Så är det då dags för ännu en resa till Sverige. Det är äldsta barnbarnet Gustav som skall konfirmeras och det vill vi förstås inte missa. Men det blir en resa som håller på att ta slut innan den ens börjat. Vi har bokat biljett med SAS för en gångs skull, det var faktiskt ett tag sen sist, för det mesta har det ju varit Air France de senaste åren. SAS flyger ju inte från Boston så därför måste vi ordna ett anslutningsflyg härifrån ner till New York. Där flyger SAS från den flygplats som heter Newark, så för att komma dit bokar vi en biljett med Jet Blue. Det planet skall gå klockan 12 med ankomst Newark 13.20. Då har vi drygt 4 timmar på oss innan SAS-planet ska gå.

Vi kommer ut till Logan Airport, som Bostons flygplats heter, halv elva. Gott om tid således. Då får vi först besked om att planet är 2 timmar försenat och efter ett tag kommer dråpslaget – planet är inställt. Vi berättar för markvärdinnan att vi ska med ett plan över till Europa som går halv sex och måste ta oss dit i god tid före dess. Tyvärr säger hon, det kan vi tyvärr inte klara, vi har ett plan som kommer fram till JFK klockan 4, men det tar säkert en timme att ta sig därifrån till Newark och då hinner ni inte.

Nu är goda råd dyra. Missar vi SAS-planet får vi köpa nya biljetter. Det blir en dyr historia. Hjalle ber markvärdinnan att kreditera oss den tor-biljett vi har med Jet Blue och sedan rusar vi ner till biluthyrningen. Avis ordnar en bil som vi kan lämna i New York, vi kastar oss in i bilen med en GPS som ska visa oss vägen, (vi kallar den för Hillary för rösten låter faktiskt som USAs förra utrikesminister och First Lady) och så bär det iväg de drygt 40 milen ner till New York.

Vägarna i USA är ju bra, men de är många och de är livligt trafikerade. Hastighetsbegränsningarna varierar från 45 till 55 och 65 mph (miles per hour), men vi gör sällan under 80 mph. Vi vet att polisen är mycket aktiv för att stoppa fortkörare och att böterna är skyhöga, men vad ska vi göra? Vi måste ju hinna med planet. Vi hinner naturligt inte stanna för att få någon lunch, men Brittis har tagit med sig några köttbullar som vi stoppar i oss under resan. Vi susar igenom den ena delstaten efter den andra och nu närmar vi oss New York och det ser ut som om vi kommer att hinna. Man så passerar vi en stor skylt som säger att George Washington Bridge är under renovering. ”Expect delays” står det på skylten, och några minuter senare är det bom stopp. Fyra filer i bredd fyllda med bilar som knappt rör sig framåt. Hoppet att hinna byts mot förtvivlan.

Hjalle hittar en avfart och kör in på en servicestation för att få tips om en alternativ väg men alla bara skakar på huvudet. In i bilen igen och försöka hitta tillbaka till huvudvägen, men då ser vi en liten bensinstation som ser ut som Roy och Rogers mack. Dom gubbarna brukar veta vad dom talar om, och mycket riktigt. Vi får exakta anvisningar om hur vi ska köra och vi kommer fram till flygplatsen i sista minuten för att lämna av vår hyrbil och hinna med planet. Hyrbilsgubbarna gör ett bra jobb, det går verkligen snabbt att lämna av bilen, dom kör med streckkoder numera. Sedan snabbt in i det förarlösa tåget och snart är vi incheckade och klara. Vi pustar ut i en överfylld bar med en bit mat och ett glas rött.

Hjalle har använt några av sina Eurobonus poäng för att uppgradera oss till Business och vi får några timmars bekväm sömn i den lyxiga kabinen innan vi landar i ett blåsigt Köpenhamn. Ett sista skutt upp till Stockholm och vi är framme. Vi blir mötta av Hjalles systrar Kerstin och Pysan (Louise). Det är jättemysigt att träffa syrrorna igen och vi börjar vår Sverigevistelse tillsammans med dem på Kjällhagens Värdshus med en jättegod räkmacka och en kall öl. Vad går upp mot svenska räkor.

