På flickornas önskelista när de är på St Martin står förstås ridning. Lotta är ju en erfaren ryttare och Hedvig och Beata har börjat rida hemma och nu vill de förstås gärna prova på att rida här också. Brittis är inte sen att hänga på, så vi tar bilen till Lucky Stables där vi hört att man kan hyra hästar. Det är lite krångligt att hitta dit, för på vägen passerar vi ett industriområde med en petroleumsfabrik och ett kraftverk vilket får oss att tro att vi kört fel, men så är det som tur är inte.

Hästarna som finns här stammar från de hästar som Columbus hade med sig när han upptäckte Västindien. Det var bara de starkaste hästarna som klarade den långa sjöresan från Europa så det är en robust ras som utveclats här på ön. Idag importerar man bara en och anna hingst för att det inte skall bli för mycket inavel, annars är det Columbus hästars avkomma som vi nu ska rida på. Vi tycker hästarna verkar jättefina och lugna. Vår guide sadlar hästarna med en cowboy sadel, den som har en liten knopp framtill där man kan hänga lassot. Vi utrustas med lite primitiva ridhjälmar som mest liknar cykelhjälmar, men de duger säkert bra om man skulle trilla av. En liten ställning med trappa upp gör påsittningen enkel, och så bär det av.

Vi börjar med att rida ner till stranden innan vi fortsätter  på ganska smala, steniga stigar som gär upp och ner i ganska branta backar hela tiden. Här gäller det att luta sig framåt när vi skall uppför och bakåt när det gär nerför. Först rider guiden och sedan följer Brittis, Beata, Hedvig och Lotta på rad. Guidens häst är en hungrig typ så han stannar gärna för att ta sig en liten munsbit då och då. Lottas häst viar sig vara lite otålig så den biter Hedvigs häst i baken när det går för långsamt. Hedvigs häst svarar med att sparka bakut men Hedvig lyckas hålla sig kvar i sadeln. Vi rider längs vattnet en stor del av tiden och det är härligt och se det blå vattnet samtidigt som man sitter på hästryggen.

Ridturen avsluttas med att vi badar med hästarna, en otroligt härlig upplevelse. Den höga dyningen ger en häftig surf när vågorna bryter skummande mot stranden men hästarna hanterar brottsjöarna galant. Vi blir rejält blöta men vad gör väl det när vattnet är 27-28 grader varmt och solen srålar från en molnfri himmel.

När Brittis går av hästen känns benen som gelé, det tar nästan en minut innan det känns som man har fast mark under fötterna igen. Men det är kanske inte så konstigt, vi har ju faktiskt suttit i sadeln i 1 1/2 timme, och det är ju ett bre tag sedan vi senast red nere på Pampas i Argentina. Stackars Hjalle fick inte följa med på ridturen den här gången, han skulle ju fotografera, men det blir säkert fler tillfällen för honom att vara med om denna mysiga upplevelse.