Efter en fem timmar lång flygresa från Rio de Janeiro via huvudstaden Brasilia och över till synes oändliga djungelområden landar vi i Manaus vid lunchtid. Vädret är fantastiskt, drygt 30 grader och strålande solsken. Manaus är huvudstaden i delstaten Amazonas, Brasiliens största delstat, 3,5 gånger större än Sverige och till största delen täckt av regnskog. Staten har knappt 3 miljoner invånare varav över hälften bor i huvudstaden Manaus som fått sitt namn från den indianstam (Manaós) som tidigare bodde i trakten.

15 kilometer från Manaus centrum möts den brungula floden Solimóes (solimois) och den svarta Rio Negro och flyter sedan över en halvmil sida vid sida utan att blandas. Det beror på att Solimóes vatten är varmt och näringsrikt medan Rio Negros vatten är kallare och mycket mindre näringsrikt. Där floderna möts (det kallas ”Meeting of the waters”) är det 8 km brett och floden byter här officiellt namn till Amazonfloden trots att de flesta tror att Amazonfloden heter så redan i Peru. En bit uppför Rio Negro ligger en av världens största flodarkipelager, Arquipélago de Anavilhanas, vilket är ett mycket vackert område med ett rikt djur-och fågelliv.

 

Staden Manaus ligger hela 160 mil (hela Sveriges längd) från Atlanten. Amazonas regnskog är världens största biologiska reservat och är hemvist för en tredjedel av världens alla djur. Amazonfloden är världens femte största färskvattenreserv och det viktigaste området i världen för att ta hand om våra koldioxidutsläpp. I regnskogen finns 15 000 olika kända djurarter och ett oräkneligt antal växter och exotiska träd.

Manaus är porten till Amazonas regnskogar. Runt förra sekelskiftet rådde en enorm gummiboom i Amazonas. Manaus utvecklades då till Brasiliens modernaste och mest välmående stad och var först i landet med spårvagn, elektricitet och asfalterade gator. Här uppfördes även det berömda operahuset 1896. Idag lever staden av timmerexport, oljeraffinering och turism, men är också sedan 1967 en skattefri zon som har förmått många företag och industrier att här tillverka och importera varor åt resten av landet. Det är fascinerande att se japanska, amerikanska och europeiska storföretag ha stora fabriker, främst inom elektronik, mitt i djungeln.

Vi börjar vår Amazonas-vistelse med att bo på hotell Tropical Eco Resort, ett fint hotell en mil utanför Manaus centrum. Hotellet omfattar ett jättestort område och har t.o.m. ett eget Zoo. Till vår glädje blir vi uppgraderade från ett vanligt rum till en stor svit, så vi kan verkligen bre ut oss. Det känns otroligt lyxigt.

Här tillbringar vi några dagar med bl.a. besök på det vackra operahuset där alla världens mest kända operaartister har framträtt. På förmiddagarna är vi med på vattengympan i hotellets pool. Vi bättrar också på vår kondition genom att gå härliga promenader och ströva genom hotellets Zoo.

 

Där blir vi god vän med jaguaren, ett otroligt vackert djur som genast kommer fram och hälsar på oss varje gång vi går förbi. Hans stora burområde ligger alldeles utanför vårt hotellfönster så varje kväll säger vi god natt till honom från balkongen.

 

 

När vi på detta lyxiga sätt acklimatiserat oss är det dags för en kryssning på Rio Negro, den svarta floden. Vi har valt Amazon Premium Clipper, en jättefin och modern flodbåt. Eftersom det är lågkonjunktur i världen så sviker de amerikanska turisterna Amazonas. I stället för de 32 gäster som fartyget kan ta är vi bara 10 vuxna och 5 barn ombord, gott om plats således och lättare att lära känna övriga passagerare. Vi blir hämtade på vårt hotell på eftermiddagen och när vi kommer ner till floden ser vi Premuim Clipper ligga på redden, en mycket vacker flodbåt.  Hotellet ligger vid Rio Negro och har egna bryggor, så det var inte så långt att gå.

