Seglarlivet här på Grenada är mycket socialt. Varje morgon klockan halv åtta kör man ”Nätet” på VHF-radion. Här får man reda på allt av intresse, allt från väder och vind och båtar som vill sälja eller köpa saker till olika sociala aktiviteter. I svensk-gänget träffas vi förstås varje dag och hjälper varandra med olika saker och umgås och har trevligt. Continue reading
Att segla från Trinidad till Grenada anses av oss långseglare vara en besvärlig sträcka. Det är visserligen inte så långt, bara c:a 80 sjömil, men vinden är för det mesta emot i den nordostliga passaden med tidvis besvärliga vågor. Dessutom forsar Ekvatorialströmmen fram västerut med en hastighet av 2 till 3 knop. Det gör att man måste hålla upp ordentligt mot öster för att inte missa Grenada och hamna långt ut på Karibiska Havet.
Efter 10 veckor i Sverige med ett fantastiskt vackert skärgårdsbröllop för Cissi och Carl-Johan, underbara höstdagar ute på landet på Wettersö och härligt umgänge med familj och vänner är det så dags att återvända till vår kära båt nere på Trinidad. På Arlanda uppstår en del förvecklingar då våra platser ombord på planet till New York visar sig vara upptagna. Efter en del förhandlingar med SAS markpersonal blir Hjalle och Charlie uppgraderade till business och Brittis till ekonomi extra. Vi får en mycket bekväm resa över Atlanten med gott om benutrymme och lite lyxig service, precis som på den gamla goda tiden då man inte betalade sina biljetter själv. Tack för det SAS! Continue reading
Den 27 juli strax innan klockan 7 avgår vi från vår ankarplats i Rio Kourou i Franska Guyana. Vi ser hotfulla moln runt omkring oss, troligtvis med åska. Vi bestämmer oss därför att gå ut och söka skydd vid öarna Iles du Salut och avvakta bättre väder. Vi ankrar i lä bakom Ile Royal i ett par timmar innan vi fortsätter färden mot Surinam. På vägen norrut har vi fiskelycka, vi får upp två fina tonfiskar så det blir sushimi till middag, efterföljd av lite franska ostar som vi köpt i Franska Guyana, en verklig gourmetmiddag mitt ute till havs. Continue reading
En dag när vi var i Surinam, ett land i Sydamerika, så åkte vi till en fjärilsfarm. En fjärilsfarm är ett ställe där man föder upp nya fjärilar. Det var väldigt spännande och nu vill vi berätta för dig vad vi lärde oss.
Varje fjärilstyp har sin favoritväxt på vars blad de lägger sina ägg. På bilden här ser du några fjärilsägg på ett blad. Äggen är jättesmå.
Så småningom utvecklas äggen till en larv. Här kan du se en larv som kryper på Hjalles axel. Han ser lite bekymrad ut, men larven är inte farlig.
Larvarna äter jättemycket blad och därför bajsar dom också mycket. Därför måste man städa bort bajset varje dag. Kolla här vad mycket de har bajsat.
Vår guide berättade att om man är riktigt tyst så kan man höra när larven äter. Larverna har inga ögon men dom har ben. På ovansidan har dom också små ganska mjuka taggar som skall skydda dom mot fiender. När larven inte längre är grön utan börjar bli grå, då vet man att den snart skall bygga sin puppa.
När larven är så här grå då slutar den att äta. Då sätter man in larven i en låda med pinnar där den kan börja väva sin puppa. En puppa är som ett litet hus där larven kan bo.
Olika fjärilstyper bygger olika puppor. Små fjärilar bygger små puppor och stora fjärilar bygger stora puppor. Så här många puppor plockar man varje dag på fjärilsfarmen.
Titta vad fin den här puppan är, alldeles grön. Inne i puppan bor larven.
