Vinterbleka men förvånansvärt pigga och glada efter den långa resan kommer de ut från tull och passpolis. Hjalle ger dem en komplimang för den exemplariskt lilla packningen och Janna säger med en glimt i ögat: ”Du ska veta att hälften är era grejor som du bett oss att ta med oss”.

Vi har fixat en taxi som kör oss till det hotell där de skall bo den första veckan för att vänja sig vid värmen, solen och de 5 timmarnas tidsskillnad. Under tiden gör vi i ordning båten för att kunna tredubbla besättningen. Micke är intresserad av att få tag på en vindsurfingbräda, så vi ropar upp Grenada-nätet som sänder på kanal 68 på VHF:en varje dag kl 7.30. Vi får napp direkt och 3 timmar senare har Micke köpt en jättefin bräda med två master och tre segel. Det är verkligen imponerande hur bra de här VHF-näten fungerar både vad gäller information och byte eller köp av grejor.

Men Hjalle kliar sig i huvudet och funderar över var de nyinköpta grejorna skall få plats. Första utflykten med de nyanlända gästerna blir en rundtur runt ön med minibuss.

Vi börjar med att besöka Concordfallen som har en härlig liten sjö vid foten av vattenfallet. Här blir det bad förstås och Micke hoppar, till barnens stora förtjusning, från en hög klippa ner i sjön.

 

Ludvig blir sugen på att försöka göra som pappa, men förståndigt nog låter han bli efter att ha stått och tvekat ett tag på klippkanten. Färden går vidare längs kustvägen norrut och här och där kan vi se Grenadas grannö Cariacou dit vi skall   segla så småningom.

 

 

 

I Guyave besöker vi en muskotfabrik som har börjat komma igång igen efter orkanen Ivan som härjade här 2004 och förstörde både hus och träd. Grenada är en av världens största producenter av muskot.

 

 

Den här gången har vi inga problem med lunchen, vår chaufför har bokat bord på en trevlig restaurang i Saunters, Grenadas nordligaste stad. Här ligger också den höga klippa som kallas Leapers Hill.

År 1651 ångrade kariberna att de hade låtit fransmännen slå sig ner på ön. De försökte få dem att ge sig av, det blev till våldsamheter och många fransmän blev dödade. Fransmännen gick naturligtvis till motattack och beslutade sig för att med sina överlägsna vapen utplåna kariberna.

Till slut hade fransmännen drivit kariberna upp till öns nordligaste del där situationen blev hopplös, men hellre än att bli tillfångatagna och dödade av fransmännen valde de att hoppa från den höga klippan. När vi tittar ner över kanten inser vi att ingen kunde överleva ett hopp från detta stup. På kullen ligger idag en kyrka och en kyrkogård och vid stupet står ett minnesmärke över den dramatiska händelsen. På hemresan besöker vi till barnens stora förtjusning en chokladfabrik och därefter – till föräldrarnas stora förtjusning MVI_0199– ett rom destílleri. Här kan vi med beundrande blickar beskåda en 250 år gammal sockerrörspress som drivs av ett vattenhjul.

Det måste vara en av världens äldsta i drift varande maskinerier och den går tyst och fint. Vi har haft en riktigt trevlig tur, nu har vi sett det mesta av denna mysiga ö. Den 22:a december flyttar Micke, Janna och barnen ombord. Det är en onsdag och på onsdagar är det Bingo på restaurangen vid Prickly Bay Marina.

Det måste vi naturligtvis prova och efter ett par rom-punsch och några mycket goda pizzor drar spelet i gång. Ludvig vill spela med Brittis när han får höra att hon har vunnit på Bingo en gång. Det visar sig vara ett klokt beslut för Ludvig vinner 25 EC dollar och en gladare kille i Prickly Bay den kvällen får man leta efter.

Nu är det dan före dopparedan och båtens lilla julgran kläs och pyntas av pojkarna. De röda julljusslingorna sätts upp i sittbrunnen och julmaten förbereds. Vi flyttar oss från den lite rulliga Prickly Bay, först till Hartman Bay och senare till Clarkes Court Bay där vi skall fira julafton.

Vi köper en stor hummer som kokas enligt alla konstens regler och sedan avnjuts av den nu 6 man starka besättningen. Julaftonen börjar som sig bör på dopparedagen med dopp i det härligt klara, varma och salta havet.

Sedan bakar Brittis och pojkarna pepparkakor och Hjalle steker köttbullar, Janna fixar efterrätt.

