Nu är det dags att sätta kurs mot Boston så efter att ha firat 4:e juli i den trevliga staden Bristol och upplevt ännu en kväll med fantastiska fyrverkerier tar vi upp ankaret och sätter kurs mot seglarmetropolen Newport. Där hittar vi en plats att ankra tillsammans med våra vänner på Unicorn. Vi plockar fram cyklarna och det dröjer inte länge innan tjejerna trampar iväg till något som kallas Family Store, Frälsningsarméns second hand shop. Här inhandlas jeans i både lång och kort version till nästan inga pengar alls. Turen går sedan vidare genom staden till TJMaxx där det också finns prisvärda kläder. Shoppingen avslutas med matinköp på Stop and Shop. På kvällen blir det knytkalas på Pingisen, som vanligt en mycket trevlig kväll.

Nästa dag cyklar tjejerna den vackra väg som kallas Ocean Drive och som går längs kusten med många fina hus. Ett av husen här var Jackie Kennedys barndomshem. Av en slump hittar vi vackra Castlehill Beach Inn, ett underbart ställe med utsikt över en del av inseglingen till Newport. Vi parkerar cyklarna, beställer varsin Corona och sedan går vi ut på gräsmattan och sätter oss i en av de fina vita stolarna och njuter av utsikten. Det är söndag så här är mycket folk så det finns också annat än utsikten att studera. Vi fullföljer den vackra cykelruten och tar oss till båtarna för lunch.

Vid femtiden tar vi jollarna till den berömda och tjusigt belägna New York Yacht Club, men då vi inte är medlemmar eller har något introduktionsbrev med oss, så är vi inte välkomna.

 

 

 

Vi väljer då istället den närbelägna klubben Ida Lewis Yacht Club och här blir vi väl mottagna. Vi får skriva in oss i gästboken och kan sedan beställa varsin god drink och slå oss ner på terrassen och njuta av utsikten över Newports hamn med alla 1000-tal båtar. Snare på kvällen, då vi är tillbaka på båten, kommer Lasse Hässler förbi och vi får en trevlig pratstund. Vi känner Lasse sedan länge, bl.a. från Oceanseglingsklubben i Stockholm. Lasse är en känd långseglare som tar ombord paying guests på sina långfärder. Senast har han gjort ännu en jordenruntsegling via Röda Havet, Asien och Japan, Alaska, UASs västkust och Panamakanalen. Han är nu på väg tillbaka till Sverige via Nova Scotia, New Foundland, Grönland, Island och Skottland (www.yacht-jennifer.nu).

 

Vi passar också på att tvätta här i Newport, det fungerar bra på Seaman Church och här har de också bra internet. Under tiden är det Hjalles tur att cykla upp till mataffären och med cykeln fullpackad av påsar tar han sig vinglande tillbaka. Efter tre dagar i Newport återvänder vi till Brewers Marina i Wickford, Pingelinas motor blev inte riktigt bra och vi har svarta märken på bordläggningen efter selarna som användes när vi lyfte Pingisen.

Vi får ligga gratis även denna gång, vi är ju här för att reklamera lite av jobben dom gjorde. Vi är flitiga och lägger in två resebrev på vår hemsida, spolar av och tvättar båten och tankar vatten. Som belöning blir det sedan härliga räkor inköpta hos fiskhandlaren i Wickford. Här i USA serveras de med cocktailsås och det är riktigt gott. När vi klarat av alla bestyr seglar vi nästa dag till Cutty Hunk, en mysig liten ö i den ökedja som kallas Elisabeth Islands. Cutty Hunk har en lagun som man kommer till via ett smalt, muddrat inlopp. Här ligger man skyddad för alla väder. När vi kommer är det högsäsong och nästan fullt i lagunen så i väljer att ankra utanför.

Vi planerar en tidig avgång följande dag, men när vi vaknar är det både dimma och åska så vi väntar tills dimman lättat och åskovädret dragit vidare innan vi hissar upp vårt ankare. Dagens mål är den lilla staden Marion som vi hörde talas om på Bermuda. Vartannat år seglas nämligen en tävling som går från Marion till Bermuda och många av deltagarna i årets tävling kom till Bermuda medan vi var där. Vi anropar marinan och blir anvisade en boj medan Unicorn väljer att ankra i utkanten av viken, men de får besked om att de av säkerhetsskäl inte får lämna båten. Lite konstigt tycker vi.

Själva tar vi Pingelina in till land och tittar lite på den fina lilla staden med gråa hus och välskötta trädgårdar. Vi ser flera små söta kaniner som skuttar runt, kanske de inte är så populära bland trädgårdsägarna. Vi går till Beverly Yacht Club och delar en lobsterroll. Här träffar vi ett trevligt seglarpar med hus i Florida. Dom bjuder in oss att besöka dem när vi kommer dit och vi får gärna låna bil och tvättmaskin om vi behöver. Typiskt amerikanskt, de är alltid så gästvänliga och alltid nyfikna på våra äventyr. Nästa dag går vi också ut och ankrar men då får Unicorn besked att de inte får ligga kvar eftersom man bara får ligga för ankar här ett dygn. Då vädret är lugnt så hittar de dock snabbt en bra plats längre ut i den stora viken.

Nu är det dags för oss att gå igenom den stora Cape Cod kanalen. Här är tidvattenströmmarna mycket kraftiga så det är viktigt att man går in i kanalen då man har strömmen med sig, annars blir det svårt att ta sig igenom med de begränsade fartresurser som en segelbåt har. Hjalle har förstås studerat tidvattenstabellerna så vi får strömmen med oss och susar fram med 10-11 knop genom kanalen. Efter en dryg halvtimme är vi igenom och sätter kurs mot Provincetown.

