Vad är då Wrecker’s Race för något? Jo, för 27 år sedan kom svenska Evalena hit och under några år var hon och hennes man ägare till en segelskuta som de själva tyckte var mycket snabb, något som ifrågasattes av andra skutägare, och till slut blev det upp till bevis. Man bestämde att man skulle kappsegla ut till Sand Key, ett av områdets förrädiska rev där många skepp har förlist under årens lopp. För vrakplundrarna var det naturligtvis goda år. På Key West fanns år 1858 hela 47 licensierade vrakplundrade registrerade. Under mitten av 1800-talet gjorde stormar och outmärkta rev att man kunde rapportera nästan ett vrak i veckan i området.

Hur som helst, Evalena och hennes man vann och bevisade därmed att de hade den snabbaste skutan. Idag seglar Evalena J24 och är sedan många år innehavare av Schooner Wharf Bar, ett populärt ställe nere vid hamnen där alla seglare samlas. 2005 tog man upp iden med seglartävlingen som ett årligt evenemang och ”Wrecker’s Race” var fött, en kappsegling på 7 sjömil i de gamla vrakplundrarnas kölvatten, sponsrad av Schooner Wharf, West Marine och Pusser´s Rum.

Sista söndagen i januari 2012 var det således dags för ”Wreckers Race” i Key West för sjunde året. I racet deltar förstås många lokala seglare men också båtar som seglat hit för att vara med i tävlingen. När vi kom hit och fick höra talas om detta evenemang bestämde vi oss snabbt för att vara med. Pingisen har ju aldrig kappseglat så nu tyckte vi det var dags. Visserligen är hon tungt nerlastad med alla prylar vi har ombord, vi har faktiskt fått höja vattenlinjen 5 cm, men hon seglar ändå väldigt bra.

Men på en kappsegling är det bra om man har några fler händer ombord för att klara segelsättningar och alla manövrer. Så vi frågade våra vänner Bosse och Helene, som hade kommit hit på sin båt SeaQwest, om de ville vara med och gasta, och det ville de gärna. Vi har träffat Bosse och Helene flera gånger de senaste åren, bl.a. på Kanarieöarna, i Brasilien och i Västindien. De lämnade Sverige 2008, precis som vi. Nu hade vi kommit till Key West från varsin sida av Florida. Dom hade gjort ”The Great Loop” och kom nerseglandes längs Floridas västkust medan vi kom ner längs ostkusten. Dessutom hade vi som vanligt våra skickliga navigatörer, Charlie och Älgen, ombord.

På lördagskvällen var vi allihop på skepparmöte på Schooner Wharf. Pusser’s bjöd på rumpunsch, restaurangen på buffé och väder och taktik diskuterades inför racet. Många hade varit med i tävlingen flera år och man tyckte nog lite till mans att vi utgjorde ett exotiskt inslag i startfältet. Hela 54 båtar var anmälda till årets segling. Det är inga handikappregler utan först i mål vinner.

Söndagen kom och redan någon timma innan start var vi ute vid startområdet och kollade vindar, strömmar och diskuterade bästa taktik. Precis innan startskottet skulle gennakern hissas, men när strumpan kommit upp några meter tog det tvärstopp. Samlade insatser av däcksgastarna Bosse och Helene löste till slut trasslet och gennakern fyllde fint i den nordostliga vinden. Vi kunde konstatera att de flesta båtarna gick söderut för att få bättre vindvinkel medan vi och några båtar till valde andra kanten för att utnyttja strömmen som precis skulle vända och sedan ge oss lite extra fart. Fram och tillbaka i fältet körde en motorbåt med videokamera och filmade för fulla muggar.

Navigatörena Älgen och Charlie

 

 

 

 

 

 

Efter ett tag föll vi av till ren plattläns och med gennakern åt lovart och storen i lä hissade vi lilla kryssfocken som skotades hårt för att täcka ”hålet” mellan seglen, en taktik som gav oss en halv knop extra fart. Härlig segling i 6-7 sekundmeters vind och Flying Penguin forsade fram i 8 knop. Framför oss låg storfavoriterna till segern, två stora, vackra skonare, bland annat Key West´s stolthet, nybyggda America 2.0. När de jippade och började skära söderut framför vår förstäv insåg vi att nu hade vi chansen! Deras taktik trodde vi inte alls på.

Skonaren America 2

 

 

 

Och mycket riktigt, 50 minuter senare gick vi över mållinjen som första båt och såg de bägge skonarna och resten av fältet komma forsande akterut! Stort jubel ombord och filmbåten gjorde många svängar runt Pingisen för att föreviga vinnaren i 2012 års tävling.

 Flying Penguin går över mållinjen som nr 1 med en mycket glad kapten

Till kvällen var det fest och prisutdelning på Schooner Wharf Bar. Höjdpunkter från dagens segling visades på storbildsskärm och det pratades mycket om Flying Penguin som imponerat stort på dessa garvade seglare som varit våra motståndare. Svenska Evalena var både stolt och glad, för det var första gången en svensk båt varit med i tävlingen. Flying Penguin förärades med en tjusig minnesplakett och keps och t-shirt till besättningen.

Hjalle höll ett litet tal uppe på scenen och tackade för ett fint arrangemang, och sedan blev det fotografering och intervjuer med lokalpressen. Ja, nog var det en lyckad dag!