Vi är nu tillbaka i Salvador efter några veckors härlig seglats i Bahias skärgårdar som vi berättade om i vårt förra resebrev. Vi har lagt oss mitt i stan, i Marina Centro Nautico, så vi har nära till alla aktiviteter som nu drar igång. Här ligger nu också våra svenska, franska, holländska och engelska kompisar, så det är ett härligt sällskapsliv i hamnen.

Nu är det också dags för Brittis födelsedag. Det blir stor uppvaktning på morgonen med frukttårta och presenter från hela besättningen, dvs. Charlie, Älgen och alla de andra björnarna samt Hjalle förstås. I presenthögen finns bl.a. 4 CD skivor med brasiliansk musik, 2 reseguider till Argentina och Patagonien, 1 bok på portugisiska om brasilianska frukter, shorts och halsband, det mesta inhandlat på det stora shoppingcentret Salvador Shopping. Brittis myser bland make, nallebjörnar och presenter.

 

Sedan droppar alla gratulationer från släkt och vänner in via vår e-mail. Det är bland annat syster Anna-Lena med familj i Singapore, Kim, Anna och Molly i Stockholm och Maria och Niklas i Benin i mörkaste Afrika. Verkligen en internationell uppvaktning.

 

Vid lunchtid ger vi oss tillsammans med våra vänner iväg från båtarna för att köpa karnevalsbiljetter. Totalt är vi 8 personer från ”Pingisen”, ”Unicorn”, ”Hurah” och ”Jason”. Att köpa karnevalsbiljetter visar sig vara en tidskrävande procedur med en massa olika moment. Tur att vi numera är så avspända att vi inte blir stressade för att få vänta ett tag.

f

 

Kl 17 är det födelsedagsmottagning ombord på ”Flying Penguin”. Oj vad mycket presenter Brittis får. Av ”Unicorn” ett fint armband, ”Hurah” en flaska champagne samt två böcker och ett fint björnkort, av ”Jason” en tavla och av ”Aurora”, jordgubbar, björnfotoram samt en DVD. Hjalle tar fram gitarren och det sjungs och hurras för Brittis, sedan blir det skönsång på svenska, engelska och franska. Vilken uppvaktning!

 

På kvällen tar vi allihop taxi till restaurangen Yemanja som rekommenderas i vår guidebok. Det blir en lång taxiresa längs kusten innan vi kommer fram. Vi har en jättetrevlig middag med Moqueca som huvudrätt, en med krabba och två med räkor, som vanligt fantastiskt gott.

 

När vi är tillbaka på båtarna i marinan blir det en engelsk sängfösare på ”Hurah”, Vilken kanonfölsis.

 

 

 

 

Så är det då äntligen dags för Karnevalen som vi sett fram mot så mycket. Ännu en svensk båt är på ingång hit. Det är ”Yaghan” som gjort en lång segling från Sydafrika i tidvis svaga vindar men lyckas komma fram precis i lagom tid för Karnevalen. När dom kommer hit till Salvador har dom fullbordat sin jorden-runt segling eftersom dom också landade här när dom var på väg söderut.

 

Karnevalen i Salvador är olik den i Rio. Här är det i mycket högre grad folkets Karneval där ”gemene man” får möjlighet att medverka och naturligtvis är det mycket afro-inspirerat med trummor, musik och dans som huvudinslag. De pråliga och dyrbara kläderna och dekorationerna som finns på Rio-karnevalen förekommer här i betydligt mindre omfattning.

 

Man kan vara med och uppleva karnevalen på lite olika sätt. Man kan köpa (ganska dyra) biljetter till en s.k. ”Camarote” en stor läktare med restaurang och barer från vilken man kan se karnevalståget passera. Man kan också köpa biljetter till en s.k. ”Bloco”, ett område bakom ett av Karnevalens ekipage där man sjunger och dansar hela karnevalssträckan. Eller också kan man stå på trottoarerna och se karnevalståget härifrån. Då kallas man ”Pop-Corn” eftersom man står och poppar upp och ned för att se något.

 

Karnevalens ekipage kallas för ”Trio Eléctrico”. Det är stora, utsmyckade långtradare med gigantiska flak. På flaken finns en kraftig högtalaranläggning och olika scener som rymmer musiker och dansare. Bakom ekipagen följer sedan deras ”Bloco”. Ju populärare artist, desto fler följer efter i ”Blocon”. Alla i ”Blocon” har likadana tröjor, det är inträdesbiljetten man får när man köper plats.

 

Vi har beslutat att under en kväll och natt uppleva Karnevalen från en ”Camarote”. Det tar nästan en hel dag för oss att hämta våra T-shirts och biljetter till den ”Camarote” vi valt. Vi tar en buss och sedan köar vi och köar vi. Visst skulle man kunna göra hela denna procedur mycket smidigare och snabbare, men då skulle nog mycket av charmen med förberedelserna för att vara med på Karnevalen försvinna. Man badar i ett hav av människor och alla är glada och förväntansfulla.

