Vi har tillbringat 5 veckor i Sverige och eftersom vi sålt vår lägenhet så är det barnen som får ställa upp med bostad när vi är hemma. Vi blir också mycket väl mottagna av Anna och Kim och lilla Molly som flyttat till ett trevligt radhus. Dom har inrett ett mysigt gästrum där bl.a. vår gamla säng står, så vi känner oss riktigt som hemma. Molly lär sig snabbt att säga Jajje, men att säga farmor är svårare. Vi får god tid att träffa alla övriga barn och barnbarn också. Att hämta på dagis är jättekul tycker vi, och för barnbarnen är det jättespännande när vi skall hämta, för det sker minsann inte varje dag. Och både dagisfröknar och kompisar är förstås nyfikna på dom som bor på en båt och seglar på andra sidan jorden.
Author Archives: admin
Brittis resa till Benin
Den 21 mars var det dags för Brittis att flyga till Cotonou i Benin för att se sitt nya lilla barnbarn, Storm. Storm föddes den 15 januari i Capetown. Continue reading
Sagan om Påskharen
Brukar det komma någon Påskhare till dig och lägga Påskägg? I så fall kanske du någon gång har funderat över varför det kommer en HARE just på PÅSKEN? Och kanske har du också undrat över hur det kommer sig att en HARE kan lägga ÄGG? Harar kan väl inte lägga ägg heller?
Jo faktiskt kan just Påskharen lägga ägg, men inga andra harar kan göra det, och hur det kommer sig ska jag berätta om i den här lilla sagan som faktiskt är nästan sann. Lyssna så får du höra hur det kommer sig.
Sagan om Påskharen.
Det var en gång för länge, länge sedan i ett land som heter Grekland. Där bodde en väldigt klok man som hette Ptolemaios, ja han hette faktiskt så, Ptolemaios. Han kunde massa saker och kunde räkna ut ännu fler. Speciellt var han duktig på alla stjärnor som finns på himlen. Han visste namnet på nästan allihop. Och du ska veta att det är väldigt många stjärnor på himlen.
En kväll satt Ptolemaios på en bänk tillsammans med sina två kompisar och tittade på stjärnorna och pratade. Det här var vid påsktid och många barn i Grekland hade just fått sina påskägg. Ptolemaios kompisar frågade då.
”Tycker inte du som är så klok att det är konstigt att det varje år kommer en hare och lägger påskägg till barnen?”
”Nej då” sa Ptolemaios, ”det är inte alls så konstigt”.
”Men snälla Ptolemaios, kan du inte förklara för oss då hur det kommer sig att en hare kommer varje Påsk och lägger påskägg till barnen. Och hur det kommer sig att en hare kan lägga ägg”.
”Jo, det kan jag visst göra” sa Ptolomaios, och så började han berätta.
En gång för länge sedan bodde det i Grekland en pojke som hette Orion. Hans pappa var självaste havsguden Neptunus och hans mamma hette Euryale och var en s.k. nymf. Nymfer är väldigt söta.
Orion växte upp och blev en stor, stark och vacker pojke. Men bara för att han var så stor, stark och vacker blev han mallig också, och det är ju inte så bra. Mallig skall man ju inte vara. Eller hur?
Men Orion var mallig och han gick omkring och skröt över att han var världens bästa jägare. Han kunde jaga alla jordens djur sa han. Och när hans kompisar inte trodde honom sa han att nu skulle han visa dem. Han skulle jaga och döda alla djur på hela jorden. Då tyckte alla att Orion inte var så snäll utan ganska dum som sa så.
Men Orion gav sig av för att jaga alla jordens djur. Med sig hade han sina två hundar som hette Stora Hunden och Lilla Hunden. En dag kom han fram till ett fågelbo som en liten fågel hade byggt. Där hade den lilla fågeln också lagt sina ägg. Den dumma Orion trampade då sönder boet och alla äggen och sa att nu skulle han också döda den lilla fågeln.
”Hjälp, hjälp” ropade då den lilla fågeln. Vårens gudinna som hette Ostara hörde den lilla fågelns rop på hjälp och kom springande för att rädda den. ”Nu förvandlar jag dig till en hare så att du kan springa ifrån den elake Orion” sa Ostara och så förvandlade hon den lilla fågeln till en hare. Haren satte full fart så att Orion inte hann ifatt den, och på så sätt klarade sig fågeln som nu blivit till en hare tack vare den snälla gudinnan Ostara.