 

 

Vi bor hos dotter Lotta i ett par dagar i deras fina hus innan vi tar oss ut till vårt landställe på Wettersö. Vi får också låna en av deras bilar, en SAAB convertible, så nu kan vi åka öppet i den härliga sommarvärmen. Det känns lyxigt. Det är här på landet som mottagningen efter konfirmationen ska hållas. Det känns verkligen härligt att komma ut hit igen och skåda vad som hänt sen sist.

Under försommaren har landet fått ny flytbrygga, den gamla har renoverats och flyttats till bastun och sjöboden har fått ny dörr. Nicke och Lotta har gjort ett fantastiskt jobb med att klä om den gamla bryggan och byggt ett fint bryggfäste. Sjöboden behöver målas och morfar Hjalle erbjuder Hedvig, som håller på att samla till en häst, 500 kronor för att måla på ett lager Falu Rödfärg, något som hon direkt accepterar.

Dagen innan konfirmationen kommer Lotta med familj ut fullastade med mat och dryck. Vädret är vackert så vi kan äta vår middag nere vid bryggan och de sista detaljerna i planeringen finslipas. I morgon är det ju dags för Gustavs stora dag och det gäller att få ihop logistiken, konfirmation i Roslagskulla kyrka, lunch på Långholmen och mottagning här på Wettersö. Och båttransporter mellan de olika platserna.

Under de 3 1/2 veckorna som Gustav varit på KSSS konfa-läger har det inte varit mycket kontakt med familjen. När ungdomarna checkade in på lägret måste de passera ”Tullen” där de fick lämna ifrån sig mobiltelefoner, I-pads och datorer. Här gällde att man skulle vara tillsammans dygnet runt, inget ”messande” med andra kompisar eller telefonsamtal hem till mamma. Så det är utan överdrift ett gäng spända och lite oroliga föräldrar som undrar hur deras små älsklingar har haft det.

Det blir en fin konfirmation under strikt ledning av prästen. Det märks att han är en person som kan hålla 40 tonåringar i Herrens tukt och förmaning om det behövs. Alla psalmer är nya för oss, det har ju kommit ut en ny psalmbok, så dom som skall sjungas känner vi inte igen. Men konfirmanderna kan dom förstås så mycket bättre. Dom får sedan gå fram en och en eller två eller tre tillsammans och vittna om hur de haft det på lägret och vad de varit med om. Alla berättar att de upplevt sitt unga livs bästa sommar, lärt sig mycket om sig själva och fått vänner och kamrater för livet. Ja det är verkligen rörande att höra deras entusiasm och ökade självinsikt.

Till lunchen på Långholmen tar vi oss med Lotta och Nickes båt. Den är tämligen fullastad när vi väl kommer i väg, runt 30 personer tror vi att det är. På Långholmen möter resten av familjen upp. Alla fick inte plats i kyrkan. Här träffar vi bl. a. Lottas barndomsvän och Gustavs gudmor Sofie med familj och Gustavs farbror och gudfar ”Snulle” (Stefan) med sin familj. Vi börjar med en lunch i det gröna och efter lunchen går vi runt och tittar på den fina anläggning som KSSS har skapat här ute. Till slut skall lägerflaggan halas och sedan utbryter det stora kram och gråtkalaset då det är dags att säga adjö till varandra och alla lägrets ledare.

 

Till Wettersö tar vi oss i flera båtar. Vädret är strålande och nere vid stranden tänder pappa Nicke grillen och lagar härlig grillad mat, både kött, korv och grönsaker. Stolar och bord har placerats ut på bryggorna och där är stämningen hög. För oss är det naturligtvis jätteroligt och praktiskt att kunna träffa alla på en gång. De 12 barnen badar, kör båt, hoppar studsmatta och har jättekul tillsammans. Det är härligt när det hörs en massa glada barnskratt ute på landet. Festen avslutas med presentutdelning till konfirmanden, inte så dumt med en sån mitt i sommaren när man fyller år den 28 december. Det blir en verkligt lyckad konfirmationsdag.

