Himmel och pannkaka, fyller man 70 år? Det verkar inte klokt! Vad ska man göra med en sån födelsedag. Jo, naturligtvis ingenting, det är bara att låta den passera i tysthet för att sedan glömmas. Men, å andra sidan, tänker man tillbaka på de tidigare jämna födelsedagarna så är de ju verkligen någonting att komma ihåg, både i positiv och negativ bemärkelse. Så varför inte försöka göra någonting minnesvärt även denna gång, men vad?

När jag börjar tänka i dessa banor är det uppenbart att det är en sak som kommer att skilja denna jämna födelsedag från alla andra.

 

 

 

 

 

Det är barnbarnen! När jag fyllde 60 fanns de inte så när som på en liten parvel, och när jag fyller 80, om jag då lever och har hälsan, är de alla stora eller till och med vuxna. Men just nu är de alla barn och därför bestämmer jag mig snabbt för att om jag ska fira den här födelsedagen ska det vara för och med barnbarnen.

Men vad i hela fridens namn ska man i så fall hitta på? Vad kommer barnbarnen att gilla och kanske minnas från när farfar / morfar fyllde 70? Naturligtvis är det första kriteriet att alla ska vara med, mina fyra barn med respektive och alla nio barnbarnen. Sedan ska vi resa någonstans där vi kan vara tillsammans allihop, helst till ett ställe där ingen har varit förut men som ändå kan vara kul att komma till. Det får inte vara för långt borta för då går det åt för mycket tid till resan, men ändå ska det vara tillräckligt långt borta för att inte kännas hemma. Det får inte heller ta en massa semesterdagar i anspråk för barnen med sina respektive, deras semesteragenda är tillräckligt späckad utan att pappa ska tvinga iväg dom på nåt tidskrävande äventyr.

Men var i hela världen finns denna plats? Brittis och jag diskuterar, vrider och vänder på en massa alternativ. En kryssning kanske? Hurtigrutten kontaktas men intresset från dem är måttligt, det mesta är redan fullbokat och priserna skyhöga. En kryssning i Medelhavet? Nej, en massa gamla farbröder och tanter i 70-årsåldern som irriterat tittar på alla glada barnbarn som stör friden. En ”All inclusive” någonstans, Turkiet eller nåt arabland? Inte så dumt kanske men säkert en massa andra barnfamiljer som inkräktar på den gemenskap i min familj som jag eftersträvar. Brittis kommer med ett intressant förslag. Vi hyr ett stort hus i Toscana, lär oss laga god italiensk mat och provar goda italienska viner och tittar på spännande historia. Men vad skulle barnbarnen tycka om det? Den varianten blir nog bättre för 80-årsdagen. Men någonstans där man kan bada ska det vara. Ungar älskar att bada.

Island, denna lilla ö långt upp i norra Atlanten, kan det vara nåt. Familjerna i Sverige har just genomlidit en av de längsta och kallaste vintrarna i mannaminne, kan man då släpa med sig dem på ännu en kylslagen resa. Ja, varför inte, mina barn är ju ännu unga och äventyrslustan är det inget fel på. Lotta och Nicke till exempel tog ju med sig sina barn till Svalbard förra året och körde hundspann med älgstudsare ifall en isbjörn skulle dyka upp. Och gott om vinterkläder lär ju finnas. Och på Island lär man ju också kunna bada i varma källor. Island kan nog bli bra men hur komma dit och vad ska man göra där.

Vi kollar på Internet och här dyker ett företag som heter Vulkanresor upp. Vi kontaktar dem och ber om en offert för en resa på 19 personer till Island och om förslag till aktiviteter. Samtidigt fortsätter vi våra egna efterforskningar på Internet. Hur i hela friden bar man sig åt innan Internet fanns? Resultatet blir att jag blir mer och mer intresserad, Island är ju ett land som inget annat med aktiva vulkaner, gejsrar, valar i havet och en massa varma källor. Iceland Air flyger dit på 3 timmar och hotell finns det gott om.

