En natt på banken.

Har du någonsin varit på banken på natten? Nej, jag tänkte väl det, det är ju inte så vanligt. Men nu ska vi i alla fall prova på det. Och det är inte vilken bank som helst. Det är faktiskt Bahamas största bank, Great Bahama Bank heter den. Det här ska bli både intressant och spännande.

 

 

 

 

 

Så vi lämnar vår fina marina på ögruppen Bimini på förmiddagen den 5 januari och går ut genom den muddrade rännan som är väl utmärkt med röda och gröna prickar. Egentligen skulle de inte behövas för det syns tydligt i det klara vattnet var det är djupt och var det är grunt, men det är klart att det känns säkrare med dessa prickar.

 

 

Väl ute på havet girar vi norrut och sätter kurs mot den lilla klippa som kallas North Rock. Framför oss ligger en hel hop med båtar som också verkar ha bestämt sig för att besöka banken på natten. Det är mest kanadensiska båtar och de verkar riktigt nervösa, de har aldrig besökt en bank på natten tidigare och inget annat ställe heller som det verkar. De tjattrar på radion och lovar varandra att höras av varje timme och förhoppningsvis berätta att allt är bra ombord.

När vi väl har rundat North Rock sätter vi kurs österut, rakt ut på banken som är grund. Det är därför den kallas bank, grundbank brukar vi ju kalla sådana här områden på svenska. Framför oss ligger mer än 150 sjömil som vi ska segla under natten. Det är en märklig upplevelse att forsa fram i full fart medan ekolodet visar mellan 3 till 6 meters djup. På vår radar ser vi kanadensarna som väljer en lite annan väg än vad vi gör. De ligger tätt ihop och påminner lite om de fiskstim som man ofta kan se här och som håller sig tätt samman i hopp om att rovfiskarna ska käka upp kompisen i stället för mig.

Förutom att det är grunt finns det andra spännande saker att uppleva här på banken. En sådan är de lokala fiskebåtarna. De far runt i natten utan några som helst ljus. De är dessutom så små så att de sällan kan ses på vår radar. Följaktligen är det en stor risk att man brakar rakt in i en sådan liten fiskeeka som ligger där utan ljus. Den risken begriper naturligtvis även de fiskare som sitter i ekan så därför har man med sig något som närmast kan liknas vid en cigarett tändare. När de ser våra lanternor närma sig tänder de sitt lilla ljus, ofta när vi bara är några 10-tal meter ifrån dem. Eftersom vi seglar med en fart av 3 – 4 meter per sekund har vi inte många sekunder på oss för att koppla ur autopiloten och gira undan. Bankpersonalen verkar minst sagt lite vårdslösa.

I norr ligger den djupränna som heter Northwest Providence Channel och som är flera tusen meter djup. Den skiljer den stora banken där vi befinner oss från andra lite mindre bankar runt omkring. Här är trafiken av stora fartyg intensiv, fartyg på väg mellan Europa och USA eller Panamakanalen. De flesta fartyg är dock jättestora kryssningsfartyg som med flera tusen passagerare ombord kryssar mellan olika turisthamnar. De ser ut som flytande städer och deras enorma ljussken syns på många mils avstånd.

Framåt midnatt ser vi ett mindre sådant fartyg som dock verkar vara helt ur kurs. Det ser ut som om de har navigerat fel och befinner sig hos oss inne på banken. Men det är ju inte möjligt, deras djupgående gör ju att de absolut inte kan befinna sig här. Vi tittar oroligt på vår radar men kan inte upptäcka något eko i närheten. Hjalle tar fram kikaren och ser plötsligt ett större fiskefartyg strax förut med kurs rakt mot oss. Vi gör en undanmanöver och så snart vi fått dem lite snett föröver dyker deras eko upp på radarn. Det verkar som vårt försegel på något sätt gjort radarn blind för något som befinner sig bakom seglet. Och inte nog med det, runt omkring sig har fiskefartyget en mängd små fiskeekor utan ljus Vi passerar en sådan liten båt på bara ett par meters avstånd. Det här börjar bli lite väl spännande.

Vi bestämmer oss för att lämna banken och sätter kurs ut mot den lilla ögrupp som heter Berry Islands. Här är det för djupt för fiskebåtar att hålla till. Efter att ha ätit en sen middag i sittbrunnen går Brittis ner och lägger sig. Efter ett tag kommer vi in i ett band av regnskurar, s.k. squalls. Förutom att det regnar intensivt får vi också en kraftig vidökning. Det är helt normalt så Hjalle har minskat segel i god tid. När väl regnskurarna har passerat och efter att ha rundat ögruppen sätter vi kurs mot sydost ner mot Eluthera. Det är en liten arkipelag som ligger allra längst ut mot Atlanten och dit kommer man genom att segla över Northeast Providence Channel. Nu får Brittis komma upp och ta över vakten medan Hjalle får sig några timmars sömn. Natten är nu klar och stjärnhimlen ovanför oss är oerhört vacker.

Vid halvfemtiden är det dags för nästa vaktombyte och Hjalle får uppleva en vacker soluppgång. Vid niotiden kommer vi in på Eluthea banken där djupet återigen plötsligt går från 2000 meter till 4 meter. Vi sätter kurs mot den skyddade ankarplatsen på Royal Island. Nu får vi ett upprop på vår VHF. Det är Håkan på Unicorn som har sett oss på sin AIS och berättar att de ligger för ankar i viken. Vi går in och förtöjer bredvid dem och Hjalle kan äntligen ta sig ett efterlängtat dopp.

 

Väderprognoserna berättar att det är en kallfront på ingående med kraftiga nordliga vindar. Vi bestämmer oss för att gå några sjömil österut till den skyddade lilla byn Spanish Wells. Här förtöjer vi för kulingvindar, sätter oss i sittbrunnen på Pingisen tillsammans med Håkan och Anna-Karin och berättar för varandra om våra nattliga besök på banken.

One thought on “En natt på banken.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

*

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>