I Manhasset Bay, den fina viken utanför staden Port Washington i inre delen av Long Island Sound, ligger vi de första dagarna vid boj ute på redden. Bojen tillhör en av båtklubbarna här och som gästande båt får vi låna den gratis. Vi har satt vår jolle ”Pingelina” i sjön och med den åker vi snabbt fram och tillbaka mellan båten och land.
Efter 7 dygn på havet känns det skönt att komma i land. Det är förmiddag när vi den 23 juni kommer fram till Cobbs Marina i Little Creek strax utanför Norfolk, Virginia. Vi känner genast att detta är ett nytt land. Vi har föranmält vår ankomst till Homeland Security och berättat vilka vi är och vart vi är på väg. Dom lovar komma till båten för att klarera in oss i USA så snart vi landat. På VHF:en är det ett himla surr. Sällan har vi hört så mycket trafik på kanal 16 som nu. Det är ofta US Coast Guard som anropar och också många krigsfartyg och handelsfartyg, men mest är det folk på privata båtar som med utpräglade amerikanska accenter fyller etern. Ibland är det svårt att begripa vad dom säger, men vi kanske vänjer oss så småningom. Continue reading
I en vecka har vi legat här på Bermuda och väntat på ett väderfönster för att gå till USA. Vindarna har varit i huvudsak nordvästliga, d.v.s. rakt i näbben, och att kryssa de 700 sjömilen till Norfolk känns inte så kul. Men nu ser det ut som vindarna kanske kommer att bli mer gynnsamma framöver. Det är den 14 juni 2011, solen skiner och här i vår ankarvik utanför St George ligger vi lugnt och tryggt.
Med ”Pingisen” vid sin boj på Bermuda tillbringar vi två veckor i Sverige för att träffa familj och vänner. Om man skall nämna något om långseglarlivets baksidor så är det längtan efter att träffa sina nära och kära hemma i Sverige. Desto lyckligare blir man då man kommer hem och får krama om alla. Continue reading
När vi vilat ut några timmar efter vår segling från BVI, British Virgin Islands, hit till den vackra staden St. George på Bermuda, går vi upp på däck och tittar oss omkring. Det är den 30 april, Valborgsmässoafton och Kungens födelsedag. Runt omkring oss ligger ett 30 tal långseglare som är här för att njuta av denna vackra ö och vänta på lämpligt väder för att segla vidare. Hälften av båtarna skall liksom vi vidare till USA medan resten skall segla österut mot Azorerna och Europa.
Den 24:e april klockan 18.00 lämnar vi Marina Cay på British Virgin Islands för att segla de knappa 1000 sjömilen till Bermuda. På vägen kommer vi bland annat att passera Saragassohavet – dit ålarna simmar för att föröka sig – samt den ökända Bermudatriangeln. Det finns många skrönor om båtar som oförklarligt bara försvunnit när de passerat Bermudatriangeln. De flesta av dessa historier är väl att hänföra till just skepparhistorier med tvivelaktig verklighetsbakgrund. Faktum kvarstår dock att det finns ett antal verkliga försvinnanden som inte har fått sin förklaring.
Distansen från St Martin till BVI, British Virgin Islands är 85 sjömil. För att komma fram i dagsljus lättar vi ankar i Marigot Bay på St Martin redan klockan 04.00 på morgonen den 19 april. Målet är ön Gorda på BVI. Vinden är svag ostlig och vi stöttar med motorn för att hålla tillräcklig fart. Vi passar på att starta watermakern för att fylla upp våra vattentankar. Plötsligt går den automatiska länspumpen igång! Vi tar in vatten, var är läckan? Hjalle dyker ner i båten och upptäcker snabbt att det är en slang på watermakern som lossnat och nu sprutar in vatten i båten. Allt i förpiken är blött. Hjalle stänger av watermakern och börjar sanera. Bara att plocka ut allt som finns i förpiken.
Efter några spännande dagar bland alla superyachts vid svenskön St Barths seglar vi de 20 sjömilen till St Martin där vi ankrar i Marigot Bay på den franska sidan. St Martin är en ö som är delad mellan Frankrike och Holland. Totalt bor det ca 100 000 personer på ön och här finns det mesta att få tag på, framför allt bra och prisvärda båttillbehörsaffärer, kunniga båttekniker och stora välsorterade mataffärer.
Nu är det dags för en ö som vi verkligen sett fram mot att få lära känna lite närmare, den tidigare svenskön St Barth, eller Saint Bartolomeo som Columbus döpte den till 1492 då han kom hit för första gången. Alla helgon var ju förbrukade vid det här laget för att namnge andra öar så hans bror Bartolomeo fick duga för den här. Fransmännen var herrar på ön från mitten av 1600-talet, men drygt 100 år senare blev den svensk och förblev så i nästan 100 år. Continue reading
Efter att ha fyllt våra diesel- och vattentankar lämnar vi den skyddade marinan i Jolly Harbour på Antigua. Vi går för motor ut genom den muddrade rännan, rundar ”Pyjamasudden” med sina fem små öar utanför, går norrut förbi Five Islands Bay och styr in i viken Deep Bay. I inloppet ligger ett vrak av den tremastade barken ”Andes” från Trinidad som sjönk här i början på 1900-talet efter att dess last av beck och tjära fattat eld. Masttopparna sticker fortfarande upp ur vattnet och det sägs att det är ett spännande vrak att dyka på. I vraket bor bl.a. stora bläckfiskar sägs det. Vi väljer dock att ta det lugnt och äter en god middag ombord i solnedgången.