När Annas och Oles taxi försvunnit genom marinans grindar sätter vi oss ner i sittbrunnen. Det är första gången på nästan på 4 månader som vi är ensamma ombord. Det känns lite ovant, men vi beslutar oss för att först skall ”Pingisen” få en rejäl genomgång och service som tack för att hon så tryggt och säkert har fört oss ända hit till Salvador de Bahia i Brasilien.
Vi får bra kontakt med den franska katamaran som ligger granne med oss. Dom har själva använt Fransisco, en av grabbarna som hjälper till i hamnen, för utvändig rengöring av båten. Honom har vi hälsat på tidigare, så vi bjuder ombord honom för en genomgång av vad vi vill ha gjort. Den ersättning han vill ha för att hjälpa till är klart prisvärd, så på måndag morgon är det full fart. Medan Fransisco håller på med den utvändiga rengöringen av skrov och däck tvättar vi mattor och städar invändigt i kölsvin, skåp och lådor. Masten får sig en storrengöring och Fransisco hjälper till med att ordna ny gasol samt en kontakt som kunde sy dynor till sittbrunnen, kuddar till akterstolarna samt solskydd till ”Pingelina”. Allt mycket billigare än i Europa.
Vi har också en del administration att klara av, så med bra Internet jobbar vi på så mycket vi orkar i den 35-gradiga värmen. Nu har vi också möjlighet att ”skypa” med våra nära och kära och för det mesta funkar det kanonbra.
Under veckan kommer det in de två stora båtar som har deltagit i kappseglingen från Sydafrika, Cape Town – Bahia Race. På en av dem seglar ”Baggy”, alias Magnus Woxén, så när hans båt ”Rambler” kommer in genom inloppet till marinan hälsa vi och Havsörnarna Magnus Woxén välkommen till Salvador genom vår högtalare. ”Baggy” är en av vaktcheferna på ”Rambler”, de har seglat de 3.400 sjömilen på drygt 11 dygn.
Nu börjar ”Unicorn” närma sig Salvador så vi går in till stan för att undersöka möjligheten att få plats i den andra marinan här i Salvador, Club Nautico. Den ligger mer centralt och är billigare, men nej, de väntar 45 båtar som är med i tävlingen från Sydafrika. Vi passar dock på att än en gång testa deras restaurang. Vi beställer in en fantastisk Moqueca, en skaldjursgryta som lagas i en lergryta. Den kryddas med bl.a. dendeolja, kokosmjölk, cayennepappar och koriander. Hur gott som helst.
I vår marina får vi nya kompisar på bryggan, Hank och Rickie på ”Lady of the Lowlands”, en holländsk båt som kommit in efter att ha seglat hit från Gambia. Vi går ut med dem en kväll till gamla stan och äter en god middag på restaurangen Mama Bahia. Sedan slår vi oss ner på torget och lyssnar på en härlig orkester som spelar samba. Det är svårt och beskriva stämningar, men ”alla” brasilianare kan texterna till låtarna och sjunger med av hjärtans lust och sedan dansar de nästan var som helst och det gäller både män och kvinnor. De lyssnar inte som vi utan de är en del av musiken.
Så är det då äntligen dags för ett kärt återseende, ”Unicorn” med Håkan och Anna-Karin ombord anländer till Salvador efter 18 dygn på havet från Cap Verde. De har stundtals haft väldigt lite vind i ”doldrums”. Vid ekvatorn var det praktiskt taget stiltje, så efter att ha passerat ”linjen” och firat detta på vederbörligt sätt tar dom ner seglen, sätter på ”saftblandaren” i masttoppen och går och lägger sig. När dom vaknar upptäcker dom till sin förvåning att de åter är norr om ekvatorn. Strömmen har under natten fört dom norrut så när vinden åter kommer kan de passera ekvatorn för tredje gången på ett dygn.
”Blue Dames” besättning Monica och Jan återkommer efter sin utflykt till Rio, så plötsligt är vi tre svenska båtar på bryggan. Vi firar ”Unicorns” ankomst med champagne, vitt vin, härlig italiensk kaka samt diverse tilltugg. Det är mycket som skall dryftas, Atlantcrossing, Cape Verde, gemensamma vänner och bekanta mm så kvällen blir sen.
På söndagen kommer Fransisco och hans kompis och vill ha med oss på fotboll. Det är Bahia som skall spela mot Itapinga, ett bra lag i högsta divisionen. Det är samtidigt invigning av den nya fotbollsarenan i Salvador som skall användas när Brasilien ska ha fotbolls-VM 2014. Sagt och gjort, vi stuvar in oss 7 stycken i en taxi (inklusive föraren) och far iväg. När vi kommer fram till stadion är det fullt med folk, poliser och flaggor. Hjalle har på sig sin Ronaldinho-tröja och smälter väl in i miljön. Vi hamnar strax bredvid Bahia-klacken på läktaren och det är världens stämning med sambatrummor och de traditionella ramsorna som leds av hejaklacksledare.
Vi får se en fantastisk match där Bahia gör det ena målet efter det andra. När det är en kvart kvar har Bahia ledningen med 4 – 0. Stämningen bland hemmafansen är på toppen. Då får Itapinga en straff. En fullständig visselkonsert utbryter, men den förbyts till ett öronbedövande jubel när Itapinga missar straffen. Vi vrålar tillsammans med resten av publiken: Bahia, Bahia, Bahia. Vilken match!
Hemresan i trängseln går hur bra som helst. Våra nya brasilianska kompisar ser till att vi inte går vilse i folkvimlet. Alla ler mot oss ”gringos” och ser glada ut. Vi börjar fundera vart alla tjuvar, bovar och banditer tagit vägen. Nu har vi varit i Brasilien i mer än en månad, och fortfarande har vi inte sett en skymt av dem. Kanske dyker de upp i nästa resebrev, vem vet.