 

Första karnevalskvällen tillbringar vi som ”Pop-Corn” i Pelourinho, d.v.s. gamla stan. Pelourinho’s karnevalståg är barnens och familjernas festival. Mest imponerande var de stora trumorkestrarna. I en orkester var det över 100 trummande ungdomar. Att man kunde få fram så häftig musik med enbart trummor var något helt nytt för oss.

 

Vi slår oss ner på ett café där karnevalståget startar och beställer in var sin capirinha. Först 10 minuter innan ett nytt gäng skall i väg börjar man anlända med sina instrument, klädda i likadana häftiga kläder. På något underligt sätt lyckas man i röran få ordning på alla medverkande så att man kommer iväg, även om det blir lite förseningar ibland som man verkar ta med jämnmod. Musikstilen man spelar här kallas axé. Det är Bahias speciella musikstil som blandar pop med samba och afro-brasilianska rytmer.

 

Nästa dag är vi med på det andra karnevalsområdet som heter Osmar – Campo Grande. Det här är kanske det vildaste av de tre karnevalsområdena med hur mycket människor som helst. Det syns också på polisbevakningen. Var 100:e meter står en plattform med 5 stycken fullt utrustade Policia Militar som övervakar sitt område. Däremellan marscherar den ena polispatrullen efter den andra. Då och då visiterar de några personer som verkar misstänkta för knark- eller vapeninnehav. Detta görs inte precis med några silkesvantar på. Det är verkligen tuffa tag, men offren fogar sig lydigt i alla order som polisen ger.

 

Det känns faktiskt väldigt tryggt att bana sig fram i folkmassan. Även denna kväll är vi så kallade ”PopCorn”. Det ger oss möjlighet att uppleva Karnevalen tillsammans med lokalbefolkningen, känna deras glädje och spontanitet.

 

 

Vi tar några öl i ett gatustånd, köper lite grillad ost av en kille som har med sig ett litet spritkök, beställer varsin capirinha och grillspett i ett annat stånd och upplever den ena ”Trio Electrco” efter den andra. Vi verkar vara de enda ”gringos” som är med här, verkligen häftigt. Vi har hur kul som helst.

 

 

 

 

 

 

Nu har dagen kommit då vi skall gå på vår ”Camarote” som heter ”Via Folia”, en av alla läktare från viken man kan se karnevalståget passera. Det är från en ”Camarote” de flesta utlänningar och turister ser Karnevalen. Vår ”Camarote” ligger i Barra, det tredje karnevalsområdet. Vi är totalt 17 långseglare som skall gå tillsammans. Svenskarna är i majoritet, för nu är också Arne och Helene på ”Yaghan” med.

 

Vi börjar karnevalsfirandet med lunch på en restaurang med utsikt över Atlanten. Vi tar oss dit med taxi. Hjalle glömmer våra biljetter hemma, så han får ta en extrasväng tillbaks till ”Pingisen” och hämta dom. Det är inte lätt att komma ihåg allt. Till slut är vi i alla fall samlade, alla glada yachtisar i våra ljusgröna ärmlösa t-shirts och äter en god lunch tillsammans.

 

Efter en del sökande i folkvimlet lyckas vi till slut hitta vår ”Camarote”. Här är betydligt mindre trängsel än nere på gatan. Vi har vi jättekul, dansar, dricker drinkar och tar en vickning frampå småtimmarna.

Musiken från alla passerande ekipage är jättebra – så medryckande att det inte går att stå stilla. Brassarna kan ”alla” låtar utantill, sjunger och dansar av hjärtans lust. Det blir en sen kväll när vi slutligen lyckas få tag på en taxi hem till båten.

 

 

Nu känner vi att vi behöver vi en vilodag. Angela och David bjuder in oss på en utflykt till Salvador Yacht Club med sin båt.

Besättningarna från ”Blue Dame”, ”Unicorn” och ”Flying Penguin” embarkerar HR 43:an ”Hurah” vid lunchtid och så bär det av i sakta mak mot den fina yacht klubben som ligger ett par sjömil söder om Bahia Marina. ”Hurah” läggs på boj och vi blir hämtade med ”taxibåt” från Yachtklubben.  Har man ett medlemskort till något segelsällskap att visa upp så kan man komma in som gäst på de flesta brasilianska yachtklubbar.

 

Det är en flott anläggning med restauranger, tennisbanor och så förstås poolanläggning. Killarna väljer att den omgärdade poolen i havet medan tjejerna föredrar den 50 m långa swimmingpoolen.  Det var skönt att verkligen få simma av sig lite av karnevalsdammet. Vi äter en riktigt god och prisvärd lunch varefter dagen avslutas med kaffe och avec ombord på ”Hurra” samt en mycket close up tur längs kusten tillbaks till vår marina.

 

Några dagar efter karnevalen hälsar vi på hos ”Yaghan”. Vi får en fin förevisning av världsomseglaren och många bra tips av Helen och Arne. Det är väldigt värdefullt att få höra om deras erfarenheter när vi så småningom sätter kurs söderut mot svalare latituder. Hjalle fick en genomgång av det väderprogram dom använt under seglingen och vi fick bl.a. med oss en lista över alla deras pilot books. Vi går och äter middag tillsammans och har en mycket trevlig kväll. Nu seglar dom norrut medan vi går söderut.