Jamaica, bara ordet leder tanken till kritvita stränder, susande palmer, solmogna bananer, Rastafarikultur och Reggae. Denna gröna, skogrika ö med sina höga berg är den tredje största ön i Karibien efter Kuba och Hispaniola. Ön upptäcktes av Columbus 1494 och blev sedan en spansk besittning fram till 1655 då engelsmännen med hjälp av ett antal pirater drev bort de sista spanjorerna. För att hålla spanjorerna borta tillät engelsmännen att piraterna fick hålla till i en stad som anlades på södra Jamaica under namnet Port Royal mot att de stred på engelsmännens sida. Det var här som bl.a. den berömde sjörövarkaptenen Henry Morgan (som senare adlades) hade sin bas.
Jamaicas befolkning uppgår till knappt 3 000 000 invånare. Landet är självständigt sedan 1962 men med den engelska drottningen som statsöverhuvud och hon representeras på ön av en generalguvernör som utses av den demokratiskt valda regeringen och premiärministern som för närvarande är en kvinna, Portia Sinpson-Miller. Landet har en ung befolkning, medelåldern ligger på c:a 26 år, och språket är engelska med den karakteristiska Karibien accenten. Det är fantastiskt att detta lilla land under åren fått fram så många elitidrottsmän och kvinnor. Alla känner vi ju till Usain Bolt som har världsrekordet på såväl 100 meter (9,58 sekunder) som på 200 meter (19,19 sekunder). Bolt är dessutom den ende som vunnit båda distanserna i två Olympiska spel i rad. Men han är långt ifrån ensam som världs sprinter. I London-OS tog man både guld och silver (Yohan Blake) på 100 meter och alla tre medaljerna på 200 meter och dessutom guld i korta stafetten. Att landet även kvalificerade sig till fotbolls-VM 1998 och hade ett bob-lag i vinter-OS är verkligt imponerande.
Men det finns mer spännande saker att lära om Jamaica. Att Reggae musiken har sin vagga här med Bob Marley och vår favorit Peter Tosh som förgrundsfigurer är väl allmänt bekant och kanske även att Marcus Garvey startade Rastafarirörelsen här, men att Agent 007, James Bond har sina rötter här är väl kanske en nyhet. Ian Flemings familj hade nämligen en semesterbostad på Jamaica som heter ”Goldeneye” och här skrev Fleming 1953 sin första Bond roman, ”Casino Royal”. ”Doctor No” samt ”Live and let die” är dessutom inspelade på ön. För filmälskarna kan vi dessutom nämna att Errol Flynn hade sitt paradis här samt att filmen Cocktail med Tom Cruise också är inspelad på Jamaica. Och så måste vi naturligtvis nämna att Blue Mountain Coffe och det välkända ölet Red Srtipe är inhemska produkter.
Nu ligger vi i alla fall tryggt förtöjda i Errol Flynn Marina i staden Port Antonio på Jamaicas nordöstra kust. Inklareringen går smidigt, de olika tjänstemännen kommer ombord på båten och formaliteterna klaras av snabbt och elegant. Port Antonio anses dessutom vara ett tryggt ställe på ön som annars är känd för att ha hög kriminalitet, speciellt i huvudstaden Kingston. Marinan är en ganska ny och välskött anläggning med restaurang, pool och egna säkerhetsvakter Kontrollen av vem som får komma in på marinaområdet är noggrann. Vi får en bra illustration till detta när en långhårig, spännande gubbe på en mycket 
primitiv flotte plötsligt dyker upp i hamnen med en stor bananstock ombord. Han presenterar sig som “The Banana Man” när han paddlar in till bryggan och frågar:”do you want to buy some bananas”. Vi ser hur vakterna diskret kollar att det är prima vara och att vi inte blir lurade när vi köper en stadig mängd bananer som vi hänger upp i aktern. The Banana Man är tydligen en känd person. Vi betalar honom i US dollar men blir överraskade när han plötsligt dyker upp i stan, räcker fram sina dollar och ber oss gå in på banken och växla dem till Jamaica dollar. På banken får han tydligen inte komma in.
En av de killar som jobbar i marinan är Presley. Han hjälper oss med både det ena och det andra. Bland annat ordnar han så att vårt kapell blir tvättat och får nya dragkedjor
Presley erbjuder oss också att köpa Blue Mountain kaffe och för 15 USD får vi ett halvt kilo i två fina påsar. Detta kaffe är det dyraste kaffet i världen sägs det och kostar runt 2000 kronor kilot i Sverige. Vi kanske skall börja göra lite kaffeaffärer?
Vi undrar förstås varför marinan heter Errol Flynn Marina och får veta att skådespelaren, charmören och kvinnokarlen Errol Flynn kom hitseglandes 1942. Han var på väg till Galapagos men drabbades av en storm och sökte nödhamn i Port Antonio och blev omedelbart förälskad i stället. Han lär ha uttryckt det på följande vis: “This place is more beautiful than any woman I have ever known” vilket säger mycket då Errol Flynn var stor kvinnokarl. Vid inseglingen till marinan ligger ön Navy Island som Errol Flynn påstås ha vunnit i poker, men det är kanske bara en skröna. Sannolikt betalade han vad den kostade då vilket säkert inte var så dyrt. Errol Flynn byggde ett flott hus och investerade en hel del på sin ö på 50-talet. Dessutom köpte han det berömda Titchfield Hotel och en ranch. Hans tredje fru, Patrice Wymore Flynn, återvände till Hollywood efter Flynns död men återkom till ranchen för ca 10 år sedan och driver nu framgångsrikt uppfödning av kreatur.
