Än en gång har vi gått över Engelska Kanalen på natten och upplevt den enorma mängd fartyg som trafikerar denna farled året runt. Det var molnigt och ingen måne, så det var verkligen en kolsvart augustinatt. Under dessa förhållanden är det mäktigt att se ljusen från alla fartyg som korsar vår kurs. I mörkret är det omöjligt att bedöma avståndet till fartygen, är de 100 m eller 10 sjömil bort? Med radarns och AIS:ens hjälp kan vi dock reda ut läget och fortsätta vår färd i natten. I gryningen går vi in i Chanel de Four, känt för sina starka tidvattenströmmar. Vi har beräknat tidpunkten rätt och går igenom i ”slack water”, d.v.s. den tidpunkt då strömmarna ändrar riktning från nord till syd. Under en kort tid är då strömmarna relativt svaga och oförargliga. Innan vi hunnit igenom sundet har dock medströmmen kommit och vi loggar över 10 knop.

I marinan i Camaret sur Mer, den trevliga lilla staden utanför Brest, var det förvånansvärt få båtar, så det var gott om plats, annorlunda mot när vi var här 2005. Strax efter att vi har landat får vi en norsk granne, Pigalopp, en 43 fots Benetau, med Ann-Kristin, Öystein och en liten Jonatan, 8 månader gammal, ombord. Dom skall vara med på eskaderseglingen ARC över Atlanten, så deras mål är Västindien. Vi kommer säkert att träffa på Pigalopp flera gånger framöver. Det är ganska vanligt att man träffas i en hamn och sedan går ungefär samma rutt, vilket gör att man möts då och då. Dessa möten och avsked är lite av charmen med att långsegla. Vi undrade lite var dom hade fått namnet Pigalopp ifrån. Dom berättade då att Pigalopp är en gammal dam som bor under en brygga och som tar alla barn som är olydiga, t.ex går ut på bryggan utan lov eller utan flytväst. Det är onekligen ett spännande pedagogiskt grepp i barnuppfostran. När Hjalle var liten och bodde hos farmor och farfar på Essvik utanför Sundsvall så var det ”Fabrikstrollet” som kom och tog olydiga barn. Det finns tydligen flera varianter på detta tema. Det hade inte blivit mycket sömn det senaste dygnet så vi var ganska trötta efter överseglingen. Men en dusch och nya fräscha kläder gjorde susen och sedan var det fransk mat som gällde. Vi hade på förhand bestämt att nu skulle vi ha musslor och fransk ost. Efter en titt på menyn på den närmaste restaurangen kunde vi konstatera att här kunde vi få vad vi sökte. Musslorna ”à la creme” och ”provencale” smakade ljuvligt med ett par glas rosévin till. Väl ombord igen kunde vi njuta av en hel natts sömn i en koj som inte gungade. Vi låg kvar i Camaret även nästa dag och passade på att proviantera. Så när vi handlat, tvättat, tankat diesel och ätit ännu mera musslor så bestämde vi att gå vid soluppgången följande morgon. Det var en underbar morgon när vi i lugnt väder gick söderut, nu genom ännu ett strömmande sund, Raz du Sein. Vårt mål var från början L’Orient på Bretagnes sydkust, men vädret var fantastiskt den här dagen, så vid 4-tiden på eftermiddagen ankrade vi utanför dom små öarna Iles de Glènan för att ta ett bad. Detta hade vi längtat efter sedan vi lämnade Sverige, det var cirka 20 grader i vattnet. Ljuvligt att äntligen få simma i det salta, klara atlantvattnet. Eftersom det var lördag låg det jättemånga båtar ankrade runt dessa söderhavsliknande öar.

Vi fortsatte därför till ön Ile de Groix och hamnen Port Tudy. Här kunde vi konstatera att alla som hade en båt i närheten denna varma lördagskväll kommit på samma idé som vi. Här låg 4-6 båtar utanpå varandra och dessutom kanske 12 båtar förtöjda i samma jätteboj.

Det låter trångt men stämningen var mysig så vi njöt av varma vindar och det trevliga sällskapet. Enda problemet var att vi inte kunde gå iland eftersom vi inte hade jollen i ordning. Den låg stuvad på rufftaket. Nu hade vi fått smak för öar så nästa hamn blev Port Joinville på Ile d’Yeu.

