New England kallas ett område i nordöstra USA som består av 6 delstater, Maine, New Hampshire, Vermont, Massachusetts, Rhode Island och Connecticut. New England gränsar i väster mot staten New York, i söder mot Long Island Sound, i öster mot Atlanten och den kanadensiska provinsen New Brunswick och i norr mot den kanadensiska provinsen Quebec.

Det var till New England som de första européerna kom seglande år 1620 med segelfartyget Mayflower och grundade den första kolonin som de kallade Plymouth. Några år senare kom puritanerna och slog sig ner i det som idag är Boston. Under de följande 100 åren kom flera emigranter från olika europeiska länder och snart utbröt krig mellan engelska och franska trupper om vems koloni detta skulle bli. Även indianerna började försvara sitt land innan engelsmännen så småningom vann den långdragna striden på 1750-talet.

Det dröjde dock inte så länge innan invånarna i New England började ifrågasätta de skatter som det engelska parlamentet införde. Det blev protester mot vad man kallade ”The Intolerable Acts” och alla har vi väl hört talas om ”The Boston Tea Party” då några av invånarna i Boston gick ombord på tre fartyg i hamnen och kastade deras last av the i vattnet. Detta ledde till öppet krig år 1775 och ett år senare i juli kom ”Declaration of Independence” vilket gjorde New England till en självständig stat. Det var också här som man först förbjöd slaveriet vilket så småningom ledde till det blodiga amerikanska inbördeskriget.

Idag är New England ledande i USA inom många områden som utbildning, högteknologi och medicin. Det är ingen tillfällighet att det berömda tekniska universitetet MIT ligger här, ett universitet som producerat inte mindre än 87 Nobelpristagare till dags dato. Inte långt därifrån ligger Harvard University där bland annat de flesta amerikanska presidenter fått sin utbildning. I Boston hittar vi även det sjukhus som anses vara USA:s främsta, Mass General Hospital som Brittis fick anledning att besöka. Mer om detta nedan.

Det är således här som vi skall tillbringa de närmaste månaderna medan orkanerna härjar nere i Karibien. New England har en fantastiskt spännande skärgård med stora och små öar, djupa vikar, pittoreska små samhällen och skyddade ankarplatser. Dessutom är detta Hummerland där man kan köpa färsk hummer för nästan ingenting. Nackdelen med att segla här kan möjligen vara de oräkneliga flöten till hummertinorna som gör tillvaron högst osäker för en båt som seglar i dessa farvatten. Det hör mer till regel än undantag att man förr eller senare fastnar i en hummertina och i värsta fall måste dyka ner för att skära sig fri. Ett annat problem är tidvattnet som är 3 till 4 meter och som gör att man får tänka sig för när man navigerar mellan öarna. Tidvattnet skapar dessutom kraftiga strömmar som på sina håll kan komma upp till 5 -6 knop.

Efter vår översegling hit från Bermuda som tog drygt 4 dygn har vi stämt träff med en officer från Homeland Security i Newport. Han ser till att vi blir lagenligt inklarerade i USA och får vårt ”Cruising Permit”. Vi passar på att fylla på vår dieseltank och spola av allt salt från båten med härligt, friskt gratis sötvatten. Sedan fortsätter vi i det varma sommarvädret upp till den lilla staden Wickford i Rhode Island där vi träffar våra kompisar Håkan och Anna-Karin på Unicorn som tar emot oss med färska jordgubbar. Vi pratar och skrattar och uppdaterar varandra om vad som hänt sedan senast vi sågs. Dom bjuder på mozzarellasallad och grillade revbensspjäll och Hjalle får födelsedagspresenter i form av de hett åtrådda skärmmössorna från Antigua Race Week.

