I kvällningen den 21 oktober förtöjer vi i Capital Yacht Club i centrala Washington. Marinakontoret är stängt men personalen har lovat gömma en nyckel till grinden så vi kan komma in och ut. Vi går till det överenskomna gömstället och mycket riktigt, här ligger den. Vi sätter oss i sittbrunnen efter en lång dag på Potomac River och njuter av utsikten mot de berömda byggnaderna, Capitoliums mäktiga kupol, Washington Monument och mellan husen skymtar vi även Vita huset. Medan vi äter middagen ombord kommer presidentens helikopter flygande alldeles över våra huvuden. Det känns mäktigt att vara här.

 

På bekvämt promenadavstånd från marinan ligger det område som kallas Smithsonian Mall and Institution, en enorm park mellan Capitolium och Vita huset kantad av vackra byggnader. Här ligger 19 muséer och 9 olika forskningsinstitut. Alla muséer är gratis så här kan man tillbringa mycket tid med att se och lära sig om amerikansk historia, allt från den tid då kontinentens beboddes av indianer fram till månlandningar och rymdstationer. Vårt första mål blir Air and Space Museum. Här kan man se hur flygtekniken utvecklats allt ifrån bröderna Wrights första flygtur, Charles Lindbergs första soloflygning över Atlanten fram till The Space Shuttle. Det är fantastiskt att det bara var 60 år mellan bröderna Wrights första flygning till den första månlandningen.

 

Vi tillbringar en hel dag på muséet där vi också äter lunch i deras restaurang. Som sig bör här i USA är det Mc Donalds som står för mathållningen. Det visas också film i ett antal futuristiska biosalonger där vi bland annat tittar på en film om Hubble Space Telescope. Det visade sig när man väl fått upp det i rymden att det inte fungerade som det var tänkt. Någon hade räknat fel på de linser som skulle göra det möjligt att se betydligt längre ut i rymden än någonsin tidigare, så bilderna blev inte ett dugg bättre än de man kunde få från observatorier på jorden. Då skickade man upp rymdfärjan med reservdelar, och det var hisnande att se astronauterna som svävade fritt omkring i rymden medan man bytte ut de felaktiga delarna.

Andra spännande saker att studera var de flygplan som kämpade under det första och andra världskriget. Det är ingen tvekan om att dessa förfärliga krig ändå bidrog enormt till flygets utveckling. Det flygplan som Charles Lindberg flög med över Atlanten, ”Spirit of St Louis”, svävade under taket och en DC 3:a, den flygplanstyp som Hjalle gjorde sin första flygning med på 50-talet från Sundsvall till Stockholm, fanns förstås också att beskåda.

Fulla av intryck och med trötta ben tar vi en taxi till en Supermarket för att handla lite mat. På vägen tillbaka till båten ber vi taxin köra förbi Vita Huset och Capitolium. Hjalle hinner också med att ta en fin bild på Brittis framför Vita Huset. Väl tillbaka på båten upptäcker Hjalle att hans kreditkort är försvunnet. Det hade han senast använt för att betala taxin, så sannolikt är det i taxin som kortet nu befinner sig. Med hjälp av telefonnummer som står på kvittot lyckas vi så småningom få kontakt med rätt taxichaufför. Mycket riktigt, han hade hittat kortet på golvet i baksätet. Efter lite övertalning kommer han tillbaka och överlämnar kortet.

Nästa dag ska vi besöka svenska ambassaden för att få några dokument stämplade. Vi tar tunnelbanan från L’Enfant Plaza till Foggy Bottom och promenerar sedan genom delar av den gamla stadsdelen Georgetown. Vi går förbi det enorma byggnadskomplexet Watergate och Operahuset som heter John F Kennedy Center for Performing Arts. Till slut hittar vi den svenska ambassaden som är inrymd i en trevlig byggnad som kallas Sweden House och som ligger ända nere vid vattnet. Här visar man en rolig liten utställning om svenskar som gjort stora insatser i USA. Det är författare, ingenjörer, konstnärer och entreprenörer som här uppmärksammas. Många av personerna är för oss obekanta men inte desto mindre spännande att höra och läsa om.

Brittis systers barndomskamrat, Ann-Cathrine som kallas ”Ankin” bor här i Washington sedan många år tillbaka. Nu kommer hon och hämtar oss i sin bil och kör oss ut ur stan till George Washingtons hem Mount Vernon. Vi börjar med en mysig lunch på den närbelägna restaurangen innan vi beger oss till den vackra byggnaden högt uppe på flodbanken med en strålande utsikt över Potomac River. Här är det massor av folk och vi får stå i en lång kö som sakta ringlar sig fram till och sedan genom huset. Det är möblerat precis som det såg ut då generalen George Washington bodde här med sin familj under senare delen av 1700-talet. Som USA:s grundare och förste president är han naturligtvis en ikon i det här landet. Det finns hyllkilometer av litteratur om honom och hans liv, men det utomordentligt intressanta muséet som byggts i anslutning till Mount Vernon ger en god överblick.

 

När vi på kvällen kommer tillbaka till båten bjuder vi förstås ombord ”Ankin”. Efter en rundtur ombord då hon får sin nyfikenhet stillad över hur det ser ut ombord på en långseglare blir det eftersnack med lite lax och vitt vin.