Brittis mamma som nu är 92 år har flyttat till ett nybyggt äldreboende i Jönköping för att bo nära Brittis syster Anna-Lena.Henne vill vi förstås gärna besöka och se hennes nya lägenhet. Brittis son Kim med sin Anna och deras två döttrar Molly och Lily vill också hänga med. Kul att köra genom ett sommargrönt Sverige och njuta av den vackra Vätterleden.

Vi börjar med en mysig lunch på något som heter Fjällstugan som ligger högt uppe på ett berg och med stålande utsikt över Vättern. Hit upp promenerar vi från Anna-Lenas och Anders nya hus. Vi hälsar på mamma Mary som blir lite överrumplad av att så många kommer på besök samtidigt men blir naturligtvis jätteglad att se oss. Äldreboendet är helt nybyggt och mamma Mary har fått plats med en hel del av sina saker i den lilla lägenheten. Personalen är enastående och Mary verkar att trivas. På kvällen blir det ännu en mysig grillmiddag hos Anna-Lena, Anders och deras pojkar Micke och Björn.

När vi nästa dag besöker mamma Mary på väg tillbaka till Stockholm är hon mycket sämre. Hon ligger med syrgas och har svårt att andas. Det varma vädret har varit jobbig för henne. Vi pratar länge och håller henne i varsin hand. Det känns inte så bra att åka därifrån. Men en av tjejerna i personalen kommer in och säger glatt att ”nu har jag bokat frissan åt dig nästa tisdag”. Dom är verkligen fantastiska dessa personer som tar hand om våra äldre, dom är verkligen värda en eloge.

Nästa besök blir hos våra grannar och kompisar på St. Martin, P-G och Margareta. De har sitt ställe på Ljusterö på somrarna, nästan granne med Wettersö. Här serveras först en moijto nere vid bryggan. Eftersom vädret fortsätter vara fint äter vi hela middagen här. Som vanligt är det både trevligt och gott, man går aldrig hungrig eller törstig från ett besök hos herrskapet Nilsson. Vi har mycket kul ihop. Vi sover över i deras gäststuga och efter morgondopp och en god frukost nästa morgon bär det av in till stan igen.

Brittis passar på att vara tillsammans med Kim, Anna och tjejerna några dagar medan Hjalle åker ut till Ornö och syster Kerstins härliga landställe. Brittis och Molly besöker bl.a. polismuseet och löser ett brott. Ett kul museum där en nästan färdigutbildad polis berättar om polisarbete och frågar barnen en massa olika saker. Molly svarar glatt på alla frågor. Polisen säger att alla barnen nu skall lära sig nödnumret 112. Minnesregeln är en mun, en näsa och två ögon 1-1-2, det tror jag alla barnen på museet kommer att komma ihåg.

Med kommunala färdmedel tar sig Brittis ut till Ornö där Hjalle plockar upp henne vid färjeläget. Ännu en vacker kväll och vi intar middagen nere vid bryggan. Kerstin grillar fantastiska fiskspett med bl.a. pilgrimsmussla som är det bästa Brittis vet. Här ute är det så lugnt och skönt där vi sitter och blickar ut mot havet där Huvudskärs fyr blinkar vid horisonten.

På lördagen blir det kräftskiva med grannarna Nisse och Karin. Vilka fantastiska kräftor, det är något helt annat än de kräftor vi köper på IKEA utanför Boston. Kräftorna följs av nygrillat lamm och sedan glass med nyplockade hallon och blåbär. Kan man ha det bättre? Vi är mätta och belåtna när vi kryper in i Byk-stugan och kryper ner i våra sängar.

