 

 

 

 

Fidel Castro och hans män kom snabbt i gång med förändringar, 200 000 nya jobb skapades, många nya skolor byggdes med 10 000 nya lärare liksom 350 nya skolor för handikappade barn. Innan revolutionen fanns det många analfabeter på Kuba och detta ville man snabbt råda bot på. Sjukvården skulle vara fri för alla. Idrottsaktiviteter stöttades aktivt och antalet aktiva sportutövare mångdubblades. Många jordbruksfastigheter slogs ihop till stora kolchoser enligt sovjetisk modell. Alla amerikanska egendomar och tillgångar konfiskerades och detta ledde till att USA som straff inledde ett handelsembargo mot Cuba.

I april 1961.landsteg en grupp på 1500 CIA tränade legosoldater vid Grisbukten i södra Kuba. Avsikten var att genomföra en kontrarevolution och störta Fidel Castro. Invasionen misslyckades och efter bara 3 dagar kapitulerade invasionstrupperna och Castros ställning som politisk och militär ledare var stärkt. USA utökade sitt handelsembargo vilket kastade Kuba i armarna på Sovjet vilket så småningom kom att ställa världen på tröskeln till ett tredje världskrig. Alla minns vi väl dagarna då president Kennedy ställde ultimatum för att förhindra sovjetiska fartyg att leverera kärnvapenmissiler till Kuba. Detta handelsembargo finns än idag och gör att Kuba har svårt att få tag på många varor. Idag är det Kina och Venezuela som stöttar Kuba medan USA fortsätter att tjura. Ibland är det svårt att förstå sig på politik.

Efter denna historieundervisning går vi vidare till det storslagna hotellet National de Cuba, byggt i elegant kolonialstil 1927 på en till trädgård omvandlad klippa.1933 tjänande det som bas för regeringen och militären under en nationell revolt. Frank Sinatra har haft ett födelsedagskalas här och hotellet har besökts av Marlon Brando, Winston Churchill, Robert Redford m fl.

Det har en fantastisk utomhusbar med läderklädda korgmöbler.I en sådan skön läderklädd soffa glider vi ner och beställer var sin mojito. När vi sitter där och njuter av vår drink så känns det nästan som vi är med i filmen “Vår man i Havanna” (Graham Greene) som spelades in här. Hotellet har en fin trädgård med utsikt över vattnet och gamla stan. Det finns också en bar ute på själva klippan. I trädgården finns två kanoner som användes till att besvara elden från det amerikanska fartyget USS Montgomery som deltog i kriget mot Kuba och Spanien 1898. Entrén till hotellet är mycket pampig, med små butiker, resebyrå, växlingskontor mm. och det är med stor glädje vi konstaterar att det stora hotellet nästan är färdigrenoverat. Återkommer vi till Havanna så vore det inte fel att bo här ett par nätter.

Mätta på alla synintryck släntrar vi vidare igenom gamla stan på jakt efter en trevlig lunchrestaurang. Vi passerar ett pågående projekt att laga hål i gatan och Hjalle passar på att jobba några minuter åt det kubanska Vägverket . Vi tittar in i en boxningsskola på vägen där unga grabbar tränas av tidigare världsmästare och OS-medaljörer.

Och så träffar vi plötsligt ”Flickan i Havanna”. Hon står mitt på gatan med en liten mapp i handen och fyrar av ett bländande leende mot oss. Ingen tvekan, detta är dagens ”Flickan i Havanna”. Hon presenterar sig och berättar att hon heter Klara och att hon gärna ser oss som gäster på stans bästa restaurang. Det här är ju det klasiska sättet att lura godtrogna sjömän in i fördärvet men Bosse och Hjalle har ingen tanke på att inte anta hennes erbjudande. Klara har med sig menyn och vi kan själva se att priserna är rimliga, 5-6 CUC för en varmrätt. Detta blidkar även Helene och Brittis så vi frågar var restaurangen ligger. Jo då, den ligger strax intill men två trappor upp. Det visar sig vara mer än så, fyra långa trappor i ett trapphus som verkar rasa när som helst och naturligtvis utan hiss. Våra tvivel växer för varje trappsteg och vi tänker lite till mans på vad som hände Fritiof Andersson när han träffade vackra kvinnor i främmande hamn.