Väderleksrapporten spår ökande vind så nästa dag söker vi oss innanför vågbrytaren och tar en av stadens bojar. Här får man ligga gratis det första dygnet och dessutom får vi bra Internet, nåja inte med vår egen utrustning, men vi får hänga på Unicorns router. På eftermiddagen tar vi jollen in till den lilla staden. Ana-Karin och Brittis tar sina cyklar och trampar iväg till en fin supermarket några kilometer bort. Amerikanska supermarkets har verkligen allt, det är ett fantastiskt överflöd jämfört med de mataffärer vi är vana med från Karibien Vi handlar på oss det viktigaste och lyckligtvis är det nedförsbacke på vägen tillbaka till hamnen.

Under tiden tjejerna handlar besöker Hjalle och Håkan stadens systembolag. I staten Rhode Island köper man nämligen vin och öl i särskilda butiker, precis som i Sverige, medan man i de flesta andra stater kan köpa vin och öl i mataffärerna. Efter våra respektive shoppingrundor träffas vi på en jättemysig liten restaurang nere vid vattnet och tjejerna beställer in var sin Mojito medan killarna cyklar iväg för att köpa lite godsaker på fiskaffären. Nyfångad torsk, hummersallad och Quahogs, gratinerade stora snäckor. Tjejerna har dessutom köpt jättefin sushi på Daves Marketplace så till middagen serveras goda förrätter innan Hjalle steker torsken och gör en god äggsås till. Än en gång har vi en mysig kväll tillsammans. Det är dessutom Hjalles mamma Ainas födelsedag idag. Hon skulle ha fyllt 91 år idag och vi skålar naturligtvis för henne.

Vi stannar ännu en dag vid vår boj och passar på att ta kontakt med marinan för att höra om vi kan lyfta Pingisen för att göra ren propellern som har fått kraftig beväxning efter lång tid vid bojen på St. Martin. Dessutom behöver vi byta olja i S-drevet och det gör man bäst då båten står på land. Det visar sig gå bra och vi beställer tid för upptagning nästa vecka innan vi kastar loss och seglar ytterligare en bit norrut till Potters Cove på Prudence Island.

Detta är tydligen en mycket populär vik för det är flera båtar som hittat hit före oss. Brittis och Anna-Karin tar en promenad på ön och köper kött och ägg på bondgården. Det är vackert och grönt på ön och det doftar sommar. På bryggan där Håkan släpper av tjejerna har måsarna lämnat många vackra stora lilaskrimarande snäckor. Det är dessa snäckor som heter Quahogs och tydligen gillar måsarna dem också.

Under tiden jobbar Hjalle och Håkan med att fixa läckan på vår dieseltank. Sedan vi gjorde ren dieseltanken nere på Trinidad har det läckt ut lite diesel genom en manlucka och det gör att vi inte kunnat använda vissa av våra stuvar under durken. Det är tråkigt då vi verkligen behöver allt utrymme som finns ombord för att stuva grejor.

 

Nästa dag går vi till Bristol, en fin gammal stad med bland annat ett spännande museum som visar vackra träbåtar som byggts här genom åren. Det är också i Bristol som man började fira Independence Day med en parad redan 1885. Därför är det många som kommer hit till den 4 juli för att titta på paraden, och det tänker vi också göra. Men idag blåser det sydligt så ankringen är väldigt skumpig. Vi går tillbaks till Potters Cove som är en mycket lugnare ankringsplats i det här vädret.

Bredvid oss ligger en 73 fots motorbåt, en Nordhaven. Kathy, kvinnan ombord, kommer paddlande över till oss på en surfingbräda och vi får en trevlig pratstund som slutar med att hon erbjuder oss att följa med dem in till Bristol på kvällen för att lyssna på en konsert med Jimmy Buffet. Han är en känd gitarrspelande country and western sångare och dessutom duktig seglare. Vi åker in till Bristol med deras stora RIB-båt som dånar fram med 30 knop.