Mitt i all planläggning träffar vi Stefan och Anna på segelbåten Ayama som kommit till St Martin där vår planering pågår för fullt. Vi bjuder på middag och Anna berättar att hon är från Island och att hon bl.a har en syster i Reykjavik som jobbar med konferensresor. Vi får hennes mailadress och börjar stämma av våra planer med henne. Hon kommer också med bra förslag på restauranger mm. Det är en händelse som ser ut som en tanke och stärker min tro på att Island kan bli bra.

En dag meddelar Brittis att vi är bjudna på middag hos PG och Margareta, våra grannar och vänner här på St Martin. Jag har känt mig krasslig och trött ett par dagar och känner inte alls för att gå på någon middag för närvarande. Den kan vi väl ha innestående föreslår jag. Men Brittis står på sig och till slut säger jag att gå du, jag stannar hemma. Jag har också en del att ordna på båten så dit tar jag min tillflykt. Då dyker PG upp med sin rib-båt, hoppar ombord med pillerburken i högsta hugg och får i mig några dunderpiller. ”Med dom här i magen kan du också komma på middag i kväll” säger PG glatt och jag ger upp.

På kvällen går Brittis och jag över till grannarna och när jag kommer in ser jag till min förvåning en massa människor, alla våra vänner på St Martin är där. Pust tänker jag, det här blir jobbigt, det är verkligen en ordentlig middag dom har ordnat. Jag får ett glas champagne i handen och skålar med de andra, men inte förrän jag ser en stor banderoll som är uppspänd i vardagsrummet där det står ”Happy Birthday” förstår jag att det är jag som är huvudperson på middagen. Jag blir totalt överraskad och alla skrattar hjärtligt åt min snopna uppsyn. Nu först förstår jag varför alla var så angelägna om att jag skulle komma. Det är visserligen en och en halv månad kvar till födelsedagen, men det var just den här dagen som alla var hemma och kunde komma.

Och detsamma gäller faktiskt min egen planering, det gäller att hitta dagar då vi kan resa dit utan att alltför många dyrbara semesterdagar för barnen går till spillo. Födelsedagen är ju den 5 maj och det är en söndag. Onsdag 1 maj är en ledig dag så om vi reser på Valborgsmässoafton den 30 april och åter på söndag den 5 maj kan vi få 5 dagar tillsammans med bara 2 semesterdagar. Det får dom för sjutton ställa upp på. Sagt och gjort, mail skickas ut om en hemlig resa med avgång den 30 april och hemkomst den 5 maj. Bindande anmälan motses med vändande post.

Några svarar direkt, jättekul, vi är på. Andra ber om betänketid och några svarar inte alls. Det är precis som vanligt med folk som har fullt upp med sin egen vardag. Ett par dagar senare och efter ytterligare ett par uppfordrande mail är deltagarlistan klar, alla utom en som inte kan få ledigt från jobbet är med. Bekräftelse till resebyrån skickas in och resan med flyg, hotell och aktiviteter betalas. Sen kommer det första återbudet, ett viktigt affärsmöte har dykt upp som man måste vara med på. En avbokning till en viss kostnad går att ordna. Sen kommer en fråga om vad den här resan egentligen handlar om och om det verkligen kan vara värt att ställa upp på den. Det är bara att avslöja det hemliga resmålet och ge en detaljerad beskrivning av programmet. Då kommer beskedet att det ordnat sig med ledigheten så en person till hänger med. Men de billiga flygbiljetterna är tyvärr slut, kanske hela planet är fullbokat. Efter ett antal telefonsamtal och till dubbla flygpriset ordnar även detta upp sig och nu är deltagarantalet klart, 9 vuxna och 8 barn, totalt 17 personer. Samling på Arlanda klockan 11.30 för incheckning och lunch.

