Under våra två vistelser i Boston, före och efter vår segling till Maine, ligger vi hos den trevliga båtklubben Winthrop Yacht Club. De tillämpar det som kallas ”Reciprocal Priviliges” vilket innebär att om man är medlem i en annan amerikansk båtklubb som tillämpar denna princip kan man bli man klubbens gäst och får då ligga gratis hos dem i mån av plats. Nu är vi ju inte medlem av någon amerikansk klubb men är man långseglare från Europa och kan åberopa medlemskap i en europeisk klubb, helst någon av de större, brukar det duga. Amerikanarna är ju mycket intresserade av utländska seglare och särskilt om man seglat hit på egen köl. Så Hjalle ringer upp klubben och får kontakt med dockmastern Ahmed och berättar att vi är medlemmar i ”The Royal Swedish Yacht Club”. Det blir godkänt och vi får till svar att vi är välkomna till dem. Ahmed tar emot oss när vi landar och hjälper oss koppla el och vatten. Sedan får vi en guidad tur på klubben och deras fina grillplatser på bryggorna. Turen avslutas med en drink i deras mysiga klubbrestaurang som är prydd med en mängd klubbflaggor. Där får vi även träffa Ahmeds fru Danielle och flera andra av klubbens medlemmar. Vi får berätta om vår segling från Sverige med den lilla omvägen till Falklandsöarna. Continue reading
Author Archives: admin
Maine
Så är vi då tillbaka på båten här i Boston efter att ha varit på Saint Martin ett par veckor för att ta över vår nya lägenhet och köpa lite möbler. Med vår hyrbil och tar vi en tur till IKEA och köper lite svensk mat, kräftor, köttbullar, kaviar och lingonsylt mm. Tidigt på morgonen den 12 augusti släpper vi förtöjningarna och vinkar farväl till våra nya vänner på Winthrop Yacht Club. Vädret är vackert med en svag västlig bris. Vi har fullt ställ uppe med stor och genua men vi kör även motorn för att ladda batterierna och få lite varmvatten. Båten har ju legat på boj medan vi varit borta så vi har inte haft någon landström. Runt omkring oss börjar det dyka upp flöten till hummertinor, eller lobster pots som de kallas här, så det gäller att se upp så man inte får någon i propellern.
Hurricane Irene
Hej på er. Vi kan nu meddela att både Pingisen och vi har klarat oss helt utan skador då orkanen Irene passerade nästan rakt över oss. Continue reading
St Martin och Boston
Vi har haft en jättebra vecka på St Martin dit vi kom den 31 juli. På måndagen skrev vi på pappren och så var lägenheten vår. Det var spännande att bo där första natten, allt kändes jättebra. Vi satt på altanen i skymningen, palmerna susade, cikadorna spelade och solen gick ner över lagunen, vi kommer säkert att trivas jättebra när vi är där. Vi jobbade hårt under veckan, möten med elbolaget, vattenverket, bostadsrättsföreningen, försäkringsbolaget och banken. Allt gick nästan som på räls, vi fick mycket hjälp av både säljaren och mäklaren. Sedan var det shopping, shopping och åter shopping för att utrusta lägenheten. Det var ett bra sätt att lära känna ön och få en bra ”infrastruktur”. Dagarna började och avslutades som regel med en rejäl simtur i poolen. Continue reading
New York – Boston
I Manhasset Bay, den fina viken utanför staden Port Washington i inre delen av Long Island Sound, ligger vi de första dagarna vid boj ute på redden. Bojen tillhör en av båtklubbarna här och som gästande båt får vi låna den gratis. Vi har satt vår jolle ”Pingelina” i sjön och med den åker vi snabbt fram och tillbaka mellan båten och land.
Chesepeake Bay – New York
Efter 7 dygn på havet känns det skönt att komma i land. Det är förmiddag när vi den 23 juni kommer fram till Cobbs Marina i Little Creek strax utanför Norfolk, Virginia. Vi känner genast att detta är ett nytt land. Vi har föranmält vår ankomst till Homeland Security och berättat vilka vi är och vart vi är på väg. Dom lovar komma till båten för att klarera in oss i USA så snart vi landat. På VHF:en är det ett himla surr. Sällan har vi hört så mycket trafik på kanal 16 som nu. Det är ofta US Coast Guard som anropar och också många krigsfartyg och handelsfartyg, men mest är det folk på privata båtar som med utpräglade amerikanska accenter fyller etern. Ibland är det svårt att begripa vad dom säger, men vi kanske vänjer oss så småningom. Continue reading
Bermuda – USA
I en vecka har vi legat här på Bermuda och väntat på ett väderfönster för att gå till USA. Vindarna har varit i huvudsak nordvästliga, d.v.s. rakt i näbben, och att kryssa de 700 sjömilen till Norfolk känns inte så kul. Men nu ser det ut som vindarna kanske kommer att bli mer gynnsamma framöver. Det är den 14 juni 2011, solen skiner och här i vår ankarvik utanför St George ligger vi lugnt och tryggt.
Sverigebesök och 1 vecka i New York
Med ”Pingisen” vid sin boj på Bermuda tillbringar vi två veckor i Sverige för att träffa familj och vänner. Om man skall nämna något om långseglarlivets baksidor så är det längtan efter att träffa sina nära och kära hemma i Sverige. Desto lyckligare blir man då man kommer hem och får krama om alla. Continue reading
Bermuda
När vi vilat ut några timmar efter vår segling från BVI, British Virgin Islands, hit till den vackra staden St. George på Bermuda, går vi upp på däck och tittar oss omkring. Det är den 30 april, Valborgsmässoafton och Kungens födelsedag. Runt omkring oss ligger ett 30 tal långseglare som är här för att njuta av denna vackra ö och vänta på lämpligt väder för att segla vidare. Hälften av båtarna skall liksom vi vidare till USA medan resten skall segla österut mot Azorerna och Europa.
Segling från Karibien till Bermuda
Den 24:e april klockan 18.00 lämnar vi Marina Cay på British Virgin Islands för att segla de knappa 1000 sjömilen till Bermuda. På vägen kommer vi bland annat att passera Saragassohavet – dit ålarna simmar för att föröka sig – samt den ökända Bermudatriangeln. Det finns många skrönor om båtar som oförklarligt bara försvunnit när de passerat Bermudatriangeln. De flesta av dessa historier är väl att hänföra till just skepparhistorier med tvivelaktig verklighetsbakgrund. Faktum kvarstår dock att det finns ett antal verkliga försvinnanden som inte har fått sin förklaring.