Vid 9-tiden lättar vi ankar där vi ligger utanför den lilla staden Deshaies på Guadeloupe för att segla norrut till Antigua, en sträcka på 44 sjömil. Vi får en jättefin segling med fullt ställ i det vackra vädret medan vi lyssnar på ljudboken ”Den siste Tempelriddaren”. Vid 4-tiden på eftermiddagen löper vi in i den spännande viken English Harbour på Antigua och förtöjer vid Nelsons Dockyard. Continue reading
Montserrat är en av de mindre kända öarna i den karibiska ökedjan. Den är ganska liten och mest känd för sin vulkan Soufriere som varit mycket aktiv sedan det stora utbrottet 1995 då huvudstaden Plymouth begravdes i aska. 2003 kollapsade stora delar av kraterväggarna och vulkanen visade alla tecken på att somna in. Befolkningen började komma tillbaka till området runt vulkanen. Man grävde fram och började reparera sina förstörda hus. Så plötsligt och helt oväntat började vulkanen vakna till liv igen. I början av 2006 fick vulkanen ett stort utbrott som följdes av flera och så sent som i december 2008 kom ytterligare ett stort utbrott. Idag är hela området runt vulkanen avspärrat och förbjudet att beträda. Continue reading
Den 23 februari på kvällen landar lilla Sigrid, 20 månader gammal, på flygplatsen på Guadeloupe. Hon har, som tur är, tagit med sig mamma Cissi, Hjalles yngsta dotter, och pappa Carl-Johan. Sigrid skall segla med oss i ett par veckor, och mamma och pappa är naturligtvis lite oroliga för hur det skall gå för lilla Sigrid när hon nu skall ut och segla på öppna vatten med stora vågor. Morfar Hjalle är dock mer betänksam över hur mor och far skall klara omställningen till det tropiska och lugna livet här i Karibien. Med facit i hand kan man bara konstatera att man i alla fall inte hade behövt oroa sig för Sigrid. Hon lär sig blixtsnabbt att leva och bo på en båt och hon verkar trivas alldeles utmärkt med klimatet och att ha alla vuxna omkring sig. Och inga jobbiga vinteroveraller, stövlar och mössor att ta på sig, utan här kan man springa omkring som nakenfis efter att ha blivit ordentligt insmord med solskyddsfaktor 100 och med en liten mössa käckt på svaj.
När vi i gryningen den 29 januari lämnar Bequia är vår plan att segla direkt till den franska ön Martinique, en sträcka på över 90 sjömil. I sundet upp mot St. Vincent märker vi att luckan till förpiken inte är ordentligt stängd. En tamp har kommit emellan och Hjalle går ner för att fixa det. För att få bort tampen måste luckan öppnas och tampen petas bort och just då kommer naturligtvis en jättevåg och brakar in över däck och rakt ner genom den öppna luckan. Hjalle blir genomvåt men värre är att även dynorna blir översköljda. Vattnet rinner längs skotten och letar sig sedan ner i kölsvinet. Än en gång får vi således ta itu med ett onödigt jobb. Att sanera saltvatten inombords är både ett tråkigt, tidskrävande och som sagt onödigt jobb.
Efter jul och nyårsfirande här på Grenada är det så dags att börja segla norrut. Vi klarerar ut från den nya fina marinan Port Louis i huvudstaden St. George. Vi är nu hela 6 personer ombord med våra gäster Micke och Janna och barnbarnen Ludvig och Harald. Det är förvånansvärt få båtar i marinan, de flesta ligger för ankar i de södra vikarna på ön. Man har därför sänkt priserna rejält för att locka fler gästande båtar hit till marinan. Vi ligger förtöjda med sidan mot en ny pontonbrygga och har både el och vatten samt tillgång till alla marinans bekvämligheter som restauranger och pool. För det betalar vi bara 200 kr/dygn. Här är verkligen lyxigt men den 3 januari, är det dags att kasta loss. Vi säger farväl till våra vänner på ”Ellen” och ”September Song” och sätter kurs mot norr.
Vinterbleka men förvånansvärt pigga och glada efter den långa resan kommer de ut från tull och passpolis. Hjalle ger dem en komplimang för den exemplariskt lilla packningen och Janna säger med en glimt i ögat: ”Du ska veta att hälften är era grejor som du bett oss att ta med oss”.
Continue reading
Seglarlivet här på Grenada är mycket socialt. Varje morgon klockan halv åtta kör man ”Nätet” på VHF-radion. Här får man reda på allt av intresse, allt från väder och vind och båtar som vill sälja eller köpa saker till olika sociala aktiviteter. I svensk-gänget träffas vi förstås varje dag och hjälper varandra med olika saker och umgås och har trevligt. Continue reading
Att segla från Trinidad till Grenada anses av oss långseglare vara en besvärlig sträcka. Det är visserligen inte så långt, bara c:a 80 sjömil, men vinden är för det mesta emot i den nordostliga passaden med tidvis besvärliga vågor. Dessutom forsar Ekvatorialströmmen fram västerut med en hastighet av 2 till 3 knop. Det gör att man måste hålla upp ordentligt mot öster för att inte missa Grenada och hamna långt ut på Karibiska Havet.
Efter 10 veckor i Sverige med ett fantastiskt vackert skärgårdsbröllop för Cissi och Carl-Johan, underbara höstdagar ute på landet på Wettersö och härligt umgänge med familj och vänner är det så dags att återvända till vår kära båt nere på Trinidad. På Arlanda uppstår en del förvecklingar då våra platser ombord på planet till New York visar sig vara upptagna. Efter en del förhandlingar med SAS markpersonal blir Hjalle och Charlie uppgraderade till business och Brittis till ekonomi extra. Vi får en mycket bekväm resa över Atlanten med gott om benutrymme och lite lyxig service, precis som på den gamla goda tiden då man inte betalade sina biljetter själv. Tack för det SAS! Continue reading
Den 27 juli strax innan klockan 7 avgår vi från vår ankarplats i Rio Kourou i Franska Guyana. Vi ser hotfulla moln runt omkring oss, troligtvis med åska. Vi bestämmer oss därför att gå ut och söka skydd vid öarna Iles du Salut och avvakta bättre väder. Vi ankrar i lä bakom Ile Royal i ett par timmar innan vi fortsätter färden mot Surinam. På vägen norrut har vi fiskelycka, vi får upp två fina tonfiskar så det blir sushimi till middag, efterföljd av lite franska ostar som vi köpt i Franska Guyana, en verklig gourmetmiddag mitt ute till havs. Continue reading