Det blev en distans på 80 sjömil. Då vi inte kunnat komma iland i Port Tudy, så var längtan stor att nu beträda fast mark. Vi åt middag ute, än en gång musslor till förrätt och dessa var de bästa vi någonsin ätit, smakade helt himmelskt. Vi bestämde oss för att stanna ytterligare en dag på Ile d’Yeu, bland annat för att cykla runt ön.

Vädret var perfekt för en cykeltur med sol och blå himmel, så efter att ha intagit en god frukost med färskt bröd från bagaren var vi klara att ge oss i väg. De flesta båtar som skulle segla vidare denna morgon lämnade hamnen mellan 8.30 och 10.30 för att passa tidvattnet, men våra holländska grannar väntade till 11.30, och som ni kan se av fotot så fastande dom. Tidvattnet är något man måste hålla koll på.

Vi cyklade genom fantastiska landskap, kustnära det mesta av tiden. Man cyklar på småvägar eller cykelstigar, så man slipper biltrafiken. Turen runt ön är c:a 35 km och vi kom förbi gamla slott, roliga badstugor, undangömda sandstränder, den gamla hamnen och enorma områden där stigarna kantades av mogna björnbär. På eftermiddagen stannade vi vid en härlig sandstrand för bad i Atlanten, jättemysigt. Vi känner oss väldigt ”miljövänliga” när vi seglar och cyklar, skonsamt mot miljön och mot ekonomin. Efter Ile d’Yeu så var det La Rochelle som gällde.

Hit kom vi den 2 september efter en ännu en seglats på 80 sjömil i friska vindar och hög sjö. Nu försämrades vädret igen och det utfärdades kuling och stormvarning för Biscaya.

Inne i Vieux Port, i en ”sea-lock” som heter Bassin des Chalutiers, ligger vi dock tryggt och avvaktar nästa väderfönster. Strax efter oss kom Pigalopp in och la sig vid samma brygga, så nu får vi möjlighet att lära känna Jonatan och hans föräldrar lite bättre. La Rochelle är en mysig gammal stad med mycket att se. Namnet La Rochelle betyder ”den lilla klippan” och har en unik historia.

Staden frigjorde sig från feodalväldet redan 1130 och införde ett demokratiskt styrsätt, ungefär som Venedig i Italien. Den första borgmästaren valdes 1199 och staden blev en viktig handelsstad med vin och salt som viktigaste exportprodukter. La Rochelle tog till sig reformationens tankar och idéer och blev protestantiskt när resten av Frankrike var katolskt. På det sättet blev La Rochelle, ”den rebelliska staden”, ett hot mot den nationella enighet som drevs av främst Richelieu, och år 1627 belägrades staden av de kungliga trupperna, Efter 13 månaders belägring tvingades den svältande staden ge upp och dess demokratiska styre gick under. La Rochelle förblev dock en viktig hamn-och handelsstad med förbindelser till bl.a. New England (Canada) och Västindien. Under 2:a världskriget använde tyskarna staden som en viktig U-båtsbas och staden var den sista franska prefektur som blev befriad av de allierade. I dag är La Rochelle seglingens centrum på atlantsidan av Frankrike. Den stora marinan les Minimes har i dag 3500 platser, men har påbörjat en utbyggnad med ytterligare 1000 platser som beräknas att vara färdiga 2012. En verklig jättemarina. Här finns all tänkbar service för seglare. Vi passade på att byta ett av beslagen på spinnakerbommen som gått sönder samt instrumentet i sittbrunnen som visar fart och distans, den s.k. loggen. Det instrument som vi fått levererat med båten hade en bugg i programmeringen så Raymarine ordnade detta utan kostnad. Tyvärr visade loggen nu 0 sjömil seglad distans i stället för 3 040. Det får vi komma ihåg att justera för när vi så småningom kommer hem och skall summera hur långt vi seglat. Vi har nu legat 6 dagar i La Rochelle i avvaktan på att stormvindarna på Biscaya skall lugna ner sig. Vi har använt dessa dagar i hamn till båtunderhåll, besök på det nya fina Akvariet som ligger precis nere vid vår hamn, cykelturer i omgivningarna, en och annan god lunch eller middag på någon av de många restaurangerna i gamla stan och så trevliga kvällar med Pigalopps besättning.

Har ni inte varit i La Rochelle så kan vi rekommendera ett besök. Och varför inte som vi, med egen båt.