Efter en dimmig men i övrigt odramatisk segling från Ballycastle kom vi till Bangor, en trevlig liten stad med en fin marina strax söder om Belfast. Väl förtöjda blev det middag och sedan ”Plump” ombord. Cissi lyckades vinna över Pingisens plump-proffs, en remarkabel prestation.

Påföljande morgon anlände alla våra olika servicekillar som kunde konstatera att både S-drev och värmare skulle bytas. Då bestämde vi att se Irland ”by car” i stället. Bangor är trevligt men lite annat ville vi naturligtvis också uppleva. Så vi hyrde en bil och samma eftermiddag tog vi oss in till Belfast med hjälp av en bil-GPS, som snabbt döptes till Maggie eftersom rösten som talade om hur vi skulle köra lät som Margaret Thatcher. Elektronikingenjören Cissi blev snabbt chef över Maggie och såg till att hon blev programmerad på rätt sätt.

Vi började Belfastbesöket med lunch på en mysig pub. Sedan blev det sightseeing med buss i regnväder, Belfast är en stad där det byggs otroligt mycket, framför allt i det gamla hamnområdet. Här skall det bl.a. byggas ett museum om Titanic som ju byggdes på ett varv här i Belfast. Annars var det mycket fokus på ”the Troubles”, som man kallar dom ruskiga händelser som pågick här under många år.

När republiken Irland upprättades år 1921 så önskade majoriteten av befolkningen i de sex grevskapen i norr att fortsatt vara en del av Storbritannien. lRA motsatte sig detta och den första kampen för Nordirlands inlemmande i republiken Irland bröt ut. I Nordirland finns en stor katolsk minoritet som diskriminerades när det gällde arbete och boende och som inte hade något politiskt inflytande. Den protestantiska majoriteten styrde Nordirland och Ulster Union Party var partiet som hade makten från 20-talet till början av 70-talet. De många våldsamheterna och ett antal politiska budskap finns nu dokumenterade i otaliga, mycket välgjorda väggmålningar på husen.

Vi hann också med ett besök på Crown Liquor Saloon, en pub från det Viktorianska 1880-talet som totalrenoverats och nu ägs av statliga National Trust. I denna otroligt genuina och eleganta miljö trängs ”alla” längs bardisken och i mysiga bås där man konverserar och dricker sin pint. Själva träffade vi en kvartett irländska damer i vårt bås, tre systrar och en dotter, som var ute på vift. Kul gäng.

Nästa utflyktsmål blev Londonderry, eller bara Derry som man säger här. Det var här som ”the bloody Sunday” inträffade 1972 då 13 demonstranter sköts till döds av brittiska fallskärmssoldater och staden hamnade på alla medias förstasidor. En parallell till våra Ådals-kravaller. Derry har även trevligare saker att visa upp med sin mycket välbevarade ringmur och den gamla staden där innanför och floden Foyle som slingrar sig fram genom landskapet och här rinner ut i Atlanten.

Nordirland har också ett område som utsetts att ingå i ”World heritage”. Det är ett område vid den norra kusten som kallas ”Giant’s Causeway”. Det består av ett stort antal basal kolonner, som bildar en ”väg”.

Legenden förtäljer att det var jätten Finn mac Cool som byggde en väg över Irländska Sjön för att kunna besöka sin älskade som bodde på ön Staffa i Skottland. På Staffa har liknade kolonner hittats.

Norra kusten är fantastiskt vacker och naturligtvis frodigt grön tack vare det myckna regnandet.

Lördag den 9 augusti var det dags att dra söderut. Med hjälp av vår hyrbil och Maggie styrde vi nu kosan mot Dublin. Maggie beräknade resan till 2 timmar och 20 minuter. Men Maggie känner inte till vad fotbollsmatcher kan ställa till med. Den här lördagen var det en match i Dublin mellan ett irländskt och ett nordirländskt lag. Alla nordirländska supporters skulle tydligen till Dublin, så det blev en fyratimmars resa i stället. Återigen började vi vårt stadsbesök med lunch på en mysig pub. Cissi och Hjalle kastade sig ut i irländska specialiteter, maträtter lagade med Guiness som en viktig ingrediens.

Vi gjorde på samma sätt som i Belfast, började med en tur med sightseeing buss för att få en överblick av stan. Mycket spännande men snart började det regna och det regnade och regnade. Snart flödade vattnet på gatorna.

Vi flydde till Guiness Storehouse, som är ett fantastiskt museum där man får lära sig att brygga Guiness öl samt följa deras marknadsaktiviteter genom tiderna. Här fick vi många härliga skratt. Besöket avslutas på ”top floor” med utsikt över hela Dublin där man serveras en Guiness. Vi hade tur då det blev ett uppehåll i regnandet så vi kunde njuta av utsikten.

Återfärden till centrum skedde med häst och vagn, ett mycket bekvämare sätt att resa än vad man föreställer sig. Cissi tyckte dock synd om hästen och var rädd att den skulle halka på de regnhala gatstenarna.

Allt gick dock bra och vi blev avsläppta vid en bar i det berömda Temple Bar området som hade levande musik. Kvällen i Dublin avslutades med en fantastisk spansk middag.

Så var det dags att återvända till båten. Vi körde ut från garaget och Maggie beräknade att resan skulle ta två och en halv timme, men den här gången var det översvämningar som innebar att det var tvärstopp i trafiken. Polisen dirigerade oss stora omvägar för att undvika de meterdjupa vattensamlingarna. Återigen blev det en 4 timmars resa mellan Dublin och Belfast.

Nu började det bli dags för Cissi att åka hem till Sverige igen och vi fixade en billig biljett med Air Baltic via Riga. Brittis åkte med för att ordna med uthyrningen av vår lägenhet. Kvar ombord är Hjalle som nu skall se till att de beställda reparationerna utförs på rätt sätt.