 

Vi har en underbar jullunch med svensk sill, snaps, skinka och köttbullar. Sedan blir det Kalle Ankas jul på TV:n innan det återigen är dags för mer dopparedagsbad. Ludvig hoppar från båtens targabåge och lilla Harald simmar runt med sina puffar på armarna.

 

 

 

 

När Hjalle kör i land Finn, som också firat jul med oss, åker han förbi Susies båt. Susie är ensam så han bjuder in henne till ”Pingisen”.

Helt plötsligt dyker Västindientomten upp, en skäggprydd figur klädd i tomteluva och röd t-shirt som kommer i en gummibåt. Han frågar om det finns ”nogle snälle börn” och när han får ett jakande svar så slänger han upp en säck med julklappar på däck. Barnen tittar sig förundrat omkring, både pappa och farfar är ombord och ingen är ute för att köpa tidningen. Här i Västindien finns tydligen en riktig tomte, och danska pratar han också.

Den 25.e är det dags för skattjakt. På Hog Island har några sjörövare grävt ned två skatter och som tur är har Ludvig och Harald hittat en skattkarta som gör det möjligt att hitta de djupt nedgrävda skatterna. Men det blir dramatiskt. När Hjalle kommer tillbaka till båten efter en tur med jollen kan han meddela att det ligger 4 stycken jollar med skattsökare vid den strand där skatterna skall ligga.

Dessutom har Susie kommit dit med sina hundar som också springer omkring och nosar efter skatterna. Nu blir det bråttom, Ludvig, Harald, Micke och farfar kastar sig i jollen och kör i högsta fart bort till stranden med skattkartan i högsta hugg. Brittis är redan där och bevakar vad som händer.

 

 

Platserna där skatterna är nergrävda skall vara markerade med tre stora snäckor. Ludvig och Harald far omkring på stranden som oljade blixtar och det dröjer inte länge förrän dom hittar två platser med de tre snäckorna. Och så börjar det grävas. Nu kommer Susies hundar också och dom tycker det är jättekul att gräva. Vi gräver och gräver – men inga skatter syns till. Nu räcker inte ens Ludvigs långa armar till för att gräva djupare, så pappa Micke får fortsätta.

Och plötsligt stöter han på något hårt och ur de djupa hålen lyfter vi upp skattkistorna. Försiktigt öppnar vi dem och oj – här ligger massa spännande saker, kortlek, grenadamärken, små sköldpaddor, pennor och godis. Det var minsann inga dåliga skatter. Dom andra skattletarna ser besviket på när Ludvig och Harald triumferande bär iväg med sina skattkistor ner till vår jolle. På kvällen går plötsligt vår länspump i gång.

Vi tar alltså in vatten någonstans, inte så mycket men tillräckligt för att vi måste länspumpa då och då, så följande morgon går vi in till Clarkes Court Marina för att felsöka. Hjalle och Micke hittar felet, det är watermakern som läcker. Vi tätar läckan provisoriskt, men eftersom det är helg kan vi inte få tag i några reservdelar. I stället tar vi en taxi till det gamla svenska fyrskeppet ”Västra Banken” där vi äter en fantastisk middag.

Skeppet kom hit 2006 och har genomgått en grundlig renovering. Nu är detta en riktig gourmetkrog, med fantastisk service. Vi har en fin kväll här. Den 22:a december har man börjat efterlysa en båt, ”September Song” som gick från Trinidad mot Grenada den 20 december och som skulle ha varit framme den 21:a. Det är en ganska liten båt på 27 fot, c:a 9 meter, med ett äldre men erfaret par ombord. Dagarna går men ”September Song” hörs inte av.

Oron stiger, vad har hänt? Har de råkat ut för en olycka eller är det pirater som varit framme? Kustbevakningen på Trinidad och Grenada kopplas in i sökandet, och så småningom tas även kontakt med Venezuelas Coast Guard. Men så, dagen före nyårsafton, får en radioamatör på Grenada in ett nödanrop från ”September Song”.

Dom ger sin position och berättar att de fått ett häftigt åskväder över sig med starka vindar. Både storsegel och genua blåser sönder och mannen ramlar nerför trappan till ruffen och skadar sig så han knappt kan röra sig. I den ostliga vinden och starka strömmen driver de längre och längre bort från Grenada. Deras utombordsmotor har slutat att fungera efter att ha blivit överspolad av vågorna. Det är i sista ögonblicket som de får kontakt med land.

