Så är det då dags att säga farväl till Maine för denna gång. Det är den 16 september, hösten har kommit, trädens löv börjar gulna och den klara, kalla luften nyper i kinderna. Värmaren får göra rätt för sig så att vi kan ha det varmt, torrt och mysigt inombords. Vi lämnar vår boj i South Freeport och går in till marinans bensinbrygga. Vi fyller upp våra vattentankar med härligt friskt Maine-vatten, hämtar den nya toften till vår jolle ”Pingelina” som vi tillverkat här och lastar ombord våra cyklar. Så kastar vi loss och sätter kurs söderut. Om drygt två månader skall vi vara i Florida och dit är det åtminstone 1500 sjömil. Men vi kommer att göra många stopp på vägen, bland annat i New York som verkligen blivit en av våra favoritstäder.

När vi kommit ut på fritt vatten sätter vi stor och kutterfock. Brittis serverar en varm soppa till lunch kompletterad med ett par hårdbrödmackor med prästost. Det värmer gott i den kyliga, nordlig vinden. I skymningen kommer vi fram till Portsmouth i New Hampshire där vi tar en gratisboj i den numera för oss välkända viken Kitteroy. Det känns kul att vi byter stat då och då, staterna här uppe i New England är ju inte så stora så det kommer att bli ett halvdussin innan vi är nere i New York. I den sköna ruffvärmen och i stearinljusens sken blir det en av Hjalles favoriträtter till middag, fläskkotletter med baychoc och ett glas rött.

Nästa stopp blir Gloucester i Massachusetts där vi försöker ankra. Det verkar vara dålig ankarbotten här och vi har svårt att få fäste. När vi till slut ger upp och hissar upp ankaret får vi dessutom med en wire från en hummertina. Istället förtöjer vi vid en av stadens bojar där vi förhoppningsvis ligger säkrare. Strax kommer hamnkaptenen i sin båt och hälsar oss välkomna, lämnar över ett välkomstpaket med diverse information om staden och inkasserar de 25 dollar som är dygnsavgiften för bojen.

Vi hoppar i jollen och kör iland och tar en promenad för att titta på de kända monumenten Fisherman och Fishermans Wife. De ligger bägge vid den fina avenyn som går längs stranden. Sedan blir det en god middag på restaurang Latitude 43 där Brittis får sin favoriträtt, halstrade pilgrimsmusslor, medan Hjalle provar husets Sushi.

Från Gloucester är det inte långt till Boston så det blir ännu en kväll hos Winthrop Yacht Club. Vi bjuder förstås in vännerna Danielle och Ahmet till en avskedsmiddag ombord. Danielle har fixat goda räkor med både cocktailsås och citronsås till samt ljuvliga crab cakes. Själva bjuder vi på ugnsbakad lax som verkligen uppskattas av gästerna. Desserten består av glass med färska blåbär. Det blir ett riktigt trevligt kalas, vi vet ju inte när vi träffas nästa gång. Det är inte utan saknad som vi nästa morgon lämnar Boston bakom oss. Här har vi ju tillbringat mycket tid, haft väldigt trevligt och lärt oss älska den vackra lilla världsstaden med all sin historia. Det är ju en av långseglarlivets många fördelar, att kunna stanna och lära känna de platser man tycker om.

Men nu går färden vidare söderut till Plymouth där vi också varit tidigare. Då provade vi att ta en ledig boj inne i den skyddade hamnen men blev då bortkörda av hamnpolisen som anvisade oss en gästboj långt från staden och lämnade över en räkning som vi skulle betala för denna usla plats, en räkning som vi – så vitt vi minns – har glömt att betala. Så det är med lite blandade känslor som vi söker oss in i den smala, vindlande inseglingskanalen och ropar upp harbour master. Till vår förvåning hälsar han oss hjärtligt välkomna och anvisar en riktigt fin boj längst inne i hamnen. ”Den här får ni låna gratis” säger han och stannar en stund för att prata och informera om stans krogar och begivenheter.