Kerstin är kassör i föreningen Ornö Museum och den här helgen har de arrangerat en utflykt till Huvudskär. Klockan 12 avgår båten från Kyrkviken för en härlig båtresa genom ytterskärgården ut till den gamla fyrplatsen längst ut i havsbandet. Vi får en fin guidad tur runt i det lilla skärgårdssamhället. Förr i tiden fanns här både fyrpersonal, lots, tull och sjöräddning. Här fanns också en skola. Det är roligt att många av dom som är med har antingen själva bott på Huvudskär eller haft släktingar som bott där. De berättar många intressanta saker. Under nittonhundratalet tog försvaret över en del av ön och byggde en kustspaningsradar. Hjalle var här många gånger under sin militärtjänstgöring och kan också berätta en hel del om sina upplevelser här ute.

På hemvägen passar vi på att hälsa på Nisse och Karin på deras fina landställe. De har ingen el men har löst det problemet genom att installera solceller, batterier och en inverter som gör 220 volt växelström av likspänningen i 12 volts batterierna. Dt är alltså samma system som vi har i båten. Fördelen är bl.a. att när det blir elavbrott ute på ön lyser lamporna så hemtrevligt hemma hos dom på den i övrigt mörklagda ön. Dom bjuder på bubbel och snacks och vi beundrar deras fina träbåt nere vid sjöboden.

Nästa dag var måndag och Kerstin skall in till Stockholm för att se till hur renoveringen av hennes lägenhet fortlöper. Hon har sålt lägenheten på Östermalm efter Ulfs död och köpt en lite mindre lägenhet på Kungsholmen som hon nu håller på att totalrenovera. Det här är Kerstins specialgebit så den kommer att bli jättefin när den är klar. Men det är mycket jobb att planera och hålla koll på alla hantverkare. Det allra bästa med lägenheten är att där kommer att finnas ett gästrum som vi kanske kan få bo i då vi kommer till Sverige.

Brittis åker en vända ner till Köpenhamn för att hälsa på Maria, Nik och pojkarna Storm och Viggo. Vädret i Köpenhamn är inget vidare men vi har det mysigt ändå. En dag är vädret så fint att vi kan tillbringa några timmar i det trevliga Fredriksberg Have. Då vädret är vackert och det är lördag så är här fullt av folk som har picknik, spelar kubb eller bara flanerar.

 

 

På vägen tillbaka till Stockholm tar Brittis tåget till Jönköping för att hälsa på mamma Mary. Systersonen Micke som nu blivit 20 år och har körkort kommer och hämtar på stationen tillsammans med lillebror Björn. När Brittis kommer till äldreboendet så berättar personalen att mamma är på “bio”. På 5:e våningen visas en gammal svart-vit film, nu gäller det att smyga sig in. Det är härligt att se hur dessa äldre människor njuter av filmen och nynnar med i filmens melodier. När det visas en kärleksscen så säger en farbror högt: ”Kyss henne då!”

Mary mår mycket bättre nu och uppskattar blommorna och den goda danska chokladen som Brittis har med sig. Efter ett par timmar kommer Micke och Anna-Lena och hämtar Brittis. Micke och Björn har lagat jättegod mexikansk kyckling. Anders har inte tid att äta, han skall träna inför söndagens cykellopp. Det är Götalandsmästerskapen för män över 50 år som han skall delta i. Anders är 51 år och vi kan avslöja att han vann tävlingen. Bra gjort tycker vi.

Medan Brittis är i Köpenhamn tillbringar Hjalle ytterligare några dagar ute hos Kerstin på Ornö, sedan några dagar hos Lotta på Lidingö och avslutningsvis en fin helg på Wettersö tillsammans med Jojjes, Lottas och Cissis familjer. Då påbörjas ett stort projekt att renovera sjöboden med att hela huset lyfts ett par decimeter med domkrafter och sedan får nya plintar att stå på. Det kommer säkert att bli jättefint när det är klart.

Farfar Hjalle får även äran att hämta Molly från skolan och träffa äldsta sonen Jojjes söta flickor. Det är ett lämpligt tillfälle att överlämna deras födelsedagspresenter som vi köpt i USA. Molly och Matilda fyller ju år om några månader men då är vi nog på väg söderut mot Florida och Bahamas.