Väl ombord är det dags för fördelning av hytter medan vår bartender serverar en god fruktdrink. Återigen har vi tur, vi får den finaste hytten. En hytt som ligger i fören så vi har fönster både på babordssidan och förut. Dessutom har vi en egen privat balkong ovanför kommandobryggan. Alla hytterna är utrustade med air condition.

Så fort vi var installerade blir det information av vår kunnige guide Hugo, en kille från Peru som är gift med en brasilianska. Han berättar om den förestående resan på floden och om de utflykter vi skall göra. Vilket äventyr som väntar oss!

 

Efter middagen första kvällen ankrar fartyget och det är dags för första utflykten i kanot. Det är kolsvart ute och massor av nya okända ljud stiger upp från djungeln. Det känns väldigt spännande och nästan lite overkligt där vi glider fram i kanoten mellan träden.

Vattenståndet är så här års mycket högt (17 m över lågvatten) så vi paddlar fram mellan det som vanligtvis är trädtoppar från mindre träd och stammar från de höga träden. Hugo lyser med en strålkastare på träden och med sin erfarna blick kan han peka ut ormar, olika fåglar och en tarantella (jättespindel) som vi får närkontakt med.

Nästa morgon väcks vi redan klockan 05.30, det är dags för djungeltrecking. Här får vi med oss ytterligare en guide, en riktig Amazonas-indian. Nu får vi lära oss mycket om flora och fauna i djungeln. Han visar oss flera träd och växter som kan användas för medicinska ändamål, men även träd som har saft som används för tillverkning av tuggummi och andra som man kan göra krut av. Vi får också se hur man kan använda olika stammar och grenar till att göra vapen så man kan försvara sig om det dyker upp farliga djur.

Vi får lära oss skilja mellan snälla och farliga insekter En myrsort t.ex. används för att ta bort människolukten då indianerna skall ut och jaga. De ställer sig vid ett myrbo och låter myrorna krypa över hela kroppen och avsöndra sin vätska. Det luktar faktiskt ganska gott.  En annan sort lite större myror är mycket giftiga, 4 stick och man är död. Vi hade ingen aning om att det fanns så giftiga myror.

 

 

Den största behållningen den här morgonen blir en anakonda. Vår indianguide upptäcker den och fångar skickligt in den. Den är kall när man rör vid den, den är inte giftig utan den kramar ihjäl sina offer. När vi har lärt känna denna mångomtalade orm släpps den i ett träd. Vi får nu med egna ögon se hur snabbt och elegant den kan klättra upp bland träd och grenar. Vi får helt klart för oss att den kan agera jättesnabbt när den skall fånga något ätbart eller när den känner sig hotad.

 

Vi kommer tillbaks till båten vid 8-tiden. Våra leriga skor tas omhand av personalen för en rejäl rengöring. Själva slår vi oss ner vid frukostbordet. Måltiderna ombord är helt makalösa, mycket att välja mellan och mycket frukt och grönt. Under frukosten lättar Amazon Clipper ankar och fortsätter resan uppför Rio Negro till Arquipélago de Anavilhanas, världens största sötvattens skärgård.

Vi sitter på soldäcket överst på fartyget och tittar storögt på den vackra naturen som glider förbi och på de många färggranna papegojorna som skrikande flyger över oss. Senare under förmiddagen är det dags för en ny utflykt med kanot.

Vi ser tukanfåglar, love birds, parakits och andra fåglar som vi inte vet vad de heter på svenska. Vi visste ganska lite om Amazonas fåglar innan den här resan, så vi är inte alls lika snabba som några av de andra passagerarna på att känna igen de olika fåglarna, men efter hand blir vi duktigare.

 

Vi ser också några härliga sengångare, de är så sköna att studera när de rör sig i ultrarapid. Precis som kualabjörnarna i Australien.

Innan lunch är det dags för ett bad i Rio Negro. Vi vet att det finns gott om pirayor och krokodiler i floden, men vår guide Hugo försäkrar att här är det helt riskfritt att hoppa i. Det är onekligen en speciell känsla att dyka ner i det svarta, ljumma vattnet.