Det var till Plymouth som de första emigranterna från Europa kom med fartyget Mayflower i december år 1620. De blev mycket väl mottagna av den indianstam som då bodde här. Utan indianernas hjälp hade sannolikt ingen av dem klarat den kalla vintern. Stadens stora sevärdheter är dels den sten där de första emigranterna steg iland och dels en ståtlig staty av indianstammens hövding och så förstås den fina repliken av Mayflower som ligger förtöjd här. Man har lagt ner mycket forskning och arbete för att fartyget skall var så likt originalskeppet som möjligt.

Vi tar jollen in till land och promenerar runt ett tag innan vi avslutar kvällen på ”The Blue Crab Eye”. Här är mycket folk, hög musik och trevlig stämning. Vi beställer in var sin portion god seafood innan vi drar oss tillbaka till båten för en lugn natt vid den fina bojen.

Nästa dag kommer vi ner till Cape Cod kanalen, den kanal som förbinder Cape Cod Bay i norr med Buzzards Bay i söder. Den byggdes ursprungligen i privat regi för att fartygen skulle slippa den långa och ofta farliga seglingen runt Cape Cod och stod färdig 1914. Fartygen fick förstås betala en avgift för att segla genom kanalen men det blev ändå en ganska dålig affär för ägarna. Så småningom togs kanalen över av staten och administreras idag av US Army Corps of Engineers som också har breddat och fördjupat kanalen så att även stora oceangående fartyg nu kan trafikera den.

Tidvattnet i de bägge stora havsvikar som kanalen mynnar ut i gör att strömmarna i kanalen är mycket starka, upp till 5 knop. Strömmen växlar riktning var sjätte timme så det är därför jätteviktigt att kolla tidvattenstabellerna så att man har medström när man ska gå igenom. Med dagens digitala sjökort som även bjuder på den sortens information är det relativt lätt att ordna detta. Vi kommer fram till inloppet vid lunchtid, lagom till att strömmen har vänt och ger oss en rejäl skjuts. Vi loggar tidvis över 10 knop så vi klarar av den 6 sjömil långa kanalfärden på en dryg halvtimme.

Väl ute ur kanalen fortsätter vi i den muddrade farleden söderut. Vi har fortfarande strömmen med oss men Buzzards Bay bjuder på friska sydliga vindar. När vind och ström möts på detta sätt blir sjön väldigt krabb, så vi får stånga oss fram i motsjön ett bra tag innan vi kommer ut på lugnare vatten. Framför oss ligger en öbarriär som kallas Elisabeth Islands. Här finns många sund och fina ankringsvikar och vi väljer en väg vi inte provat tidigare, det sund som heter Woods Hole. Här får vi kraftig motström som omväxling, men det är en ganska kort sträcka så vi är snart igenom. Iland ser vi de byggnader som inrymmer några av världens mest kända marina forskningsstationer. De flesta som bor här jobbar på något av dessa och det sägs att om man frågar en valfri person på gatan om något man undrat över när det gäller havet så får man ett uttömmande svar. Personen är sannolikt antingen forskare eller professor i marinbiologi.

Vädret är soligt och fint så vi fortsätter hela vägen till ön Martas Vineyard och Oaks Bluff. Oaks Bluff är en mysig och populär liten lagunliknande vik. Det är fredagskväll och slutet på säsongen. Här är det fullt drag med massor av människor på de fina uteserveringarna runt viken. Vi går iland för att försöka få tag på harbourmaster för att betala för vår boj, men på hans kontor är det tomt och låst. Han sitter säkert och firar säsongsavslutningen med sina kompisar på någon av krogarna, så efter att ha tittat runt ett tag tar vi oss tillbaka till Pingisen. Här slår vi oss ner i sittbrunnen och beskådar nattlivet iland medan fullmånen stiger upp ur havet i öster.