Konserten är utomhus och folk sitter i sina hopfällbara stolar eller på en filt på gräset. Det finns all möjlig mat att köpa, grillade räkor, olika typer av soppor med hummer, krabba eller snäckor, korv och så förstås hamburgare. Det säljs ingen alkohol utan enbart lemonad, vatten och läsk. De unga flickorna är uppklädda i fina stars-and-stripes klänningar. Stämningen är hög och musiken är fantastisk. Om Jimmy Buffet skulle komma till Sverige skulle Globen snabbt bli utsåld men här sitter vi således i sommarnatten och lyssnar alldeles gratis. Anna-Karin och Håkan hittar oss efter ett tag, fantastiskt att man kan träffas i detta folkvimmel. Framåt 10-tiden då det börjar bli mörkt och regnskyarna hänger tunga åker vi tillbaks till båtarna. Vi tackar Kathy och Brad så mycket för en trevlig kväll och hinner precis in i Pingisen innan regnet börjar falla.

Nästa dag tar vi oss till grannstaden Fall River. Fall River hade mellan 1847 och 1937 den mest effektiva textilindustrin i världen och här jobbade folk från alla världens hörn. Det sägs att vid sekelskiftet producerade man så mycket tyg att den årliga produktionen kunde räcka för att svepa in jorden med 57 lager tyg. Här finns också ett museum som heter Battleship Cove med många äldre krigsfartyg, bl.a. slagskeppet USS Massachusetts och jagaren Joseph D Kennedy, alla kända från andra världskrigets strider i Stilla Havet.

 

När vi kommer fram lägger vi oss på Tipsy Seagulls brygga, en restaurang som ligger på en flytbrygga inne i marinan. Här ligger vi gratis, men vi går naturligtvis in på restaurangen för en lättare måltid och ett glas vin.

 

Nästa dag besöker vi museet och förutom rundvandringen på fartygen tittar vi på en intressant ljusshow om anfallet på Pearl Harbour. Filmbilderna visas på en stor vägg och framför väggen ligger en damm där får vi uppleva hur det var när de anfallande flygplanens kulor slog i vattnet med enorma vattenuppkast.

 

 

 

När vi går tillbaka till båten lägger vi märke till att här vajar portugisiska flaggor överallt. Sedan passerar vi en gata som heter Avenue Ponta Delgada och nu förstår vi att Fall River har Ponta Delgada som vänstad, en stad på Azorerna som vi besökte för ett 10-tal år sedan.

 

I morgon skall båten upp på land i Wickford för lite service, så efter att ha kompletterat matförrådet ombord går vi för motor västerut i ganska disigt väder. Vi kommer fram till marinan vid 5-tiden och får ligga gratis över natten eftersom vi skall lyfta båten nästa dag. Brittis passar på att tvätta 4 maskiner, sedan gäller det att toppa upp batterierna med landström samt naturligtvis att passa på att utnyttja det starka Internet som finns i marinan. Det är konstigt så beroende man har blivit av Internet.

Brittis behöver klippa och slinga håret så hon ger sig av på jakt efter en frisör. Flickan i marinans reception ger Brittis en adress, så strax före klockan 9 börjar hon att gå in mot staden. Hon hittar mycket riktigt en frissa i stan, men när den ännu inte har öppnat när klockan blivit halv elva så ger hon upp. En butiksägare berättar att det finns en annan frisör längre bort så hon börjar knalla vidare mot den nya frissan som bara skulle ligga 1 mile bort, men då amerikanare alltid kör bil så har man dålig koll på avstånden. Det visar sig vara snarare 3 mile, dvs drygt en timmes promenad till frissan. Väl där så finns det naturligtvis inga tider eftersom det är dagen före 4 juli då alla damer skall göra sig fina i håret, men när Brittis berättar att hon gått hela vägen, vilket frissorna först har svårt att tro på, så bestämmer de sig för att pressa in henne i schemat. Som tur är har en av tjejerna kommit nästan en hel timme för tidigt till jobbet, så allt löser sig på ett mycket bra sätt. Frissan som slingar Brittis berättar att hon också bor på en båt, visserligen en motorbåt, men ändå.