Nu blev Orion jättearg och bestämde sig för att jaga en oxe istället. Oxen ägdes av Plejaderna. Plejaderna var sju stycken systrar som hade en pappa som var en stor man och hette Atlas. Men när Orion kom farande för att jaga oxen sprang haren – som ju egentligen var en fågel – fram och retade Orions bägge hundar som hette – ja, kommer du ihåg vad Orions hundar hette? Just det, Stora och Lilla hunden hette de.
När haren retade Orions hundar sprang de fram och tillbaka framför Orion så att han snubblade på hundarna, och så kunde oxen springa iväg och klarade sig från den dumma Orion. På så sätt hade också haren räddat ett annat djur, precis som Ostara hade räddat henne.
Men så en dag frågade haren sin vän, gudinnan Ostara. ”Nu när jag är en hare kan jag ju inte lägga några ägg. Det är jag ganska ledsen för. Jag tyckte det var så kul att kunna lägga ägg”.
”Då ska jag ordna det så att du ska kunna lägga ägg, fastän du är en hare. En gång om året – då det är Påsk – ska du kunna lägga jättefina ägg. Det ska vara dom finaste ägg som finns och dom skall kallas Påskägg. I dom ska det finnas massa olika godsaker som choklad och karameller. Och dom äggen som du lägger ska du ge till alla snälla barn i hela världen”.
Då blev haren jätteglad, och sen den dagen har hon lagt massor med Påskägg varje Påsk. Och om du har varit snäll kanske du också har fått ett av harens Påskägg. Och så slutade Ptolemaios sin berättelse.
”Det var en fin historia” sa Ptolemaios kompisar, ”men hur ska vi kunna veta att den är sann?”
”Jo det ska jag berätta för er” sa Ptolemaios. ”När Orion, Stora och Lilla Hunden, Haren, Oxen och alla andra så småningom blev gamla och dog, då kom dom till himlen och blev stjärnor. Om ni tittar upp på himlen nu i natt kan ni se den store jägaren Orion, som nu har blivit snäll igen och inte så mallig längre, och vid hans fötter ligger hans bägge hundar Stora och Lilla Hunden. Bredvid Orion kan ni se Oxen. Han har ett stort rött öga som kallas Aldebaran som är en av himlens finaste stjärnor, för den stjärnan är röd. Och bredvid allihopa kan ni se haren som sitter där och är jätteglad för att hon kan lägga fina påskägg till barnen varje Påsk”.
”O vad det var spännande att höra sagan om Påskharen” sa Ptolemaios kompisar, och så gick var och en hem till sig för att sova och kanske drömma om alla stjärnorna på himlen.
Och om du vill kan du också gå ut någon kväll när det är mörkt och det inte är några moln på himlen och titta på stjärnorna. Då kan du också se Påskharen och alla hennes kompisar, Oxen, Orion, Stora och Lilla Hunden, Plejaderna och alla andra. Och kan du inte hitta dom på himlen kan du be mamma eller pappa att peka ut dom för dig.
Och om du nån gång undrar varför Påsk heter ”Easter” på engelska och ”Ostern” på tyska så ska du veta att de namnen kommer från Harens bästa vän, vårens gudinna Ostara.
Snipp, snapp snut, nu är sagan slut.
Åter till Uruguay
Efter den lyckade utflykten till Chile och vårt favorithotell i Santiago för att fira Brittis 60-årsdag är det nu dags att kolla väder för att se när vi kan gå till Uruguay. Prognoserna visar att den 27:e ser bra ut, så nu får vi bråttom att göra klart för avgång. Dagen innan skall segelfartygen i Tall Ships Race starta för etappen till Uruguay, först till Punta del Este och senare, den 1 mars, till Montevideo för att vara där då den nye presidenten, Morija eller Pepe som han allmänt kallas, skall installeras. Klockan 4 på morgonen börjar ett tutande i fartygssirener som håller på i flera timmar. Helikoptrar surrar omkring i luften och det är en mäktig syn när de stora fartygen sätter segel. Vi får höra att i en av helikoptrarna sitter Argentinas president Christina Kirschner som är här för att beskåda de vackra fartygen från ovan. Continue reading
Till Chile för 60-års kalas
Efter seglingen från Falklandsöarna, den tuffaste segling vi någonsin varit med om, kommer vi fram till Mar del Plata den 16 februari på eftermiddagen. Ute på redden ser vi flera stora segelfartyg för ankar, en mycket vacker syn. Lyckliga och glada förtöjer vi vid samma brygga som förra gången vi gästade Yacht Club Argentino och då blev väldigt väl mottagna. Döm om vår förvåning då Louis, hamnchefen här i båtklubben, kommer och säger: ”Här kan ni inte ligga, det är Tall Ships Race i stan och det kommer att vara regattor här under hela februari månad. Hamnen är full! Ni får fråga de andra klubbarna”.
