Så är det då dags för den första etappen av vår spännande upptäcktsfärd längs Kubas kust. För att få segla här krävs att man först lämnar in en färdplan, en s.k. ”Zarpe”, i vilken man anger de hamnar man avser besöka. Denna granskas sedan av myndigheterna som säger ja eller nej till våra föreslagna stopp. Vårt första förslag till ankringsplats är Bahia Honda som ligger ca 35 sjömil från Marina Hemingway, men se det går inte alls det. Här ligger en marinbas och trots att viken rekommenderas i vår guidebok är det inte tillåtet att gå in här. I stället föreslår man Cayo Lovisa eller Cayo Parasio. Eftersom vi läst att Cayo Paraiso var Hemingways favoritö med en vacker, skyddad vik och där han spanade efter tyska ubåtar under kriget väljer vi den som första stopp. Continue reading
Monthly Archives: February 2012
Den Kubanska Revolutionen och Flickan i Havanna
Nu är det dags för ännu ett besök till Havanna, denna gång för att bland annat besöka Revolutionsmuseet och naturligtvis försöka hitta ”Flickan i Havanna”. För att skaffa mer information tar Helen och Brittis cyklarna och beger sig till den ”Fina Klubben” för att surfa lite. Havanna Club heter stället och ligger en bra bit utanför vår marina. Först försöker vi dock få tillgång till Internet på hotellet vid vår marina, men dom har slut på sina kort som man behöver för att logga in på Internet. Det är inte ovanligt att man har slut på saker och ting i det här landet. Continue reading
I Ernest Hemingways fotspår på Kuba
De 90 sjömilen från Key West i sydligaste Florida till Marina Hemingway utanför Havanna på Kuba tar lite längre tid än beräknat, 18 timmar i stället för 13-14. Normalt brukar vi hålla en fart på 6-7 knop men nu gör vi mindre än 5. Det beror naturligtvis på den kraftiga motström vi får då vi ska passera Golfströmmen och den ganska stökiga sjögången som blir när vind och ström inte kan komma överens.
Så småningom dyker i alla fall den kubanska kusten upp i morgondiset och vi börjar spana efter kustbevakningsfartyg. Men några sådana syns inte till så vi provar att ropa upp marinan på kanal 16. Efter ett tag svarar dom på knagglig engelska och ger oss direktiv om vilken kurs vi ska hålla och att vi skall gå direkt till tullbryggan. Det är ett smalt inlopp med rev på bägge sidor men utprickningen är ok tycker vi. Men det gäller ändå att ta det försiktigt för vattnet i kanalen är grumligt så det är omöjligt att se botten och eventuella grund. En bit in svänger farleden 90 grader in mot tullbryggan och här ser vi översta delen av en segelbåtsmast sticka upp. Det är en båt som havererat här för tre veckor sedan, det känns så sorgligt när man ser sådant. Segelbåten hade lämnat Marina Hemingway utan problem under dagsljus men hade sedan fått något tekniskt problem och beslutat sig för att vända tillbaka till marinan för att fixa detta. Men då hade mörkret fallit och i nattmörkret navigerade man fel och gick på ett rev som gjorde ett stort hål i båten. Nu avvaktar man besked från försäkringsbolaget vad man ska göra.
Vi lägger till vid tullbryggan och så börjar invasionen av alla olika tjänstemän med blanketter och karbonpapper i portföljerna. Continue reading
Julafton på Kuba
Igår, den 3:e februari, var det julafton på Kuba. Nåja, kanske inte en sån där julafton med gran och gröt, men i alla fall med massor av julklappar, eller kanske ska man kalla dem presenter.
Cape Caneveral – Key West
Efter 14 intensiva dagar på St. Martin där vi firat jul och nyår med våra vänner, är vi den 8 januari 2012 tillbaka på vår kära ”Flying Penguin”. Efter att ha fyllt på förråden ombord lämnar vi Cape Canaveral Marina vid lunchtid. Vädret är soligt och det blåser nästan ingenting så det blir motorgång. I början är havet lugnt men när vi närmar oss Golfströmmen, som går ganska nära land här, får vi en stampig sjö rätt i näbben så det blir en lite orolig natt och svårt att sova på fripassen. Continue reading
Vi vinner kappseglingen Wrecker’s Race i Key West, USA!
Vad är då Wrecker’s Race för något? Jo, för 27 år sedan kom svenska Evalena hit och under några år var hon och hennes man ägare till en segelskuta som de själva tyckte var mycket snabb, något som ifrågasattes av andra skutägare, och till slut blev det upp till bevis. Man bestämde att man skulle kappsegla ut till Sand Key, ett av områdets förrädiska rev där många skepp har förlist under årens lopp. För vrakplundrarna var det naturligtvis goda år. På Key West fanns år 1858 hela 47 licensierade vrakplundrade registrerade. Under mitten av 1800-talet gjorde stormar och outmärkta rev att man kunde rapportera nästan ett vrak i veckan i området.