Sedan en snabb dusch och en god lunch innan vi får några timmar ledigt.

Vi tillbringar dem på vår balkong med varsin god bok men med kikaren och kameran beredd bredvid.

 

 

 

Redan andra kvällen är det fullt socialt liv ombord. Vi är ju inte fler än att alla kan umgås med alla. Det är ett trevligt gäng, vi har jättekul och Sandro i baren får jobba hårt hela kvällen.  Våra medpassagerare kommer från Holland, Tyskland och Sydafrika och de är alla på en längre vistelse i Brasilien, där den här trippen är en del.

 

Nästa morgon är det åter väckning kl. 05:30, det är dags för pirayafiske. Alla får varsin fiskeutrustning som består av ett metspö med lina och krok. Som bete använder vi små köttstycken från byssan. Hjalle blir morgonens superfiskare och lyckas dra upp fem pirayor.

Han är klok nog att be en av guider att ta hand om fiskarna. En av de andra gästerna blir av med fingertoppen när han försöker kroka av själv. Pirayan högg direkt och det blir ett riktigt fult sår.  Pirayorna har verkligt sylvassa tänder.

 

Under frukosten går fartyget vidare till en indianby som vi skall besöka. När vi närmar oss hör vi skratt och glam från stranden. Det är barnen som badar och gör sin morgontoalett och tvättar håret i floden, obekymrade om pirayor och krokodiler. I de små husen som oftast har jordgolv och är sparsamt möblerade finns dock alltid parabol och TV. Hugo berättar att det förekommer att politiker mutar indianerna med TV för att få deras röster vid val. Vi besöker den lilla skolan där det finns psalmverser och bibelcitat på väggarna. Barnen lär sig sitt eget indianspråk parallellt med portugisiska. Vi får naturligtvis en hel skock med ungar efter oss som nyfiket betraktar oss medan vi går runt. Alla ler och ingen tigger, dom tycker bara det är spännande med oss gringos.

Efter lunchen står det åter bad på programmet, denna gång vid den enda sandstrand som finns att se nu när vattnet är så högt. Stranden ligger nära en kyrkogård, där alla gravstenarna är blå.  

Det är så strömt att vi knappt orkar simma mot strömmen. Plötsligt när vi strosar runt på stranden så ringer kapten i skeppsklockan. Vi måste i väg då det är hårt väder på gång. Vi går i högsta fart in mellan öarna medan åskmolnen närmar sig. Det börjar blåsa hårt och när regnet kommer är det rena skyfallet.

Kapten kör båten rakt in i skogen mellan träden och knyter fast i en palm. Vilken tilläggning! Efter ett par timmar är ovädret över och vi kan fortsätta med dagens program.

 

 

 

Nu är det dags för en av de stora höjdpunkterna under resan, nämligen att mata de rosa delfinerna med våra egenhändigt fångade pirayor. De rosa delfinerna är s k flasknosdelfiner, d v s de har en mycket lång nos som de sticker upp över vattenytan när vi matar dom. De är hur söta som helst. När vi har slut på mat simmar de efter vår kanot en lång stund och vi kan inte se oss mätta på dem.

 

Vi är nu kommit ganska nära floden Solimóes, den näringsrika brungula floden där det finns mycket mer djurliv och även insekter. Här är det bäst att använda ordentligt med insektsmedel, det finns ju malariamyggor i området. Vi ser många fåglar, kajmaner (krokodiller), sengångare, apor och iguaner. Iguanerna, som är stora ödlor, ligger på grenar i träden och kan helt plötsligt hoppa eller ramla ner i vattnet med ett rejält plums.

 

Det börja skymma och allt blir ännu mer intensivt. Några fåglar skriker, andra sjunger och några ger märkliga ljud ifrån sig. Vi hör apornas skriande och vi ser delfinerna som fortfarande följer vår kanot. Djungelns alla ljud och dofter strömmar emot oss. Allt detta gör att vi känner oss som en del av en helt annan värld, en trolsk och okänd men ändå nära värld. Vi kommer förbi några övergivna hus som delvis ligger under vatten. Vi kan köra runt med kanoten där det normalt brukar vara stigar. I närheten ser vi några träd som är ibisfågelns natthärbärge och där är träden fulla av fåglar.