Vi vaknar till en underbar morgon och efter frukost styr vi kosan mot Nantucket, denna sägenomspunna ö längst ut mot Atlanten. Här tänker vi stanna några dagar och cykla runt på ön som har fina cykelvägar. Vi får en fin plats i marinan och förtöjer i det strålande solskenet. Det är mycket vanligt med dimma här ute så här års, så det är många som tagit sig hit ut idag i det härliga vädret. Många kommer hit från fastlandet bara över dagen, huvudsakligen motorbåtar förstås. Vi har inte mer än förtöjt innan en herre kommer fram till oss och börjar prata. Han heter Bill och har arbetat 10 år i Norge. Han har naturligtvis sett vår svenska flagga och berättar att han bor i Hyannis, den lilla stad där Kennedyfamiljen har sitt berömda sommarställe. Vi har ju tänkt besöka Hyannis så han bjuder in oss till sin båtklubb och lovar fixa en boj åt oss när vi kommer dit. Vi får Bills telefonnummer och vi lovar att höra av oss.

På Nantucket är de väldigt miljömedvetna så man får bara slänga skräp i en genomskinlig plastpåse som delas ut av marinakontoret. På så sätt kan de kolla att man inte slänger återvinningsbart material i hushållssoporna, ganska smart. Vi tar en promenad i den gulliga lilla hamnen där alla husen är byggda av cederträ. Cederträet blir så vackert grått efter ett tag. Här finns kullerstensgator och många små souvenirshopar. Det är slutet på säsongen så det är rea på flera ställen, men den här gången låter vi oss inte frestas. Viväljer en restaurang som heter Slip14 för vår lunch. Vi beställer in tuna tartar och tuna sushimi som är fantastiskt god, Efter den goda lunchen gör vi ett besök på fiskmarknaden, och köper pilgrimsmusslor och tonfisk till kvällens middag.

När vi vaknar på söndagen inser vi ganska kvickt att det där med en mysig cykeltur kan vi glömma. Det har börjat blåsa och det regnar. Vi har internet så vi kollar vädret direkt. Vill vi inte bli inblåsta och stanna här 4-5 dagar så gäller det att komma iväg snabbt. Vi har betalt för 2 nätter i marinan, men när vi meddelar dem att vi tänker lämna hamnen redan idag är de mycket förstående så vi får tillbaka pengarna för en natt. Så vi tuffar ut från marinan med målet Hyannis. På vägen ringer vi Bill och han lovar ta emot oss när vi kommer fram. I Hyannis ligger vi väl skyddade för de kraftiga nordliga vindarna, Yachtklubben har en s.k. launchservice, d.v.s. man ropar upp marinan på VHF-radion så kommer de och hämtar vid båten, väldigt bekvämt.

Nästa morgon kommer Bill och hämtar oss för en tur till skeppshandeln och till en jättefin frukt och grönsaksmarknad. Han tar hand om våra inköp medan vi besöker det spännande lilla Kennedymuseet som finns här. Museet visar John F Kennedys uppväxt och fritid på deras sommarställe i Hyannis, och när vi tittar på alla foton är det ingen tvekan om att han trivdes här och att han gillade att segla och vara på sjön. Bill vill visa oss husen där de bodde och han kör in på en privat väg, men där står en vakt och stoppar oss. Vi hinner dock få en glimt av de hus som vi såg på bilderna i museet och som spelade en så stor roll i familjen Kennedys liv. Vi fortsätter till den lilla oansenliga yachtklubben som de hade varit medlemmar av. Bill berättar att det bästa sättet att se Kennedys ställe är från sjön. Vi känner oss som riktigt nyfikna turister.

 

På kvällen är vi bjudna på middag hos Bill och Mary-Lo. Där träffar vi också deras vänner Jim och Judy. Bill och Mary-Lo har ett fint hus nere vid vattnet med egen brygga. Vi får en fantastisk middag med räkor, vindruvor och ostar till förrätt, typisk amerikansk BBQ till varmrätt och en god efterrätt och därtill utsökta drycker. Det är en mycket trevlig kväll med mycket båtsnack. När vi skall hem till Pingisen så kör Bill och Mary-Lo oss i en gammal militärbåt som Bill har fixat i ordning och gjort till en vacker klenod. Det blir en liten drink på Pingisen innan vi skiljs åt.

