Långhelg i New York

Vi vaknar till en härlig morgon ombord på vår kära ”Pingis”. Solen skiner från en klarblå himmel och termometern visar på 25 grader. Det är den 5:e december och idag skall vi flyga härifrån Ft. Lauderdale till New York för att vara med på en spännande middag på New York Yacht Club. Vår gulliga kompis Helen, som numera bor här nere, hämtar oss med sin bil där vi ligger tryggt förtöjda vid Las Olas Marina och kör oss till flygplatsen. Vi skall flyga med Spirit Airlines, ett för oss okänt flygbolag men som har en bra tidtabell och bra priser härifrån. Vi checkar in i deras automat, men då visar det sig naturligtvis att vi måste betala 45 dollar för incheckat bagage och 50 dollar för vårt handbagage och sedan kostar det 50 dollar extra för att vi skall få sitta bredvid varandra. Så var det med den billiga biljetten.

Vi köper en flaska vatten och en flaska juice för att ha lite att dricka på vägen upp till New York. Vi vet ju att på amerikanska inrikesplan ska man inte förvänta sig någon service. På skylten vid gaten står att planet är “on time” och boardingen börjar mycket riktigt vid den planerade tidpunkten. Men när det är vår tur att gå ombord blir det tvärstopp. Vi frågar markvärdinnan vad det är för problem och efter några telefonsamtal meddelar hon att det är dåligt väder i New York. Det är omöjligt att landa pga. tät dimma. Planet kommer att bli minst en timme försenat.

Dimma! Hur länge tänker den ligga kvar och stoppa flygtrafiken till New York? Vi går till en bar och beställer lite lunch och ringer till vår vän Håkan som förutom att han för det mesta är uppkopplad till Internet även är pilot. Vi berättar om läget och frågar om han kan kolla förutsättningarna för att komma till New York idag. Efter ett tag ringer han tillbaka och berättar att han varit inne på den vädersajt som flygledarna använder för väderprognoser till piloterna. Dimman är tät, vertikalsikten är bara 30 fot vilket är långt under säkerhetsnivån även för automatlandningar och all flygtrafik är nu omdirigerad till andra flygplatser.

Det här känns inte så roligt. Vi hade under vårt besök i Washington för några veckor sedan köpt en fin smoking till Hjalle och en snygg cocktailklänning till Brittis. Det är ju kläder som vi vanligtvis inte har med oss ombord på Pingisen. Har vi gjort den här investeringen förgäves? Visserligen är middagen inte förrän i morgon kväll, men vi kan tänka oss vilket kaos det är i New York nu när tre storflygplatser är stängda. Vi ser på dataskärmarna att det ena flygbolaget efter det andra ställer in sina flygningar. ”Canceled” står det på American Airlines och United Airlines flighter till New York, men märkligt nog inte på vår. Där står det ”Delayed until 14.00”.

Och mycket riktigt, vid halv tvåtiden får vi gå ombord och planet kommer iväg. Kommer vi trots allt att kunna landa i New York eller kommer vi att hamna i Chicago eller Philadelphia eller på något annat kul ställe. Efter ett par timmar i luften börjar planet gå ner och vi försvinner in i dimman. Utanför fönstren är det bara vitt, vitt, vitt och vi känner hur planet svänger lite hit och dit. Men så plötsligt ser vi banljus och ögonblicket senare dunsar planet ner på landningsbanan och vi taxar in till vår gate. Vi är framme och när vi går av planet står kaptenen stolt i dörren in till cockpit och önskar oss trevlig vistelse i New York. Tack Spirit Airlines.

Vi har planerat att gå på musical på Broadway i kväll, men som tur är har vi inte bokat något. Med förseningen och rusningstrafiken in till Manhattan finns inte en chans att vi ska hinna innan föreställningarna börjar. I stället kopplar vi av i taxin och tittar storögt på alla vackra julbelysningar. Den första natten bor vi på Milford Hotel som ligger mycket nära Times Square. Här sjuder det av liv och rörelse från tusentals julfirande turister. Vi får ett rum på 21:a våningen och sedan ger vi oss ut på stan för att se om vi kan hitta någon trevlig restaurang där vi kan äta middag.