Vi får en oförglömlig sista kväll ombord. Alla upplevelser har svetsat samman passagerare och besättning. Det känns som vi känt varandra länge och blivit goda vänner med många gemensamma minnen. Djungeln har också tydligt exponerat våra karaktärer på ett sätt som sällan sker i andra miljöer. Vi hoppas kunna hålla kontakt och utbyta kort och minnen och kanske ses någon annan gång. Men det blir nog aldrig detsamma som här.

 

På återresan till Manaus ankrar vi ännu en gång och tar kanoterna in i djungeln där vi ser jättenäckrosorna. Plötsligt förstår vi att det var möjligt för Tummelisa att vara på ett näckrosblad.  Vi ser ännu fler kajmaner och massor av spännande fåglar.

 

Sedan lättar vi ankar för sista gången och avslutar denna underbara resa med att gå ner till ”Meeting of the waters”. Solimóes och Rio Negro, det brungula vattnet och det svarta vattnet rinner parallellt i flera kilometer. En märklig naturupplevelse.

 

Efter att ha tagit farväl av våra nya vänner från Premium Clipper blir vi upplockade av en ny guide som skall ta oss till en djungellodge.

Nu får vi åka speedboat söderut på floden ett par timmar till Amazon Village.  Amazon Village ligger längs en biflod som slingrar sig långt in i djungeln. Det är en mycket enkel liten stugby. Här finns ingen elektricitet utan den sparsamma belysningen som finns går på batterier som laddas en gång om dagen av en dieselgenerator nere vid bryggan. Det är således ungefär samma system som vi har ombord på Pingisen. Vi har naturligtvis ficklampor med oss för att kunna ta oss fram mellan husen när det är mörkt och för att kunna se vad vi gör i vår lilla djungelhydda.

 

Här skall vi nu tillbringa de närmaste dagarna med mer djungelaktiviteter. Vi hamnar återigen i ett trevligt gäng, två kvinnliga lärare från Valencia, ett ungt franskt par på bröllopsresa samt en engelsk familj med vuxna barn. Vi lär snabbt känna varandra och sitter tillsammans i matsalshyddan där alla måltider serveras.

 

Vi gör många utflykter i djungeln, både till fots och med kanot. Under en vandring i djungeln hittar vår guide en jättestor brun spindel. Vi är inte speciellt rädda för insekter, men den här skulle vi inte vilja ha på besök, en stor brun luden sak.

Under en utflykt i kanoterna hör vi plötsligt ett konstigt ljud – i ett träd ser vi en parrot snake som i full fart jagar en råtta. Otroligt att råttor kan springa i träd som ekorrar och ändå otroligare hur snabbt ormarna kan ta sig fram. En parrot snake är mycket giftig så det är inte en orm man vill ha närkontakt med. Vi får också möjlighet att stifta bekantskap med kajmanerna på nära håll, kajmaner är en slags krokodil som lever i Amazonas.

 

 

 

Att själva paddla omkring i djungeln är en fantastisk upplevelse. Nu har vi fått så pass mycket kunskap om djungeln att vi känner oss hyggligt trygga. Inga ljud från civilisationen som stör djungelns alla läten, bara vi och naturen i alla former. I bakgrunden finns dock hela tiden våra indianguider. Varje dag när vi kommer tillbaka från våra utflykter tar vi ett bad nere vid bryggan, vi behöver svalka av oss efter våra paddelturer.

 

Efter fyra dagar och tre nätter med fantastiska upplevelser i denna djungelmiljö far vi i 30 knop tillbaka till Manaus. Det är dags att ge sig av till flygplatsen och resan tillbaka till Rio och vår kära båt. När vi sitter i våra flygplansfåtöljer och tittar ner på den gröna djungeln under oss tittar vi på varandra och säger: Detta är nog en av de bästa resor vi har gjort. Tropical Eco Resort, Premium Clipper och Amazon Village, ni har visat oss en ny värld som vi inte kunde föreställa oss existerade.