Provincetown ligger på norra udden av Cape Cod. Staden är bl.a. känd för att hit kommer många gaypar, mest manliga sådana. Vi har aldrig sett så många karlar i 50-årsåldern som promenerar omkring och håller varandra i hand. Stan har ca 3000 innevånare men under sommarveckorna kan här vara över 80 000. Det är en kul stad med många trevliga affärer och restauranger. Vi besöker Lobsterpot som är en välkänd restaurang med jättegod mat och bra priser. Ute i viken där vi ankrat är vattnet varmt så vi badar varje dag.

 

 

 

En dag tar tjejerna fram cyklarna igen och ger sig av på en rutt som först går genom staden med dess vackra hus och sedan längs kusten med sina stora sanddyner för att avslutas i ett mer skogsliknade parti.

Det är en ganska jobbig tur så Brittis blir både trött och framför allt törstig. Dagens cykeltur avslutas med ett besök på Shop and Stop, där frukt och grönt inhandlas.

 

På kvällarna har vi besök av andra seglare på ankarplatsen. En kväll är det ett holländskt par och en annan kväll ett par från British Columbia i Kanada. Alltid lika kul att träffa seglare och få höra om deras erfarenheter och ta del av deras tips. När vi är i Provincetown så bestämmer vi oss också för att åka till Sverige till Gustavs, Hjalles äldsta barnbarns, konfirmation. Men först måste vi ordna en plats att lämna Pingisen. Vi kontaktar vår gode vän Ahmed som är dockmaster på Winthrop Yacht Club och han säger att vi är välkomna till klubben. Det känns jättebra. Det var här vi låg en tid senast vi var i USA för två år sedan.

När vi kommer fram bjuder vi Ahmed och hans söta fru Danielle på champagne med tillbehör. Vi uppdaterar varandra vad som hänt sedan sist och kvällen avslutas med att de bjuder på middag på klubben. Det känns så bra att vara tillbaks.

Vi får låna Ahmeds boj, en riktig hurricane mooring, så följande dag går vi ut och lägger oss vid bojen. Brittis har skadat sin tumme och nu börjar hon få riktigt ont. En stor varblåsa har bildats på tummen som blir större för varje dag och dessutom börjar den få en blåaktig färg. Vi beslutar att det är bäst att låta en läkare titta på tummen. På Ahmeds inrådan tar vi oss med vår hyrbil till Mass General, Massachusetts General Hospital, som anses vara ett av USAs bästa sjukhus. Här är det fräscht, rent och snyggt och vi blir snabbt och vänligt mottagna och inskrivna och snart får vi träffa läkare som opererar tummen och ordinerar antibiotika. Och efter ett par dagar är tummen bra igen

Det är en dryg vecka innan vi skall flyga till Sverige så vi har hyrt bil för att kunna ta oss runt i Boston. Vår bimini och vår sprayhood har fått några revor så dem lämnar vi in hos traktens segelmakare. På våra cyklar har flera ekrar gått sönder och de behöver en ordentlig genomgång. Vi hittar en verkligt bra cykelverkstad några mil norr om Boston som dessutom visar sig vara agenter för Bromtoncyklar, sådana som vi har. Där lämnar vi in dem för att hämta dem när vi kommer tillbaka om några veckor.

 

 

Vi åker in till Boston för lite sightseeing och tar hissen upp till toppen av den mäktiga skyskrapan Prudential Building och beskådar staden från deras sky-walk. Brittis går till Apple Store för att fixa med sin Mac och vi äter en god lunch på stan. Lasse Hässlers Jennifer har lagt till i en av stadens marinor så dit tar vi oss. Det blir ett trevligt besök ombord hos honom och hans besättning innan vi äter middag på den närbelägna restaurangen The Chart House.

 

 

Utanför Boston ligger också en liten ort som heter Wrentham. Dt är ett av Brittis absoluta favoritställen för här ligger ett s.k. Outlet där man kan köpa praktiskt taget allt till låga priser. Hur Hjalle än slingrar sig blir det ändå två besök i detta shoppigparadis. ”Och det är inte klokt vad mycket pengar vi sparar” berättar Brittis med en salig min. Inte långt härifrån ligger IKEA:s stora varuhus. Där får Hjalle viss tröst genom att inhandla kräftor och Kalles kaviar. Kräftorna ska vi ha för att bjuda våra värdar Ahmed och Danielle på kräftskiva. IKEA säljer också ett kräftset med alla tänkbara kräftskivetillbehör, inklusive ett häfte med snapsvisor – på engelska. Det lilla häftet gör stor lycka och det är riktigt kul att höra våra kära visor på amerikanska.

Vi blir också inbjudna till seglarparet Bonnie och Rod som bor i Rhode Island och bl.a. har haft hand om systerdotter Ellen ett helt läsår när hon var i USA. Sedan dess har de regelbunden kontakt både med Ellen och hennes familj och med Hjalles syster Kerstin. Kul att få träffa dem igen och att få höra om Ellens eskapader, och vi lovade förstås att inte berätta något för mamma Kerstin.

 

Ett besök på J.F. Kennedy Library and Museum är en annan höjdpunkt när man är i Boston. Vi tillbringar en mycket intressant och lärorik dag i detta fantastiska hus innan det är dags för oss att förbereda vår resa till Sverige – en resa som höll på att gå på tok redan innan vi kommit iväg. Men om detta får vi berätta i en särskild blogg.