En undsättningsexpedition organiseras med några erfarna seglare som med Coast Guards hjälp tar sig ut till båten. Det äldre paret tas om hand och de yngre grabbarna går ombord på ”September Song” som bogseras in till St. George på Grenada. Alla drar en lättnadens suck. Ombord på ”Flying Penguin” plockar Micke och Hjalle isär watermakern och tar kontakt med tillverkaren Spectra i Califonien. Vi skickar ett mail där vi beskriver problemet och bifogar foton på watermakern.

Spectra svarar direkt och lovar att sända de nödvändiga reservdelarna omedelbart med kurirfrakt. Vi behöver inte betala någonting, allt går på garantin. Två dagar senare finns reservdelarna hos FedEx i St. George. Hjalle och Micke monterar de nya delarna och sätter tillbaka apparaten i båten. Lyckan är stor ombord på ”Pingisen” när vi åter har en fungerande watermaker. Vi är naturligtvis otroligt nöjda med Spectras serviceorganisation, tänk om alla leverantörer var så här bra! Vi ligger kvar ytterligare en natt i Clarkes Cove Marina där Bob och hans personal är otroligt trevliga och hjälpsamma.

Vi äter några goda luncher här och nu har vi också fått gång i kortspelandet. Vi spelar mycket ”Åsna” där Ludvig visar sig vara en mästare i att få bra kort. Han vinner så gott som varje spel och vi andra suckar tungt när vi förlorar gång på gång. Men Ludvig är riktigt nöjd och glad. Han visar sig också vara – inte bara en duktig kortspelare – utan också en god förlorare de gånger han inte vinner.

Nu provar vi på ”Plump” som är ett lite mer avancerat kortspel och Ludvig visar sig snabbt behärska även detta spel. Micke försöker hjälpa honom i början men Ludde tillbakavisar alla hjälpsamma förslag viket leder till att han vinner även i detta kortspel. Hjalle har haft problem med sina öron sedan han dök för att montera propellern på ”Sea Qwest” och till slut blir det läge för ett läkarbesök. I sällskap med Micke och Ludvig tar han sig in till huvudstaden St. George.

Efter 5 timmars väntan hos den första läkaren får vi en remiss till en öronspecialist som visar sig vara professor på det medicinska universitet som finns på Grenada. Vi fördriver väntetiden med att äta en god lunch, göra ett besök på det gamla fortet och spela ett antal omgångar ”Åsna”. Vi hinner även med ett besök hos frisören där Ludvig och Hjalle görs fina inför den stundande nyårshelgen. Hjalle är otroligt lättad efter besöket hos öronläkaren, örat ordentligt rengjort och nu kan han plötsligt höra igen, vilken lycka.

Under tiden tar Janna, Harald och Brittis en taxi till snabbköpet och handlar mat för ett helt kompani men hinner också med en väldigt god lunch på Carib Sushi. På kvällen är det åter dags för pizza och bingo på Prickly Bay Marina och tro det eller ej, nu är det Finn som tar hem potten vilken innebär 350 EC-dollar plus ett presentkort på fin massage.

Pengarna räcker nästan för att betala kvällens middag och Finn skänker chevalereskt presentkortet till Janna. Nyårsafton firas ombord på ”Pingisen” under en sprakande stjärnhimmel. Det serveras bland annat Hjalles nygravade lax och Brittis marinerade räkor. Klockan 19 skålar vi in det svenska nyåret och klockan 20 det engelska. I väntan på det västindiska nyåret blir det förstås kortspel där Ludvig än en gång sopar banan med oss äldre.

Mamma, pappa och Harald går och lägger sig men Ludde håller sig vaken nästan till kl 1 tillsamman med farfar och Brittis. Vid midnatt får vi bevittna flera fantastiska fyrverkerier som skickas upp av de olika hotellen i närheten. Nu börjar det bli dags att lämna Grenada för seglingen norrut. Det blåser friska vindar och på nyårsdagen tar killarna båten till den fina, nybyggda marinan Port Louis inne i huvudstaden.

Janna och Brittis väljer att promenera till marinan, en promenad på en timme. Väl framme är dom både hungriga och törstiga, så de beger sig direkt till marinans fina restaurang. Där träffar dom vår kompis Göran Westerberg med familj som ligger här med sin Najad 460 ”Ellen”. Så småningom kommer även ”Pingisen” inseglandes till den skyddade marinan efter en ganska skumpig resa i höga atlantvågor.

Och här ligger även ”September Song” vars besättning nu har återhämtat sig efter sitt vådliga äventyr. Det är skönt att se att de nu är helt återställda. Vi badar i marinans pool, äter en god middag och går tidigt till sängs. I morgon kastar vi loss för seglingen upp till Cariacou.