Tiden här i Bahia börjar närma sig sitt slut, snart skall vi styra söderut igen, nu mot Rio de Janeiro. Men innan dess har vi ännu en spännande del att utforska, floden Rio Paraguacu.

Vi kastar loss från vår plats i den fina marinan Centro Nautico i Salvador och sätter kurs västerut över den stora fjärden Baia de Todos es Santos, ”Alla Helgons Vik”. Vi passerar alla de nu kända ankringsplatserna på Itaparica, Aratu, Ilha do Frade och Ilha de Bom Jesus. Snart är vi framme vid mynningen av den spännande floden Rio Paraguacu. Den skall ta oss en bra bit in i Bahias inland.

 

Än en gång får vi uppleva den fantastiskt vackra naturen på väg uppför en flod. En måttlig ostlig vind för oss förbi palmklädda sandstränder, höga gröna kullar med betande får och getter, små pittoreska byar och så dessa primitiva men vackra små båtar som människorna här färdas i. För det mesta är det fiskare som man ser med sina nät, och vi kan bara beundra deras båtvana och balanssinne. Vi undrar om vi skulle kunna klara att färdas med dessa farkoster utan att kapsejsa. Fiskarna här kliver runt på sina kanoter som om de vore stadiga plattformar.

 

Efter många spännande timmar rundar vi en udde i floden. Framför oss ligger slutmålet för denna seglats, byn Maragojipe (12.46.90 S, 38.54 40 W). Längre än så här kan man inte komma med vårt djupgående. Vi ankrar utanför byns långa pir. Här ligger redan ”Unicorn” och väntar på oss, men några andra seglare ser vi inte till. I morgon är det lördag och då är det marknad.

 

Tidigt på morgonen tar vi jollen in till land, till en stor och färgrik marknad. Här finns massor av stånd med härliga, färska grönsaker och frukter till bra pris. Vi handlar jättemycket och det kostar inte ens 20 Reais, c:a 70 kronor. Det är ett fantastiskt folkliv och det är helt klart att detta är en dag där ”alla” är på marknaden. Redan vid 10-tiden börjar vissa stånd ha mer eller mindre slutsålt. Vi är dom enda ”gringosarna” här, men ingen försöker skörta upp oss, vi betalar samma priser som alla andra.

 

Ett pittoreskt inslag är stånden där de säljer småfåglar i bur. Det är visserligen förbjudet sedan några år tillbaka att fånga de fina, vilda, färgglada småfåglarna, men det verkar man inte ta så allvarligt på. Man berättar för oss att det anses manligt att gå runt med en liten fågel i bur. Intressant att det finns så olika uppfattning om vad som är manligt.

 

Nu ska vi försöka få med oss allt vi köpt tillbaka till båten. Många småpojkar erbjuder transporthjälp med sina skottkärror och det tar vi tacksamt emot då vi verkligen har storhandlat. Det är 1,5 km till piren och vi ger grabben ett par Reais för hjälpen. Han blir jätteglad och eftersom det hunnit bli lågvatten sätter han igång att flytta vår jolle till en trappa där vi lättare skall kunna komma ombord. Sedan bär han ner och lastar ombord alla våra påsar, hela tiden leende. Vi känner båda att vi skulle så gärna vilja kunna prata med honom, men vår portugisiska är fortfarande väldigt begränsad.

 

På väg ut till ”Pingisen” upptäcker vi en kackerlacka i ”Pingelina”.  Att få kackerlackor ombord är stora mardrömmen, så det blir omsorgsfull tvätt och sanering av alla grönsaker, frukter och skor innan de får komma ombord. För säkerhets skull har vi också satt ut s.k. kackerlackshotell på alla strategiska platser i båten i förebyggande syfte.

 

På kvällen får vi besök av Ivan, en belgisk kille som sedan 4 år bor i Maragojipe. Han är gift med en brasiliansk kvinna som han träffat i Frankrike. Kärleken har fått många att flytta på sig, och för att få vara tillsammans sin käresta tog han sin segelbåt och seglade till Brasilien. Här livnär han sig på att ordna trivsamma utflykter för seglare och turister. Man kan också få köpa in sig i hans enorma, piratkopierade filmutbud, över 500 filmer.