Vi kommer förbi ett ställe som heter ”Dr Jekyll and Mr Hyde”. Det ser ut att vara en minst sagt märklig restaurang där spöken, skelett, vampyrer och andra hemska varelser håller till. Vi tittar på varandra, ok det här måste vi prova. Det är en stor restaurang och överallt är det något att titta på. Skulpturer, tavlor, skådespelare, en pratande elefant och då och då liveuppträdanden. Vi tittar på en tavla med HC Andersen som sakta förvandlas till en vampyr och plötsligt kommer Frankensteins Monster upp genom en lucka i golvet, ja mycket tokigt finns det att beskåda. Vi beställer varsin drink, en ”Soft Poison” och en ”Bermuda Triangel”. De ser riktigt giftiga ut men smakar utmärkt. Hela tiden händer det saker. Vi delar en thairätt till förrätt och sedan äter vi en god lax. Efter ett par timmar i denna märkliga miljö går vi mätta och belåtna tillbaka till hotellet.

 

 

När vi vaknar nästa dag regnar det. Efter en god frukost ger sig Brittis ut på stan för att handla några småsaker. Sedan tar vi en taxi till Lotos Club där vi skall tillbringa 2 nätter. Lotos Club är en riktigt förnäm Gentleman’s club i New York som grundades 1870 av en grupp unga författare och konstnärer, bl.a. var Mark Twain en av de tidiga medlemmarna. Klubbens hus ligger på East 66 alldeles bredvid Central Park och är en mycket vacker byggnad som Mr Vanderbilt lät bygga till sin dotter när hon skulle gifta sig. Taxin hinner knappast stanna utanför klubben förrän en välklädd, stilig ung man kommer ut och tar hand om vårt bagage. Vid receptionen säger flickan ”Welcome Mr Schibbye. Ert rum är klart klockan 2 och vi tar hand om ert bagage så länge och ser till att det kommer upp på rummet. Under tiden är ni välkommen till vår restaurang om ni önskar äta lunch”.

Trevligt mottagande tycker vi och tar hissen till nedervåningen där ”The Grill” ligger, en vackert inredd matsal. Väggarna är prydda med spännande tavlor, det märks att detta är en klubb som har sitt ursprung i de fria konsterna. Vi sitter och njuter den fina miljön medan vi äter vi en utsökt lunch. Vid efterrätten kommer Phyllis, vår nya seglarvän från Maine, vars man Nick sitter i styrelsen för North American Station of The Royal Scandinavian Yacht Clubs. Han är även medlem i Lotos Club och initiativtagare till att vi nu är medlemmar av North American Station. Vi pratar en stund om vad som hänt sen sist och bestämmer att träffas klockan halv sex för ett glas vin innan vi tar en bil till New York Yacht Club.

Nu är det dags för den stora förvandlingen. Med spänning packar vi upp våra nya finkläder och börjar den omständliga processen att förvandla oss från yachtisar till fint herrskap. Smokingskjortan ska ha sina guldknappar och byxorna sina hängslen. Brittis halsband och armband ska knäppas på liksom Hjalles fluga. Till slut är vi klara och vi tittar förtjust på varandra. Himmel vad snygga vi är. Sålunda klädda i smoking och cocktailklänning träffar vi Phyllis framför den öppna spisen i biblioteket och tar ett glas vitt vin framför brasan. Phyllis berättar vad vi kan förvänta oss av kvällen och vilka människor vi kommer att träffa.

 

Bilen hämtar oss i god tid och kör oss den relativt korta sträckan till New York Yacht Club. Det här är hjärtat i det som i många år varit världens mest prestigefyllda segeltävling, Americas Cup. Vi ser oss andäktigt omkring när vi går upp för den eleganta entrétrappan och nickar vänligt till den stilige vaktmästaren. Vi fortsätter upp en trappa och kommer in i det allra heligaste, ”The Model Room”. Det är en jättestor sal, två våningar hög med kristallkronor i taket, hundratals halvmodeller av berömda J-båtar och 12:or på väggarna och enorma prisskåp med mängder av silverpokaler. Festklädda människor står i grupper och samtalar och servitörer går omkring och serverar champagne i vackra kristallglas.

Phyllis lotsar oss fram till Nick och vi skålar glatt med varandra. Tänk att det fungerade, det som vi talade om för snart ett halvår sedan då vi träffades i den fina viken The Basin uppe i Maine. Vi har blivit medlemmar av North American Station och vi har lyckats ta oss hit till denna årliga Dinner Dance i New York. Vi känner oss riktigt välkomna och nu vill Nick gärna presentera oss för det andra nya paret i föreningen och säger: ”May I introduce you to Peder and Johanna”. Brittis tittar på Peder och sedan på hans fru Johanna och skrattar. ”Men er känner vi ju redan, vi träffades för två år sedan på Bermuda när vi var på väg upp till USA från Västindien”. Alla ser först förvånade ut och sedan börjar vi skratta. Seglarvärlden kan verkligen vara liten.