 

 

Nästa morgon kommer Bill förbi med en påse pilgrimsmusslor, Brittis har berättat att hon är väldigt förtjust i pilgrimsmusslor. Vi träffas på klubben för lunch. Här är det massor av människor, främst damer. Det är nämligen mannekänguppvisning som riktar sig till seniorer och det är tydligen många som vill ta till sig de senaste modeyttringarna. Hyannis Yachtclub ligger verkligen jättevackert i en stilfullt och väl underhållen byggnad. Efter lunchen är det dags att säga farväl och vi hoppas naturligtvis på ett återseende. Det är verkligen en enastående gästfrihet som Bill och Mary-Lo har visat oss.

När vi lämnar Hyannis gör vi precis som Bill har sagt åt oss, vi går in i Kennedys vik för att ta några kort. Husen är egentligen inte speciellt märkvärdiga om man jämför med vad vi har sett på många andra platser här i USA, men de är historiskt unika. Det är roligt att ha sett dem efter våra Kennedystudier, först boken om familjen, sedan Kennedy Library i Boston och Kennedymuseet i Hyannis, och nu detta. Det är en enastående familjesaga vi lärt känna, både oerhört framgångsrik men också tragisk.

Vi styr åter ut på den stora fjärd som kallas Nantucket Sound med siktet inställt på Hadleys Harbour där vi skall träffa Anna-Karin och Håkan på Unicorn. För att komma dit skall vi än en gång gå igenom det beryktade Woods Hole där strömmarna är starkare än både i Cape Cod kanalen och i East River i New York. Men i Hadleys Harbour är det inga strömmar och här ligger man gratis på boj. Det är en jättefin skyddad vik. När vi väl har tagit vår boj kommer Anna-Karin och Håkan över till Pingisen. Det är nu nästan en månad sedan vi sågs sist så det blir en rejäl uppdatering om vad som hänt sen sist. Nu blir det dessutom julafton ombord, Anna-Karin har varit i Sverige i 2 veckor och har fått med sig en önskelista från oss. Nu får vi nya vaxdukar till borden, A4 papper till skrivaren och mediciner till vårt skeppsapotek, ja till och med svenska diskborstar och disktrasor.

Nästa dag tar vi oss i en frisk och kall nordlig bris de nästan 50 sjömilen till Block Island. Vi tar iland våra cyklar och får en fin cykeltur runt stora delar av ön tillsammans med vännerna på Unicorn. Nu hägrar New York så med bara ett stopp vid Duck Island i Long Island Sound är vi framme i Port Washington. Vi lägger oss I Brewers Marina, den enda marinan här som har tillräckligt djup för Pingisen. Vi kommer in vid halv femtiden så Brittis passar på att tvätta ett par maskiner och medan maskinerna jobbar cyklar hon till stans supermarket för att handla medan Hjalle gör i ordning båten efter dagens fina segling.

Nästa morgon cyklar vi till stationen, fäller hop våra cyklar och bär ombord dem på tåget. Tågbiljetterna kostar olika om det är rusningstid eller inte och har dessutom seniorpriser. En tur o returbiljett kostar 11 dollar per person och tåget går till Penn Station på 34:e gatan. Vi vecklar ut cyklarna och tar oss längs 6:e avenyn upp till Central Park. Det blir en fantastisk dag när vi cyklar runt i New York. Mer om detta kan du läsa om i vår blogg ”På cykel i New York”. När vi efter 4 timmar på cykel runt större delen av Manhattan, en trevlig lunch vid Hudson River och ett besök i den fantastiska fotoaffären B&H där vi köper en ny undervattenskamera och lite annat tar vi tåget tillbaka till Pingisen.

Påföljande dag har Unicorn kommit hit till Port Washington och de vill förstås också besöka New York. Vi hämtar upp Håkan och Anna-Karin tidigt på morgonen och kör in dem till stan med Pingelina. Brittis är sugen på ännu en dag i denna världsstad och följer med in till New York medan Hjalle återvänder till Pingisen för lite båtfix.