 

Han erbjuder oss antingen en 1 dagars utflykt till staden Cachoeira eller en 5 dagars utflykt till nationalparken Chapada Diamantina. Efter en del diskussion bestämmer vi oss för att göra dagsutflykten. Tillsamman med Anna-Karin och Håkan på ”Unicorn” kommer vi iväg vid 8-tiden på morgonen och Ivan kör igenom Maragojipe och ut på landet på grusvägar. Vi kommer till en kulle från vilken vi har fantastisk utsikt över floden och våra båtar. Vi åker genom ett landskap med mjuka kullar. Landskapet påminner en del om England med den stora skillnaden att här är det fullt av palmer och andra exotiska träd.

 

 

Vi besöker ett ställe där de gör ”farinha”, maniokmjöl. Maniokmjöl är ett vanligt tillbehör till maten i Bahia, mycket mättande och mycket rik på kolhydrater. Den här trakten är känd för sitt maniokmjöl. Maniok är en rot som egentligen är giftig, och därför är det viktigt att den behandlas rätt. Maniokträdet är ett snabbväxande träd som kan skördas ett antal månader efter det har såtts.

Man plockar rötterna för hand och sedan transporteras de med åsnor till ”fabriken”. Rötterna skalas, tvättas, delas, kokas och till sist pulveriseras. Det smakar inte speciellt gott tycker vi.

 

Ivan föreläser om alla olika fruktträd vi ser och förevisar dendepalmen. Ur dendepalmens frukter utvinns den för Bahia så karaktäriska dendeoljan. Den är nästan röd och används bl.a. i Moqueca, den härliga fisk- eller räkgryta som är så typisk för Bahia. Vi besöker också ett litet destilleri där man gör Cachaca, sockerrörsbrännvin. Cachaca är huvudingrediensen i Caiprinha, den mest kända brasilianska drinken. Förutom Cachaca ingår också pressad lime och mycket is, en mycket uppfriskande drink.

 

                   Passionsfrukter

 

Cashewnöt

 

 

 

 

Efter lunch blir det besök på en cigarrfabrik där allt görs för hand av flinka damer. Dessa brasilianska cigarrer är mycket efterfrågade och kostar naturligtvis därefter. Här smaksätter de också en liten andel av cigarrerna med olika ingredienser. Hjalle lyckas få en cigarr med chokladsmak. Den packas försiktigt ner för att transporteras till Sverige och där överlämnas till Carl-Johan, den blivande pappan till hans och Cissis kommande bebis, att rökas vid rätt tillfälle.

 

Vi avslutar vår tur med ett besök i staden Cachoeira som ligger i slutet av floden Paraguacu. Här fanns en gång en flitigt använd hamn, skeppen kom från Salavador för att lasta socker och tobak. Cachoeira var ett vikigt handelscentrum och har en mycket fin kolonialarkitektur.

Många av de vackra husen fick förfalla tills för två-tre års sedan då ett projekt startades för att bevara och renovera de fina byggnaderna i den gamla stadskärnan. Cachoeira är också en viktig stad i Brasiliens politiska historia. Här började nämligen kampen för Bahias och Brasiliens självständighet år 1822.

 

I Cachoeira får vi också en privat förevisning av vacker gammal kyrka med tillhörande kloster. Man får en stark upplevelse av hur munkarna levde på den tiden när man ser den vackra klosterträdgården, kyrkan, matsalen och munkarnas små rum. Vi besöker också ett museum som visar hur de rika handelsmännen här hade bott. Vi avslutar vår promenad med en Caiprinha nere vid vattnet och kör sedan tillbaka mot Maragojipe i skymningen. Den gode Ivan kör stundom rent livsfarligt. När vi efter halsbrytande omkörningar mot alla odds ändå kommer levande tillbaka till båtarna blir det en ”debriefing” ombord på ”Pingisen” för att lugna nerverna.

 

Vi lämnar Maragojipe med högvattnet vid 9-tiden nästa dag och får ännu en fanatisk resa på floden. Vattnet är stundom spegelblankt och vi ser många fiskekanoter, en del även med segel. Längs stränderna kan man se en och annan lyxvilla med tennisbana och swimmingpool. Vi inser att den jungfruliga natur vi upplever här snart kommer att vara ett minne blott. Förmöget folk från Salvador kommer snart att ha exploaterat även denna del av Bahia.