Efter en god stunds mingel i ”The Model Room” är det dags att gå in i matsalen. Det är dukat vid runda bord och på varje bord finns den amerikanska, danska, finska, norska och svenska flaggan. Var och en får dessutom ett litet häfte med snapsvisor. Förrätten kan vara från vilket svenskt julbord som helst, några olika sorters sill, gravlax, potatis, ost, men också en liten köttbit. På bordet står en flaska Linjeaquavit så här skall drickas snaps och sjungas snapsvisor. Amerikanarna har tydligen inga snapsglas utan snapsen serveras i något slags portvinsglas som rymmer ganska mycket. Vi äter, sjunger, dricker snaps och pratar och har det väldigt trevligt. Vid bordet bakom oss är majoriteten finländare och de stämmer upp i en egen sång, jättefint.

Till huvudrätt serveras lammkotletter och därtill ett gott rödvin. Efter huvudrätten släcks ljuset ner och in kommer ett Luciatåg. Det är ett 20-tal unga svenska tjejer som sjunger flerstämmigt på både svenska och engelska. De är verkligen duktiga och det blir en underbar musikupplevelse. Det är inte utan att vi blir lite sentimentala och minns de fina Luciatågen i Sverige. Vi har inte upplevt Lucia på 6 år så det är väldigt speciellt.

Vid vårt bord sitter bland annat Nick o Phyllis, Peder och Johanna och finska Lars Colliander med sin amerikanska fru Norah. Lars är dessutom kvällens toastmaster och han lockar fram många skratt med sina presentationer. Men så reser han sig upp och säger att nu skall Hjalmar tala och berätta om varför han och Brittis blivit medlemmar av detta illustra sällskap. Det kommer lite oväntat men när jag går fram till mikrofonen kommer jag osökt att minnas en annan gång då vi skulle hålla tal på en Dinner Dance. Det var på Royal Prince Alfred Yacht Club i Sydney, Australien då vi vunnit bronsmedaljerna i VM för Soling. Det blir delvis en hyllning till min gamle seglarkompis ”Greven”, Arved von Gruenewaldt och av döma av applåderna uppskattades den historien.

Kvällen fortsätter med efterrätt och dans till levande musik, men vi hinner inte med så mång danser eftersom festen slutar redan klockan 12. Vi tar en taxi tillbaks till Lotosklubben tillsammans med Nick och Phyllis. Vi har ingen lust att gå och lägga oss redan men förgäves försöker vi hitta en nattöppen bar i närheten. Vi löser detta genom att nyttja våra minibarer på rummen och sedan blir det eftersnack på deras rum. Vi har hur trevligt som helst och klockan hinner bli närmare tre innan vi kommer i säng. Vi har haft en verkligt trevlig kväll.

Nästa dag äter vi frukost tillsammans med Nick och Phyllis innan de skall resa tillbaka till Massachusetts. Det är kallt ute, men vi vill gärna se om vi kan köpa några julklappar och kanske se en musical på Broadway. Vi promenerar 7:e avenyn söderut men det är så mycket folk i rörelse att det är svårt att ta sig fram på trottoarerna och i affärerna är det nästan omöjligt. Vi får tag i en taxi som kör oss ner till Times Square där vi ställer oss i jättekön till biljettkontoret där man kan köpa rabatterade biljetter till dagens föreställningar. Det är jättekallt ute och Hjalle har ingen överrock utan står i kön i bara kostymen. Brittis har en hyfsat tjock jacka på sig. Medan vi står i kön är det många agenter som försöker övertyga oss om att köpa biljetter till sina musicals. Vi får också många råd om vilka musicals som anses bäst. Bland annat får Janis Joplin många rekommendationer, men Brittis har läst på och kommit fram till att Jersey Brothers är den föreställning vi vill se.

Efter 1 timme kommer vi fram till kassan, men då finns bara enstaka biljetter kvar till Jersey Brothers, och inga platser bredvid varandra. Så det blir “A night with Janis Joplin” och föreställningen börjar klockan 14 dvs. om en dryg timme. Vi hittar en irländsk restaurang nära teatern där de lovar att servera en snabb lunch. Maten är god och vi kommer till teatern i lagom tid för insläppet.

