Efter att ha förberett oss med en god middag på vår favoritrestaurang Tropicana,  sett till att flickornas hår blivit flätat på Västindienvis  och fyllt Pingisen med god mat och dryck, så är det dags för lite segling.

 

 

 

 

 

Vi har planerat att tillbringa några dagar i den härliga skärgård som heter British Virgin Islands. Den ärmaste ön, Virgin Gorda, ligger drygt 80 sjömil från St Martin, en sträcka som brukar ta runt 12 timmar.

Den 30.e december går vi ut ur lagunen genom den holländska bron för att segla till BVI. Båten är fullproppad med mat och annat gott. Vi går först upp till Marigot Bay där vi ankrar för middag. Vi är så många ombord, 7 stycken, så det är skönt att båten inte lutar och gungar när vi ska äta. Det blir den obligatoriska rätten som vi nästan alltid äter när vi ger oss av på en ny seglas, spagetti med Brittis goda köttfärssås. När vi är mätta och belåtna drar vi upp ankaret och seglar i skymningen iväg mot Spanish Town på Virgin Gorda där vi skall klarera in.

De enda som får sova hela natten är Hedvig och Beata, vi andra tar våra vakter. Det är en fin, stjärnklar natt med ganska lite vind och vi ser flera upplysta kryssningsfartyg omkring oss. Vi kommer fram i gryningen och ankrar utanför Spanish Town. Efter en välförtjänt frukost hoppar Hjalle och Nicke ner i Pingelina och kör iland för att klarera in. Det visar sig vara lättare sagt än gjort, massor av blanketter som ska fyllas i så det tar sin lilla tid innan alla papper stämplats och godkänts. Avgiften beror på hur många familjer som är ombord och när Hjalle meddelar att vi är en enda familj tror de oss först inte, det tar ett tag att övertyga de skeptiska tjänstemännen

Resten av besättningen är kvar på Pingisen när plötsligt grannbåten kommer farande emot oss. Är det dom eller vi som draggar? “Det är ni” ropar Brittis och Lotta unisont. Vi ligger så nära infarten till den stora marinan och färjeterminalen att det hela tiden passerar snabba båtar förbi oss. Det känns som vi ligger mitt på en motorväg. Efter ett tag tycker vi att vi kommer väldigt nära de andra ankrade båtarna. Tusan också, det är ju vi som draggar. Vi lägger ut lite mer kätting och Pingisen slutar och dragga. Vi tycker det är jätteskönt när killarna kommer tillbaks så vi kan fortsätta till dagens slutmål som heter Bitter End.

Dit är det inte så långt och när vi kommer fram ser vi många jättestora motoryachter, ett par har tom  rutschkana från tredje våningen ner i vattnet. Alla bojar är upptagna men vi hittar ett bra ställe att ankra på. Vi äter en god lunch på restaurangen inne i Bitter End. Här är det full aktivitet och man hyr ut både kanoter och segeljollar. Hedvig vill gärna segla Hobiecat, så det skall vi naturligtvis försöka ordna tids nog.

Tillbaks till båten hoppar vi i böljan den blå och inviger Hjalles julklapp, en flytande minibar, och ungarnas kringla.

Tjejerna hittar många fina snäckor som vi nu har ombord på Pingisen. Det blir en skön och avslappnad eftermiddag, precis vad man behöver efter en nattsegling. Och nu är det nyårsafton! Vi hoppar naturligtvis in det nya året klockan 19.00 när det är svenskt nyår. Gustav hoppar i högst uppe från targabågen, vi andra hoppar från däck ner i det ljumma, mörka vattnet.  Vi skålar i champage och äter en utsökt middag. Vid 22-tiden går de flesta och lägger sig och vilar. Brittis lovar att väcka kvart i tolv så vi kan se fyrverkerierna. Vi fyra vuxna och Gustav är vakna när klockan slår 12 men vi blir besvikna när det inte blir några fyrverkerier. Vi kan se återsken på himlen från fyrverkerier långt borta. Vi och några andra seglare skickar iväg nödraketer, men det är ju inte detsamma som fyrverkeri. Eftersom vi är sju personer ombord och det egentligen bara finns fem sängar blir lite svårt med sovplatser. Hjalle hänger upp hängmattan under spinnakerbomen, men ingen lyckas sova en hel natt där. Under de kommande dagarna blir det lite rotation för att försöka hitta en hyfsad lösning.

På nyårsdagen sätter vi kurs mot vårt nästa mål, ön Anegada. På vägen ut ur sundet passerar vi vackra Star Clipper. Anegada är en korallö så vi ser fram mot lite mysig snorkling. Tjejerna har övat i poolen med cyklop, snorkel och simfötter, så nu är de jätteduktiga.

Det är spännande att gå in till Anegada då det är grunt,  max 3 meter, och det finns många korallhuvuden att se upp för. Inseglingsrännan är dock väl utmärkt och vii hittar ett bra ställe att ankra på och får fäste med detsamma. Vi blir lite besvikna att sikten i vattnet inte är så bra, men de 3-4 meter höga vågorna som kommer från stormarna på norra Atlanten orsakar strömmar som rör upp sand som försämrar sikten.

