Vi har haft några hektiska dagar i Sverige där vi bl.a. träffat våra hyresgäster som hyr vår lägenhet i Hägernäs Strand. Jättetrevliga ungdomar som skall arbeta på KTH ett år. Eftersom dom har en liten 2-årig son som är som 2-åringar brukar vara, fick vi flytta ut många ömtåliga saker och ordna med magasinering. Vi fick god hjälp av Jojje och Lotten som gömde en del av grejorna i sitt garage. Även barnbarnen Matilda och Molly kan ju intressera sig för sådana saker, även om dom är ljuvliga, snälla små flickor.Numera har vi ju inte heller något eget ställa att bo på i Sverige, så vi ordnade inkvartering hos Brittis mamma Mary. Hon såg till att vi bodde och åt som prins och prinsessa under dom dagar vi var hemma.
Väl tillbaka i Howth, den trevliga staden utanför Dublin, fick även Brittis möjlighet att stifta bekantskap med Yacht-klubben där ”The lonely Swede” hade huserat några dagar tidigare. Det var jättekul att återse alla seglare som hade passat vår ”Pingis” medan vi var borta och som hade hjälpt Hjalle med transport till flyget. Det blev naturligtvis några Irish coffee i baren medan vi pratade väder och segling.
Torsdagen den 21 augusti avseglade vi – så snart tidvattnet tillät – med kurs mot Bretagne. Men det visade sig att Pingisen absolut ville lyftas en gång till för att kolla att allt var ok nu – eller hade ett gammalt fel med läckande axeltätning kommit tillbaka när vi hade bytt S-drevet? Ve och fasa! Volvo Penta UK var som vanligt mycket hjälpsamma och beordrade oss till Falmouth i Cornwall. Efter c:a 40 timmars segling över Irländska Sjön, Bristol Channel, S:t Gorges Channel, runt Lands End och Lizard Head kom vi fram till Falmouth i mörker, lite knepig navigering att leta sig in bland fyrar, bojar och massor av ankrade båtar.
.
Klockan 8.00 nästa morgon var vi på plats för lyftet. Den här gången fick vi uppleva en helt ny typ av travel lift. Den körde helt enkelt ner i vattnet och ”fångade” Pingisen, lyfte upp oss en liten bit och körde sedan uppför backen till hamnplanen. Jättetrevliga tekniker kom ombord och konstaterade att allt var i sin ordning.
Sedan ordnade dom plats i marinan Port Pendennis, där vi fick ligga i inre hamnen, innanför en sea-lock, d.v.s. en sluss som öppnas och stängs vid högvatten och där man således inte behöver bekymra sig för tidvattnet. Marinan låg dessutom mitt inne i stan med affärer, restauranger och sevärdheter inom bekvämt promenadavstånd. Här skulle vi stanna 4-5 dagar i väntan på bättre väder för att fortsätta söderut.
Falmouth är en mysig stad men mycket liv och rörelse under sommarmånaderna. Här finns massor av gallerier och många konstnärer som målar i det mycket speciella ljuset. Lite påminner det om Skagen faktiskt. Vi köpte en tavla som vi ska försöka hitta en bra plats för ombord.
Här finns också ett fantastiskt slott, Pendennis Castle, som byggdes av Henrik den VIII. Dess historia är verkligt spännande och det användes ända fram till 1956 i Englands försvar.
Numera är det en turistattraktion och vid vårt besök fick vi uppleva ett riktigt tornerspel med riddare i rustningar och med självaste Henrik den VIII närvarande. Härlig underhållning i fint solsken.
Tvärs över landskapet Cornwall, från syd-till nordkusten, går en nerlagd järnväg som gjorts om till cykelväg. Vi tog fram våra cyklar och fick en spännande cykeldag genom grönskande landskap och gammal gruvkultur.
En härlig cykeltur på ca 3 mil där vi livnärde oss på björnbär och en och annan ”pint” när vi passerade någon mysig landsortspub.
Idag finns inte mycket industri kvar i Cornwall, så numera försöker man livnära sig på turister och serviceverksamhet. Och det gör man bra.
Så blir det åter dags för att segla vidare. För att anpassa oss till dom kraftiga tidvattenströmmarna utanför Bretagne’s västra udde, den beryktade Chanel de Four, kastar vi loss klockan 21.00, onsdagen den 27 augusti. Vädret är fint så det blir en härlig nattsegling över Engelska Kanalen och dess separationszoner med massor av fartyg, ner till Camaret sur Mer, dit vi anländer klockan 17.00 följande dag. I hamnen ligger en annan Najad, 355:an Primadonna med Lisbeth och Hans Fridén ombord. Alltid kul att träffa andra Najadseglare.
Väl förtöjda går vi iland och beställer en fransk musselmiddag med ett glas rosé på en restaurang längs hamnpromenaden. Inget ont om ”Fish and Chips”, men det går inte upp mot det franska köket!