Vilken musical! Det blir en häftig musikupplevelse. Sångarna och musikerna är enastående, folk står upp och klappar händerna och sjunger med i de kända melodierna. Hjalle tycker framför allt att två av gitarristerna är av världsklass. Det är inte bara Janis Joplin som gestaltas på scenen, det är även Aretha Franklin, NIna Simone och många andra berömdheter som är med. När Janis sjunger Me and Bobby McGee”. och Mercedes Benz är det nästan så taket lyfter.

Efter musikalen vill Hjalle tillbaks till rummet då han känner att han blivit för kall när han stod i kön. Han hittar tar en svarttaxi tillbaks till klubben medan Brittis beger sig till Macy’s för att se om hon kan hitta några julklappar. Det är fortfarande alldeles för mycket folk så några julklappar blir det inte. Inte heller någon idé att försöka få tag på en taxi så det blir en lång promenad tillbaka i trängseln. En av de stora begivenheterna i stan är granen vid Rockefeller Center, den vill alla se. New York är vackert julsmyckat och när man försöker tränga sig fram på trottoaren står folk med sina kameror eller smartphones i högsta hugg för att fota, och det gör det inte lättare att ta sig fram. Men samtidigt är det en skön och glad stämning.

Brittis kommer tillbaks till rummet där Hjalle nu tinat upp och vi bestämmer oss för att gå ut och äta en god middag. Vi hittar en liten italiensk restaurang runt hörnet där vi beställer lasagne och en flaska Chianti. När vi kommer tillbaka till vårt fina rum sätter vi på TV:n för att se en film, men efter ca 5 minuter sover vi bägge två. Det har varit ett par minst sagt intensiva dygn.

Så är det söndag och vi går upp tidigt. Efter en god frukost är det dags för shopping. Vi tar vi en taxi till den märkliga affären som heter BoH där allt vad inom foto och data säljs till bra priser. Affären öppnar halv tio och vi hänger på låset. Affären ägs av judar och de flesta som arbetar här är judar. De har också en mycket effektiv internetshop vilken vi använt några gånger. På mindre än en vecka brukar vi ha grejorna på St Martin.

Sedan tar vi en tur till Macy’s och eftersom det är tidigt på förmiddagen är det fortfarande relativt lugnt. Här handlar vi lite flera julklappar och fortsätter sedan till en affär som heter Victoria Secret och som älskas av alla unga flickor i Sverige. Här handlar vi mer presenter till barnbarnen innan vi tar oss tillbaka till till vår klubb. Vi lyckas få plats med alla våra nya inköp i väskorna och så är det dags att ge sig av till flygplatsen La Guardia.

Spirit Airlines tar oss säkert tillbaka till Fort Lauderdale där vi blir mötta på flygplatsen av Helen. Vi åker till en mysig restaurang nere vid vattnet och äter Seafood och berättar om våra äventyr i New York. Vid tiotiden på kvällen är det dags att åka till flygplatsen igen. Nu är det Bosse som kommer tillbaka från ett jobb i San Fransisco. Helen kör oss till krogen Quarterdeck som ligger väldigt nära vår marina. Här tar vi några öl och pratar gamla minnen. Det är så mysigt att vara tillsammans med våra kompisar igen som vi seglade med i Key West, runt Kuba och till Jamacia. Så småningom somnar vi i våra kojer ombord på Pingisen. Vilken härlig helg vi haft!

 

2 thoughts on “Långhelg i New York

  1. Låter som en fantastisk fest på New York Yacht Club. Har också haft äran att få komma dit på en kräftskiva med SACCNY. Lokalen andas historia.

  2. Hej Hjalle och Brittis, det är alltid lika trevligt att läsa om era upplevelser och då menar jag förutom segling, hav och natur, även de trevliga fester och spännande människor ni får möta.
    Sedan jag senast hörde av mig har det runnit mycket vatten under broarna, men här kommer några rader från ett idag grått och moddigt Stockholm. Straxt ska Elisabet och jag förbereda oss för kvällens festligheter, Odd Fellow Logen nr 170 Albertus Pictors högtidlighållande av sin tioårsdag (i Odd Fellowhuset i Stockholm) med efterföljande jubileumsbankett med dans. Kanske inte som en spännande middag på New York Yacht Club, men ändå. ;-) Sköt om er!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>