Dagens första mål är något som kallas ”The High Line”, en park som är byggd längs en nedlagd järnväg. Den här järnvägen gick från The Meatpacking District och användes för att frakta kött ut till butikerna men är som sagt var nedlagd sedan många år tillbaka. År 2009 invigdes parken och den är verkligen värd ett besök. Vi promenerar längs den långsträckta parken och beundrar de olika konstverken som placerats här. Till slut kommer vi fram till ett område som helt domineras av modebutiker. Här har bl.a. Eva Attling en affär. Vi besöker den kända restaurangen Pastis för en drink innan vi fortsätter ner mot Ground Zero.

Det har hunnit bli lunchtid och Anna-Karin berättar att hon läst om en mexikansk snabbmatskedja som heter Chipote och som skall vara mycket prisvärd. Det ligger en sådan restaurang nära Ground Zero, men när vi kommer dit är det minst 50 meter kö utanför. I stället beger vi oss upp till Broadway där det skall finnas en annan Chipote men den visar sig vara stängd p.g.a. vattenskada så vi återvänder till den första. När vi kommer tillbaka dit har den värsta lunchrusningen lagt sig och efter 10-15 minuters köande kan vi lämna vår beställning, en ”bowl” med kyckling, ris, massor av grönsaker, tomatsalsa och ost. Det är mer än man orkar äta för 8 USD. Vi går och sätter oss vid skulpturen som är tillägnad de som överlevde 11 september.

Mätta och belåtna strosar vi ner mot South Street Freeport. Hela Pier 17 är tyvärr stängt p.g.a. renovering men vi fotograferar naturligtvis den vackra Brooklyn Bridge från alla möjliga vinklar innan vi fortsätter upp till Union Square. Där tittar vi på marknaden och tar en öl innan vi tar tåget tillbaka till båtarna. Det känns i benen att man har gått en hel dag.

Nu är det dags för en tjejdag I New York. Vi börjar med ett besök hos Brittis favoritbutik B&H, där vi köper var sin tripod, ett litet stativ att ställa kompaktkameran på så man kan använda självutlösaren. Sedan går vi vidare ner till Washington Square där det är massor av aktiviteter. Nu är det Rosa Bandet tider, så mycket handlar om bröstcancer. Det är en fin park med en triumfbåge på ena sidan. Ett av universiteten ligger mycket nära så det är många studenter som sitter på parkbänkarna och pluggar men också musiker som spelar en enligt vår uppfattning förfärlig jazz.

 

Vi strossar runt bland affärerna på Broadway och här gör Brittis ett riktigt klipp. Det är en ultralätt täckjacka som bara väger 200 gram och kan rullas ihop i en liten nätt påse. Den här dagen är det runt 25 grader varmt och strålande solsken, så köpet kan kanske upplevas som lite omotiverat, men det kommer att visa sig att jackan kommer att komma väl till pass så småningom.

Vi äter lunch på den fina delikatessaffären Dean&Deluca. Här finns det mycket gott att välja mellan. Det blir dock en ganska snabb lunch eftersom det fortfarande finns mycket att utforska innan vi skall ta tåget tillbaks. Anna-Karin har dagen till ära tagit på sig sina träningskläder, så tidvis går det undan i ett härligt tempo.

Tillbaka i Port Washington blir vi upphämtade av killarna. Vi tar oss till supermarketen och vinaffären för att fylla på våra förråd ombord. Nästa dag skall vi lämna New York för att segla ner till Cape May, New Jerseys sydligaste udde. Innan vi lämnar marinan går vi till bensinbryggan för att fylla diesel och lägger oss sedan vid en av de gula bojarna som är gratisbojar. Tidig God Natt då vi har minst 36 timmars seglats till Cape May. Vi kastar loss klockan 07.30 för att komma fram till East River i rätt tid för att få medström. Resan genom East River längs hela Manhattan är en fantastisk upplevelse. Vi passerar FN-byggnaden, beundrar det guldklädda taket på Empire State Building och alla skyskraporna på Lower Manhattan. Efter att ha fotograferat Freedom Tower och Frihetsgudinnan från sjösidan sätter vi kurs mot Sandy Hook och Atlanten. Framför oss ligger en nattsegling, det var ett tag sen vi gjorde en sådan senast. Alla bilder på Flying Penguin i New York är tagna av Anna-Karin Sundquist.