 

 

Hjalle är också ute på stan och handlar reservdelar som ska med tillbaka till båten. Det är bl.a. grejor till duschpumparna ombord och en ny joystick till bogpropellern. Ett besök hos Mickes familj blir det också för att titta på Ludvig när han är på fotbollsträning och för att hämta post, bl.a. ny programvara till vårt väderprogram SPOS, böcker och almanackor som vi beställt mm. Sedan har vi fixat nya internationella ID-kort och Hjalle har fått ett nytt pass. Ja, det är mycket som ska hinnas med under några korta veckor i Sverige.

Dagen innan vi skall flyga tillbaka till båten har Hjalle bokat hotell på Arlandia. Dit kommer Brittis också direkt från Köpenhamn via Jönköping. Det är så bekvämt att slippa stressa på morgonen innan man skall iväg. Här kan vi ta det lugnt och äta en god frukost i lugn och ro. I matsalen upptäcker vi att delar av Jamaicas friidrottslandslag också sitter och äter frukost. De är på hemväg från Friidrotts-VM, och Hjalle går fram och gratulerar Jusein Bolt och hans kompisar till en enastående insats. Dom blir jätteglada och frågar vilket land vi kommer ifrån. Vi berättar att vi är svenskar och att vi seglat med vår båt till deras ö. Då blir dom ännu gladare och önskar oss välkomna tillbaka. Det ska bli kul att börja träna sprintlöpning med dem om vi kommer dit någon fler gång.

På SAS Airbus 330 blir det återigen Business Class på vägen till New York. Det är förstås Charlie som kräver att få åka Business på långa flygningar, så det är bara att rätta sig efter hans önskemål. (Läs hans blogg ”Charlie flyger Business”). Det blir en verkligt trevlig flygning, framför allt beroende på den trevliga kabinpersonalen. Servicen är helt outstanding och maten och vinerna är utsökta. Charlie får som vanligt mycket uppmärksamhet, framför allt av gulliga Christel Berglund. Christel är intresserad av segling och när hon hör om våra äventyr så vill hon gärna ha adressen till vår hemsida. En annan av flygvärdinnorna berättar att hon har jobbat inom KSSS. Hon känner väl till vårt namn och har träffat några av barnen. Fastän det är en dagflight så lyckas vi få några timmars sömn i de sköna stolarna innan vi pigga och glada landar i New York.

Den fortsatta resan till Boston blir som väntat något helt annorlunda. Ovänlig markpersonal tar rejält betalt för vår väska, en mittplats i en fullsatt Boeing 737 från United Airlines där vi inte ens kan få platser bredvid varandra och naturligtvis ingen service alls på denna sardinburk. Men vad gör väl det, vi har ju minnet från SAS-planet att njuta av och förväntningarna inför att få komma ombord på ”Pingisen” igen. Verkligt roligt att SAS verkar komma på fötter och klara sig genom krisen. Hoppas bara att inte den danska personalen sätter igång att bråka igen. Det känns som om vi verkligen vill behålla SAS som vi har så många trevliga minnen från.

Vi hämtar ut vår hyrbil hos Alamo när vi landat på Logan Airport. Lång kö, dålig service även här och en GPS som knappt hänger ihop. Nej, det får nog bli någon annan firma nästa gång. Vi tar oss i alla fall tillbaka till Winthrop Yacht Club och hittar vår jolle Pingelina halvfull med vatten och med kraftig beväxning under botten men i övrigt i gott skick. Med vår matkasse från Stop and Shop och det nödvändigaste bagaget tar vi oss ombord och hittar båten i fint skick. Vår vän Ahmed har tittat till den medan vi varit borta och solcellerna har hållit batterispänningen uppe. Vi äter en liten lätt supé, dricker ett glas vin och kryper ner i våra sköna sängar i akterruffen.

Snart börjar nästa äventyr, seglingen upp till Maines skärgårdar.