Under tiden som Brittis gör sig vacker ordnar Hjalle med lyft av båten. Sedan är det bara att sätta igång med de nödvändiga åtgärderna. Först tappas den gamla oljan i drevet ur och tas omhand av marinans personal. Propellern är i ett bedrövligt skick efter att båten har legat i vattnet i 7 månader så det blir renskrapning och polering av den. Däremot är botten i fint skick tack vare den nya färg som vi använde när vi målade den på Trinidad förra hösten. Hjalle passar på att anlita marinans motormekaniker för att serva jollens utombordsmotor som varit lite kinkig sista tiden. När Brittis kommer tillbaks på marinan är allt klart för att låta Pingisen komma i vattnet igen och efter att ha fyllt ny olja i drevet är vi klara för avgång.

Vi har fått höra att Anna-Karin och Håkan har träffat flera trevliga svenskar i Bristol, en hel liten svenskkoloni faktiskt, och nu dagen före 4 juli är det fest med BBQ-middag utanför marinan, så dit ställer vi färden. Vi ankrar bredvid Unicorn, byter snabbt om till finare kläder och tar vår jolle med nyservad motor in till bryggan där det är ett rejält svall, så det är inte alla som kommer torrskodda i land. Här träffar vi svenska Elisabet som är event manager för museet och hennes amerikanske man Larry som pratar perfekt svenska. Här är också Leif, Monica och Viveka som alla bor i Bristol. Dessutom träffar vi Pia och Gabriel som har en segelbåt här i Bristol och som dom seglar längs USAs ostkust på somrarna. Vi har trevligt tillsammans medan vi äter grillat kött av alla de slag, det som amerikanarna är specialister på.

I skymningen tar vi oss tillsammans med Anna-Karin och Håkan tillbaka till Pingisen för att titta på fyrverkerierna Det är ett storslaget fyrverkeri som varar i en hel timme och det är inte bara ett utan många otroligt spektakulära fyrverkerier runt omkring oss. Man kan inte låta bli att undra över hur många miljoner som bokstavligen går upp i rök, men det blir en fin avslutning på dagen.

Nästa dag är själva Independence Day. Som vi tidigare nämnt så är den äldsta 4:e juli paraden i USA just här i Bristol så det är många som kommer hit för att titta på den. Vädret är med oss, solen skiner från en molnfri himmel, flaggorna smattrar i den ljumma vinden, inte minst den jätteflagga man hissat i marinans flaggstång och det är varmt och skönt. Vi slår oss ner på några plaststolar som arrangörerna ställt fram och under nästan 3 timmar beskådar vi med förundran den enorma paraden. Här finns alla möjliga organisationer representerade, politiker som leende och vikande glider fram i fina öppna bilar, militärer som i stiliga uniformer taktfast marscherar förbi med en musikorkester i täten, veteraner från alla möjliga krig som USA varit inblandat i, skolelever från olika skolor som alla klätt sig i likadana kläder och som står för det ungdomliga inslaget, olika yrkeskårer, inte minst de mycket populära brandmännen som kommer körande med både moderna och äldre brandbilar och så ännu fler orkestrar med blåsinstrument, trummor och tom säckpipor. Ja, det är verkligen ett enormt spektakel. Paradgatorna är kantade med folk som sitter i sina hopfällbara stolar och njuter sin picknik.

När paraden närmar sig sitt slut går vi på jakt efter en lunchrestaurang vilket visar sig vara lättare sagt än gjort. De flesta restaurangerna är stängda, men till slut hittar vi en glassbar vilket passar oss bra i det varma vädret. På vägen tillbaka mot jollebryggan hittar vi dessutom en pub som har öppet där vi lyckas få lunch och en god kall öl innan återfärden till Pingisen.