Första kvällen i marinan blir det väldigt tidigt God Natt, då det inte hade blivit så mycket vila föregående natt ute på det upprörda havet. Så efter en skön natts sömn i en båt som inte flyger och far tar vi en promenad in till staden. 
Det regnar, det gör det ofta här, och allt är lite gråmulet. Stan ser lite sliten och grå ut, kanske upplever vi det så i regnet i alla fall. Utanför marinan står ett antal äldre svarta män, antingen med dreadlocks eller rastaflätor, och säljer all möjlig härlig reggaemusik. CD:arna är naturligtvis kopierade, men vi bestämmer oss för att köpa 7 CD för 30 dollar. Sedan träffar vi en kille som visar oss var vi kan ta ut pengar, (det är nu som The Banana Man dyker upp), för här är det Jamaica dollar som gäller. Sedan visar han oss vägen till ett trevligt lunchställe. Till lunchen dricker vi förstås Red Stripe som smakar härligt gott till den kryddstarka maten.
Nästa dag är det dags för lite båtunderhåll, så medan killarna pysslar med det går Helen och Brittis in till stan för att kolla vad det finns att köpa. Efter ha strosat runt ett tag så hittar vi en jättemysig grönsaks-, frukt- och hantverksmarknad. Här fanns det gott om fräscha grönsaker till hyfsade priser. Vi pratar med flera av de olika försäljarna och alla är otroligt trevliga och öppna och vi är de enda vita på marknaden. Brittis får syn på en trämodell av en vackert målad guldmakrill, den skulle passa bra på terrassen på St Martin. Tyvärr har vi dock redan handlat upp det mesta av våra Jamaica dollar, men när Brittis visar försäljaren vad hon har kvar i plånboken ler han och säger att det är ok, det räcker.
En annan dag tar vi oss en promenad ut på udden som ligger vid marinan. Här finns det både mycket vackra hus och några mindre vackra, en blandning man ofta ser i Karibien. 
Här låg en gång det så berömda Titchfieldhotellet som ägdes av Errol Flynn en period på 50-talet och som han hade stora planer för, men som han inte hann genomföra innan sin död. Hotellet brann någon gång på 1960-talet, så idag finns bara ett av de gamla annexen kvar och i det bor det numera militärer. Ett annat fint hotell på kullen är De Montevin Lodge som gärna berättar att här har både Elisabeth I och Elisabeth II bott.
En av de sista dagarna under vår vistelse på Jamaica bestämmer vi oss för att göra en flottfärd på Rio Grande. Skyfallen uppe i Blue Mountains matar Rio Grande-floden med härligt friskt vatten som forsar fram i den djupa floddalen. Bambuflottarna som man åker med användes ursprungligen för att transportera produkter, speciellt bananer, från det inre av ön. Det var förstås Errol Flynn som införde forsränning som turistattraktion och idag är Rio Grande Rafting en etablerad verksamhet som uppskattas av besökare.
En bambuflotte för två passagerare hanteras av en skicklig licensierad flott-kapten. Färden går nerför Rio Grandes floddal som är otroligt frodig och domineras av bambuträd och bananpalmer. Dalen skiftar i olika gröna färger och det är fantastiskt vackert. Vi är två flottar som kastar loss och vi får de två mest erfarna kaptenerna, sega killar i 60-årsåldern som sysslat med det här sedan barnsben. Flotten är lång, runt 10 meter, och har ett bambusäte för två i aktern. Kaptenen står i fören med sin påle av bambu och styr flotten. Farten varierar förstås beroende hur snabbt vattnet strömmar. Ibland flyter floden långsamt och då får vår kapten hjälpa till genom att staka framåt med sin påle, ibland forsar vattnet med hög fart och då gäller det att styra mellan uppstickande klippblock Vi ser och hör massor av fåglar på vår färd och allt andas lugn och frid.
En riktig entreprenör står på stranden 200 meter ner längs floden och säljer Red Stripe. Vi stannar förstås till och köper varsin då vi gärna vill släcka törsten och gynna det lokala affärslivet. Errol Flynn, som gärna tog med sig sköna damer på en flott-tur, har döpt en smal passage till “Lover’s Lane”. Det är inte svårt och föreställa sig att damer kan känna romantiken blomstra då man sakta glider fram mellan de höga bergväggarna prydda med blommor och grönt i alla färger.
Ungefär halvvägs ner mot havet är det lunchdags. Mitt ute i ingenstans ser vi en enkel liten hydda där det står en kvinna och lagar fantastiskt god mat. Vi blir serverade kycklinggryta med ris och efter lunchen går vi över till en liten gumma som säljer souvenirer. Detta är också en del av det lokala affärslivet som vi gärna stöttar. Vi bjuder naturligtvis våra kaptener på lunch. Efter den goda lunchen fortsätter turen ytterligare 1 1/2 timma.
Vi hade blivit körda av Bobby, en duktig chaufför till startpunkten för flottfärden och när vi tre timmar senare är framme vid havet väntar han på oss för att köra oss tillbaka till båtarna. Vi är otroligt nöjda med vår flodfärd.
I nästan två månader har vi seglat tillsammans med våra vänner Bosse Och Helene på SeaQwest, från Key West i sydligaste Florida, via Kuba hit till Jamaica. Nu är det dock dags att säga adjö. Vi skall vidare österut mot St Martin och de skall norrut tillbaka till Florida och nya öden och äventyr. Det känns riktigt sorgligt att skiljas, men vi kan i alla fall se tillbaka på två månader med många trevliga stunder, glada skratt och fantastiska upplevelser tillsammans. Vi är alla överens om att både Kuba och Jamaica varit underbart spännande platser att uppleva.