När vi så småningom kommer upp så uppenbarar sig en av de minsta restaurangerna vi någonsin besökt. 3 bord men väldigt fint och smakfullt inrett. Vi får ett jättefint mottagande och snart sitter vi med en jättegod mojito medan vi studerar menyn. Killarna väljer kanin, Brittis ett spett med fläskkött och Helen kyckling. Det är den godaste mat vi ätit på Kuba. Vi ser att det finns en flaska rödvin i hyllan vid baren, så vi beställer in den också och kyparen, kocken och tillika Klaras pappa blir överlycklig för denna beställning. Vi får lära oss att restaurangen är nyöppnad, bara 2 månader gammal. Det behövs verkligen en inkastare för att hitta detta lilla guldkorn. Kommer ni till Havanna så besök: Restaurante Las Clavellinas på Compostela No 554, på hörnet av Muralla. Kanske står Klara, vår ”Flicka i Havanna” där och fyrar av sitt bländande leende och bjuder in er till hennes restaurang. Tveka då inte utan häng med uppför trapporna om de då inte har rasat in förstås.

Vi avslutar dagen på Hjalles stamlokus bredvid busshållplatsen. Helena och ”Kalmar” blir hyllade med varsin sång av musikerna på baren. De är mycket duktiga och vi skrattar gott varje gång de sjunger om Kalmar (Hjalmar) och Helena. Den här dagen kommer det ingen buss, så vi tar en härlig gammal 50-tals Cheva som gungar fram på sina bladfjädrar tillbaks till båtarna. Priset för en taxiresa är 15 CUC och det är jättemysigt att sitta i den gamla bilen. Man sitter lätt tre personer i baksätet och det känns som att åka raggarbil.

 

 

Efter en lugn förmiddag nästa dag tar vi cyklarna till Club Habanna. Då klockan är över 13 så börjar vi med lunch. Restaurangen är i en klass för sig, vita dukar, röda tygservetter och  vacker dukning. Medan vi dricker den numera obligatoriska Mojiton kollar vi in menyn. Då kommer kyparen och berättar om dagens specialitet, en tallrik med hummerstjärt, räkor, kyckling och oxfilé. Vi tycker han säger nåt om 10 CUC, men det visar sig senare att han menar 15, fortfarande ett bra pris. Maten är fantastiskt god och vi dricker husets röda Frontera från Chile. Vi summerar våra intryck från Havanna under en mycket trevlig lunch med många goda historier och glada skratt.

 

På vägen hem passerar vi ett märkligt hus som visar sig vara en hyllning till arkitekten Gaudi. En liten man har byggt ett otroligt hus som han kallar Casa Fuster i Gaudi stil. Det har tagit honom 20 år att bygga det. Han berättar att han aldrig varit Barcelona och han har ingen speciell relation till Gaudi men har läst om honom i skolan. Han gillar helt enkelt Gaudi så mycket att han byggt sitt hus i hans stil och dessutom hjälpt till att smycka vägen och husen fram till hans eget i samma stil. Det är helt otroligt att hitta detta mästerverk i en

helt vanlig liten förort utanför Havanna. På kvällen är det avskedsfest och knytkalas på Flying Penguin. Tillsammans med SeaQuest och våra irländska vänner från Minnie B har vi en trevlig kväll tillsammans. I morgon börjar ett nytt äventyr då vi ska bege oss västerut längs Kubas kust, runda Kubas fruktade västra udde och fortsätta längs den nästan folktomma sydkusten med sina små skärgårdar. Vad som väntar oss på den resan berättar vi om i nästa resebrev.