På den här fjärilsfarmen säljer man pupporna till andra länder. Dit får puppan åka flygplan så när fjärilen kommer ut ur sin puppa så är den kanske i ett annat land. När fjärilen kommer ut ur sin puppa så kan den inte flyga för att vingarna är alldeles våta och klistriga. Men efter en dag så har vingarna torkat och då kan de börja flyga.
Titta så kan du se att fjärilen fortfarande hänger fast vid sin puppa.
Fjärilar tycker om starka färger därför har man hängt upp rosa svampar med honungsvatten. Här ser du några fjärilar som smaskar i sig lite honungsvatten.
På nästa bild kan du se hur en fjäril suger upp honungsvattnet ur den här gamla plastflaskan.
Man kan faktiskt hålla i en fjäril, men då måste man vara väldigt försiktig och hålla i själva kroppen, inte i vingarna. Se hur försiktigt vi håller i fjärilen.
Fjärilshannen är vackrare än fjärilshonan, och när de har parat sig så sprutar hanen parfym på sin hona så hon inte skall para sig med någon annan. Parningsakten tar sex timmar.
Här kan du se lite olika fina fjärilar som vi såg när vi besökte fjärilsfarmen. Visst är dom fina! Vilken fjäril tycker du är finast?
Nu är det dags att lämna Brasilien för denna gång. Vi har tagit tåget från den trevliga marinan i Jacarré in till den kommersiella hamnen i staden Cabedelo där myndigheterna håller till. Receita Federal, d.v.s. tullen, som tidigare för det mesta varit det besvärligaste besöket, klaras här av snabbt och smärtfritt. Våra inklareringspapper från Rio Grande de Sul tar den trevlige tullaren hand om för att skicka tillbaka till kollegorna i Rio Grande. Vi får ett kvitto på att vi klarerat ut och överlämnat de rätta papperen.
Hej,
Nu ska jag berätta om en världssensation. Du har väl läst mitt avsnitt som handlar om när Husse och jag skulle lära Pingvinerna att flyga. Det gick inte så bra, men jag sa åt Pingvinerna att de skulle träna varje dag och då kanske de skulle kunna lära sig flyga så småningom. Och nu har jag fått reda på att dom faktiskt HAR LÄRT SIG ATT FLYGA! Det stora, engelska TV-bolaget BBC har därför skickat ner ett reportageteam till våra pingviner där nere i Södra Oceanen och filmat mina Pingviner som lärt sig flyga. Jag har alltså ännu en gång utfört en bedrift som ingen annan har gjort före mig. Det är därför som jag kallas ”Världens duktigaste Nallebjörn” och är Världsberömd. Klicka på länken här bredvid och titta på hur det ser ut när Pingvinerna flyger.
http://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/1583517/Flying-penguins-found-by-BBC-programme.html
En dag gick vi ut på stranden där pingvinerna bodde. ”Nu skall jag lära pingvinerna hur man skall göra när man flyger” säger husse till mig. ”kom med får du se”. På stranden står alla pingviner och tittar på när vi kommer gående. ”Undrar vad dom vill”, tänker pingvinerna.
”Nu ska ni få höra” säger husse till pingvinerna, ”idag skall jag berätta för er hur man skall göra om man vill lära sig flyga. Först måste ni fälla ut vingarna, så här” säger husse och visar vad han menar med sina armar. Pingvinerna tittar intresserat på och tänker: ”Det kanske inte vore så dumt att kunna flyga”.
”Sedan måste ni springa med full fart mot vinden så att ni får luft under vingarna, och sen är det bara att flyga iväg och titta ner på jorden”, säger husse. ”Jag undrar hur det här skall gå” tänker jag.
”Ok” säger pingvinerna och fäller ut vingarna och börjar springa med full fart mot vinden, precis som husse lärt dem. Men oj,oj,oj, det går ju inte alls att komma upp i luften. ”Undrar vad vi gör för fel” tänker pingvinerna.
”Kom igen nu då” säger husse, ”spring fortare, full fart måste det vara”. Men inte kunde pingvinerna flyga, hur mycket de än försökte. ”Ni får öva varje dag så ska ni se att rätt som det är så klarar ni av det” säger husse. ”Nästa gång vi kommer hit får ni visa oss vad ni lärt er”.