Nu gäller det detaljplaneringen. Aktiviteterna är i stort sett klara men det är en hel del restid med flyg, buss och båt. Hur ska vi göra för att inte barnbarnen ska tycka det är tråkigt, det är ju faktiskt deras resa jag försöker ordna. Brittis och jag börjar jobba fram ett antal tävlingar och frågesporter.

Det är till exempel:

Vilken fågel:

Fråga: Serveras vita viner? Svar: Svala, eller Fråga: Efter Vätternrundan? Svar: Rödstjärt.

Hur blev det då? Jo, helt fantastiskt. Vid lunchen på Arlanda samlades vi, alla kom någotsånär i tid. På flyget blir jag och Brittis uppgraderade så vi får ett glas champagne medan barnen har kul längre bak. Första kvällen på pizzarestaurangen Eldsmedjan i

Reykjavik började kusinerna verkligen bonda och nästa dag blev det resa till Blue Lagoon, en stor sjö med termiskt varmt och föryngrande vatten, en fantastisk anläggning.

 

Sedan blev det resa till ”Den Gyllene Triangeln” med gejsrar mm och många frågesporter och tävlingar på vägen, sedan båtresa ut på havet och

 

 

”WhaleWatching” och en del sjösjuka familjemedlemmar, sedan bad i ett av Europas största utomhusbad.

Den 4:e maj firade vi så födelsedagen, först med champagne och tilltugg på Lotta och Nickes rum  och sedan

 

 

 

 

 

avslutningsmiddag på Restaurang Dill. Restaurangen ligger i det Nordiska Huset i Reykjavik, huset är ritat av Alvar Aalto och är mycket speciellt. Denna gourmetmiddag var resans höjdpunkt enligt födelsedagsbarnets uppfattning och när Charlie-kören framträdde var inget öga torrt. Alla barnbarnen hade sina Charlietröjor på sig. Vår seglarkompis Bosse på SeaQuest har målat en fin tavla av Charlie som vi sedan också har använt till att göra t-shirts av. Vill ni se Charlie-körens uppträdande, titta då på länken nedan.

Hjalle födelsdag på Island from Britt-Marie Schibbye on Vimeo.

Det var en fantastisk och oförglömlig resa som blev så lyckad tack vare alla barnbarn med föräldrar som ställde upp på ett fantastiskt sätt, inte för att dom var tvungna utan för att dom hade kul. Kusinerna fick fem dygn tillsammans som jag tror skapade mycken gemenskap och många glada minnen. De äldre kusinerna, inte minst tonåringen Gustav, tog kärleksfullt hand om de yngre och de små kusinerna bara älskade att få vara med de äldre, och mitt i denna gemenskap fanns de tre i kärntruppen, 04-orna, Ludvig, Beata och Matilda som alla är födda 2004. När svaren på frågetävlingarna skulle meddelas var det barnbarnen som tävlade om rollen att berätta de rätta svaren i bussens mikrofon. Och mest entusiastisk av alla barnbarn var kanske lilla Sigrid som snart skall fylla 4, i alla fall så länge hon orkade.

 

Ja, så kan man ju också fira sin 70-årsdag. Men alla andra, vänner och bekanta, fick inte dom vara med? Jo då, på en härlig mottagning i Sjöscouternas stuga vid småbåtshamnen i Brevik på Lidingö fick jag träffa även dom några dagar senare. Det var närmare 100 personer som i strålande försommarväder med smattrande flaggor och solglitter i vågorna ute på fjärden kom för att gratta gamlingen och smaka på vin och mat som serverades av underbar personal från cateringfirman Annorlunda. För en långfärdsseglare som jag som inte är i Sverige så ofta blev det ännu en höjdpunkt att på detta sätt få träffa släkt och vänner, systrarna och systerdotter med man och barn och många goda vänner sedan mer än 50 år tillbaka. Ja tänk vad tiden går.