Åter norrut i stormvindar
Den 11 februari kl 11.00 kastar vi loss från pontonbryggan vid ”Jetty Center” på Falklandsöarna. Framför oss ligger 900 sjömil genom ”the Roaring 40:ies” till målet Mar del Plata i Argentina.
Det blåser kulingvindar på 14 m/s från västsydväst när vi styr ut genom ”The Narrows”, det smala sundet in till Stanley Harbour. 20 minuter senare passerar vi rapporteringslinjen i inloppet till Port William. Vi anropar ”Fishops”, som är namnet på den station som övervakar trafiken runt öarna, och meddelar att vi nu lämnat hamnen och sätter kurs norrut mot Mar del Plata. ”Very well Flying Penguin” säger den trevliga rösten på VHF-radion, ”are you still two people on board?” Vi svarar att så är det och dom önskar oss en ”Safe trip and Wellcome back”. Vi tackar för en fantastisk tid på deras ”Windy Islands”.
Falkland Islands a Place to love and hate
Aldrig har vi besökt en plats som påverkat oss känslomässigt så starkt. Under vår vistelse här kommer vi att lära oss älska naturen, människorna och djuren på denna avlägsna plats nere i den Södra Oceanen. Men vi kommer också att tidvis hata dessa öar, de hårda vindarna och havet omkring dem. Inte för ett ögonblick kommer vi att vara oberörda av de upplevelser som ligger framför oss. Continue reading
The roaring fourties
Det är nu dags att göra allt klart för vår segling från den skyddade marinan här i Mar del Plata ner till Falklandsöarna, en sträcka på nästan 900 sjömil. Vi börjar fingranska väderprognoserna för att finna ett lämpligt väderfönster för seglingen genom ”the Roaring 40:ies” ner till ”the Screaming 50:ies”. Föga anar vi att de närmaste 6 veckorna kommer att påverka oss mer än vad någon annan segling någonsin har gjort. Vi kommer att möta ett hav som är så olikt allt vi tidigare mött och ett örike med natur, djur och människor som vi aldrig kommer att glömma. Vi och båten kommer att möta utmaningar vi aldrig tidigare varit med om. Vi kommer att uppleva känslor allt från jublande glädje till djup förtvivlan. De starka känslomässiga och fysiska upplevelserna gör att vi inte har kunnat skriva och berätta om dem förrän vi fått distans till dem och kunnat bearbeta och förstå vad vi varit med om. Vi hoppas att vi nu, några veckor efter att vi kommit tillbaka till Mar del Plata, kan förmedla något av det vi upplevt på dessa sydliga latituder. Continue reading
Pampas och Samborombon
Den 22 december vinkar vi farväl till ”Blue Dame” som nu lämnar den fina hamnen i Mar del Plata för att segla söderut till Ushuaia. Dom har kompisar som kommer dit den 10 januari så det börjar bli lite bråttom. Själva ger vi oss av in till stan för att hyra bil. Vi skall ut på Pampas för att se denna märkliga slätt från hästryggen. Och så skall vi söka efter Samborombon och Carmencitas hem och släktingar. Continue reading
Sjöslaget utanför la Plata – för de sjöhistoriskt intresserade.
När vi tar vår morgonpromenad längs stranden här i Punta del Este kommer vi förbi två minnesmärken, längst ute på udden. Det ena är ett ankare som placerats där för att markera gränsen mellan Södra Atlanten och Rio de la Plata, det andra är ett minnesmärke, rest av Rotary och Lions i Punta del Este till 60-årsminnet av sjöslaget här utanför mellan det tyska slagskeppet Admiral Graf Spee och tre engelska kryssare. Continue reading