För så är det tänker jag, både för pingviner och människor och nallebjörnar, vill man lära sig något måste man anstränga sig och öva och träna mycket. Och gör man det så är ingenting omöjligt. Då kanske till och med pingviner kan lära sig att flyga.
Hej då från Charlie En dag gick vi ut på stranden där pingvinerna bodde. ”Nu skall jag lära pingvinerna hur man skall göra när man flyger” säger husse till mig. ”kom med får du se”. På stranden står alla pingviner och tittar på när vi kommer gående. ”Undrar vad dom vill”, tänker pingvinerna.
”Nu ska ni få höra” säger husse till pingvinerna, ”idag skall jag berätta för er hur man skall göra om man vill lära sig flyga. Först måste ni fälla ut vingarna, så här” säger husse och visar vad han menar med sina armar. Pingvinerna tittar intresserat på och tänker: ”Det kanske inte vore så dumt att kunna flyga”.
”Sedan måste ni springa med full fart mot vinden så att ni får luft under vingarna, och sen är det bara att flyga iväg och titta ner på jorden”, säger husse. ”Jag undrar hur det här skall gå” tänker jag.

”Ok” säger pingvinerna och fäller ut vingarna och börjar springa med full fart mot vinden, precis som husse lärt dem. Men oj,oj,oj, det går ju inte alls att komma upp i luften. ”Undrar vad vi gör för fel” tänker pingvinerna.

”Kom igen nu då” säger husse, ”spring fortare, full fart måste det vara”. Men inte kunde pingvinerna flyga, hur mycket de än försökte. ”Ni får öva varje dag så ska ni se att rätt som det är så klarar ni av det” säger husse. ”Nästa gång vi kommer hit får ni visa oss vad ni lärt er”.
För så är det tänker jag, både för pingviner och människor och nallebjörnar, vill man lära sig något måste man anstränga sig och öva och träna mycket. Och gör man det så är ingenting omöjligt. Då kanske till och med pingviner kan lära sig att flyga.
Hej då från Charlie
Det tar oss ganska precis två dygn med sydliga vindar och vackert väder att segla från Piriapolis i Uruguay till Rio Grande de Sul. Det är länge sedan vi var till sjöss nu och det känns härligt att åter njuta av byssans läckerheter i solnedgången med en fri horisont runt om. Det är dock kyligt på nätterna så värmaren kommer till användning igen. När vi siktar inloppet till Rio Grande, som består av två stycken enormt långa vågbrytare som skjuter ut i Atlanten, närmar sig dock sämre väder. Det här inloppet kan vara besvärligt eller till och med omöjligt att angöra i hårda sydliga vindar. Då stänger man hamnen helt enkelt, även för stora fartyg. Men det inträffar sällan och nu är det inga problem att gå in.
Hej,
Nu ska jag be att få presentera två av mina kompisar i besättningen på ”Flying Penguin”. Det är Älgen och Flunsan. Hur dom ser ut kan du se på bilden här. Du får gissa själv vem som är vem. Flunsan är min girl-friend och är chef under däck. Det är hon som ser till att allt är stuvat ordentligt när vi seglar så att ingenting kan flyga omkring när båten gungar och lutar. Flunsan är en fin björn för hon är från det fina varuhuset Harrods i London. Hon har rest med Matte nästan lika mycket som jag har rest med Husse. Bland annat har hon varit på Kinesiska Muren. Älgen är förste styrman ombord på ”Pingisen”. När jag är ute och reser så är det Älgen som är Kapten ombord. Han är den enda älg i världen som seglat över Atlanten och korsat Ekvatorn. Åtminstone som jag känner till. Det var Mattes dotter Maria som köpte Älgen en gång och gav till Husse i present. Det var nog den bästa present Husse nånsin fått, förutom mig förstås. Hej då från Charlie