 

 

Nästa dag blir det mer flyghistoria. Ankin hämtar oss på morgonen och vi kör ut till Washingtons storflygplats Dulles International Airport. Här ligger något som kallas National Air And Space Museum eller Udvar-Hazy Center efter grundaren. Det är inrymt i en jättehangar invid flygfältet och här finns ännu mer flyghistoria att titta på. Till exempel finns

här Space Shuttle Discovery, överljudsplanet Concorde, världens snabbaste jetplan Lockheed Martin SR-71 Blackbird som kunde flyga i Mack 3,5, d.v.s. 3,5 gånger ljudhastigheten. Här finns också ett exemplar av Boeings Stratoliner, det första passagerarflygplanet med tryckkabin vilket gjorde att man kunde flyga högt och över de turbulenta undre luftlagren. Det mest skrämmande i våra ögon på denna utställning var dock B-29 Superfortress ”Enola Gay”. Det var detta flygplan som fällde den första atombomben över Hiroshima. Det är ett jätteflygplan där avståndet mellan vingspetsarna är större än den sträcka som bröderna Wright flög första gången.

 

 

Nu behövde Pingisen lite uppmärksamhet så Hjalle stannar ombord för lite båtfix på morgonen medan Brittis beger sig till National Museum of Natural Histoy. Med närmare 10 miljoner besökare per år är museet det mest besökta naturhistoriska museet i världen. Där finns 126 miljoner föremål utställda och museet har mer än 1000 anställda. Nu kanske ni undrar hur det kommer sig att Brittis är så intresserad av naturhistoria. Förklaringen är enkel, här finns nämligen världens mest berömda diamant, den s.k. ”Hope Diamanten”. Den är på hela 45,52 Carat och det anses vila en förbannelse över den. Från Indien där den hittades kom den till Frankrike där den kallades ”Le Bijou de Roi” eller ”Le bleu de France”. Stolt ägare till diamanten var förstås kung Ludvig XIV. Sedan ärvdes den av Ludvig den XV och så Ludvig den XVI där hans hustru Marie Antoinette använde den vid högtidliga tillfällen. När paret avrättades i giljotinen 1793 kom den att få ett rykte om sig att en förbannelse vilade över stenen.

Under den franska revolutionen stals massor av hovets juveler och så även denna diamant. Sedan var den försvunnen i många år innan den dök upp i England hos kung George IV. När han dog 1830 sägs att hans älskarinna Lady Conyngham ska ha lagt vantarna på diamanten. Den var i alla fall försvunnen ännu några år innan den hamnade hos en förmögen bankir i London, Thomas Hope. Det är från honom som stenen fått sitt namn ”Hope Diamond”.

Det skulle leda för långt att fortsätta sagan om den här diamanten, men så småningom hamnade den som sagt på det här museet i Washington där den kan beskådas. ser lite.

På eftermiddagen kommer Ankin tillbaka och tar oss med till Arlington kyrkogården. Det är naturligtvis en helt enormt stor och oerhört vacker begravningsplats där USA:s militärer kan få sin sista vila. Vi kollar vaktavlösningen vid monumentet och förstås John F Kennedys grav.

Efter detta bär det av till ett shoppingcenter för nu ska det handlas kläder. Vi hittar en fin aftonklänning till Brittis. När vi ska betala säger Ankin till föräljerskan. ”Jag har era rabattkuponger men det verkar som jag glömt dem hemma”. ”Jaha, då får ni 25 % rabatt då” blir svaret. Märkliga system dom har i det här landet. Sedan åker vi till ”The Mens Warehouse” där Hjalle har tänkt skaffa sig en smoking. Vi ska ekipera oss för den kommande festen på New York Yacht Club i december. Men det är sagolika erbjudanden på det här stället. Köper man en smoking får man en fin kostym gratis. Samma sak med skjortor, skor, manschettknappar, slipsar mm. Köper du en får du en till gratis. Vissa ändringar på kläderna ska göras innan de sitter perfekt, men det klarar de av till i morgon lovar de. Vi är rejält nedlastade med påsar när vi lämnar stället för att åka hem till Ankin och hennes man Bob på middag.

De bor i ett fint hus i ett trevligt villaområde utanför Washington. Bob är egen företagare i entreprenadbranschen och sysslar med markarbeten och grundläggning. Att det finns svenskanknytning i familjen märks tydligt, inte minst i det som de kallar svenskrummet med både tavlor och prydnadssaker från Sverige. Det blir en mycket trevlig kväll med god mat innan de kör oss tillbaka till båten.

 

 

Sista dagen i Washington besöker vi “The National Museum of the American Indian”. Det är en vacker byggnad med enbart runda former och inga hörn. Indianerna ansåg att allt som man byggde skulle vara runt som solen. Vi går igenom salarna på de fem våningarna och får lära oss massor om indianerna som vi inte hade en aning om. Det här museet anses även ha den bästa restaurangen av alla museerna och det kan vi nog hålla med om. Ingen Mc Donalds här inte.

Den här sista dagen hinner vi också med ett besök på Washington Zoo och hälsar på de söta jättepandorna.

 

 

 

Sent på kvällen kommer Ankin och Bob med Hjalles ändrade kläder. Naturligtvis vill nu även Bob kolla in Pingisen så kvällen fortsätter ännu ett tag ombord innan vi kan komma i säng. I morgon blir det en tidig start för att hinna segla ner längs hela Potomac River i medström. Det har varit väldigt trevliga, lärorika och spännande dagar här i Washington och vi kommer gärna tillbaka.