Nu är vi hungriga så vi hoppar i dinghyn för att äta lunch på Anegada Reef Hotell. När vi kliver upp på bryggan ser vi ” the catch of the day”, en rejält stor guldmakrill som hänger vid fiskebryggan. Vår trevliga servitris berättar att på kvällen är det hummerparty och levande musik. Hedvig som är en stor hummerälskare lyser upp när möjligheten att äta hummer öppnar sig. Vi bestämmer oss naturligtvis för att detta måste vi göra.

Redan medan vi äter vår lunch förbereds grillarna, en äldre man plockar ved och fyller upp de halva bensinfaten där läckerheterna ska tillagas under kvällen.

 

Hedvig och Beata som är duktiga gymnastiktjejer passar på att träna på gräsmattan vid restaurangen. Efter lunchen tar vi en promenad och undersöker hur vi i morgon på bästa sätt skall komma till snorkelstranden på norra sidan av ön. Och så ut till båten igen för lite bad, vila och bokläsning. Klockan 19 är det dags att åka in igen och vi åker som vanligt i två omgångar, det blir lite för jobbigt för Pingelina om vi åker alla på en gång. Det är en ordentlig surf när man skall gå i land, så det gäller att hålla fast sig ordenligt om man inte vill ha ett ofrivilligt dopp.

Det är vackert dukat när vi kommer i land och sex stora grillar är i gång. Vi  kan konsatera att det är runt 100 glada seglare som ser fram mot en god middag. Det är rejäla humrar som serveras så vi blir ordentligt mätta. Gustav som är allergisk mot skaldjur får grillade revben i stället. Vi har en trevlig kväll, där vi bland annat reflekterar över det gångna och det kommande året.

Nästa dag ärdet dags för snorkling. Vi tar en taxi (öppen flakbil) till Loblolly Bay.  Här skall reven ligga mycket nära stranden. Vår chaufför, Laurence of Anegada, visar oss på vägen ett gäng flamingos som spankulerer runt sina bon vid en saltpond som ligger mitt på ön.

Senare på dagen får vi chansen att se flamingosen när de flyger, det är en mäktig syn.

När vi kommer fram till stranden inser vi att det inte är bra förutsättningar för snorkling. De höga dyningarna som rullar in från norr ger en rejäl surf även innanför revet. I stället blir det lek och surfning på vågona, jättehäftigt.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vid lunchtid dukar Lotta upp vår matsäck på en bänk under parasollen, en jättegod salladsbuffe med pasta och allehanda godsaker därtill. Det blir en härlig dag med mycket bad och sol. När vi är tillbaks på båten drar vi upp ankaret och styr mot Marina Cay, en sträcka på 20 sjömil. Vi hinner fram lagom innan det blir mörkt.

När vi kollar vädret nästa dag inser vi att det är dags att segla tillbaks till St Martin. Det stundar hårda ostliga vindar med hög sjö. Att segla österut i passadvindarna är alltid jobbigt, men till natten ser det ut som vi kan få relativt drägliga förhållanden. Vi går tillbaka till Spanish Town och denna gång går vi in i marinan och får ligga vid en brygga medan killarna går för att klarera ut oss. Här visar det sig att vi får bra WiFi så vi stannar ett tag och passar på  att äta lunch. Vi gör goda wraps som vi avnjuter i sittbrunnen innan vi fortsätter till Bitter End och förtöjer vid en boj. Man får ligga gratis om man inte stannar över natten.

Nicke, Lotta, Hedvig och Beata hyr en Hobiecat och seglar runt en timme. Hedvig hänger i trapetsen och alla är helt lyriska när de kommer tillbaka. En sån måste vi ha på landet!

 

 

 

 

 

 

Vi avslutar med att äta en tidig middag på restaurangen innan vi skall segla ut i nattmörkret. Vi är så tidiga så det är barmenyn som gäller, räkspett med mycket pommes frites.

Så länge vi går i någorlunda lä av Virgin Gorda är det lugnt, men sedan blir det an stökig sjö och båten kränger och stampar. Efter ett tag hörs ett oljud från fören och efter ett tags sökande lokaliseras det till ankaret. Sprinten som låser ankaret har kommit loss och nu hoppar och slår ankaret mot stävbeslaget i varje sjö som spolar in över däck. Ner med segel och Hjalle tar sig fram till fören. Efter en brottningsmatch med det bångstyriga ankaret får han sprinten på plats igen och vi kan fortsätta vi vår segling.

En stund senare hör vi ett metalljud, något som låter som det far in i bommen och sedan ner på däck. Vi tänder däcksbelysning och strålkastare och spanar oroligt upp mot riggen, men vi kan inte upptäcka något ovanligt. När vi undersöker om det finns något på däck hittar vi en latta från storseglet som fallit ur. Vilken fantastisk tur att den hamnade på däck och att vi nu vet vad det var vi hörde. Natten blir ganska jobbig då det är ont om sovplatser, men solen går upp även denna morgon och vi hinner fram till St Martin i lagom tid för att gå in i lagunen vid broöppningen klockan 9.30. Nu har våra gäster fått prova på segling i passadvindarna och äventyr på BVI, så det är dags för lite vila och bad i poolen.