De 90 sjömilen från Key West i sydligaste Florida till Marina Hemingway utanför Havanna på Kuba tar lite längre tid än beräknat, 18 timmar i stället för 13-14. Normalt brukar vi hålla en fart på 6-7 knop men nu gör vi mindre än 5. Det beror naturligtvis på den kraftiga motström vi får då vi ska passera Golfströmmen och den ganska stökiga sjögången som blir när vind och ström inte kan komma överens.

Så småningom dyker i alla fall den kubanska kusten upp i morgondiset och vi börjar spana efter kustbevakningsfartyg. Men några sådana syns inte till så vi provar att ropa upp marinan på kanal 16. Efter ett tag svarar dom på knagglig engelska och ger oss direktiv om vilken kurs vi ska hålla och att vi skall gå direkt till tullbryggan. Det är ett smalt inlopp med rev på bägge sidor men utprickningen är ok tycker vi. Men det gäller ändå att ta det försiktigt för vattnet i kanalen är grumligt så det är omöjligt att se botten och eventuella grund. En bit in svänger farleden 90 grader in mot tullbryggan och här ser vi översta delen av en segelbåtsmast sticka upp. Det är en båt som havererat här för tre veckor sedan, det känns så sorgligt när man ser sådant. Segelbåten hade lämnat Marina Hemingway utan problem under dagsljus men hade sedan fått något tekniskt problem och beslutat sig för att vända tillbaka till marinan för att fixa detta. Men då hade mörkret fallit och i nattmörkret navigerade man fel och gick på ett rev som gjorde ett stort hål i båten. Nu avvaktar man besked från försäkringsbolaget vad man ska göra.

Vi lägger till vid tullbryggan och så börjar invasionen av alla olika tjänstemän med blanketter och karbonpapper i portföljerna. Continue reading →

Efter 14 intensiva dagar på St. Martin där vi firat jul och nyår med våra vänner, är vi den 8 januari 2012 tillbaka på vår kära ”Flying Penguin”. Efter att ha fyllt på förråden ombord lämnar vi Cape Canaveral Marina vid lunchtid. Vädret är soligt och det blåser nästan ingenting så det blir motorgång. I början är havet lugnt men när vi närmar oss Golfströmmen, som går ganska nära land här, får vi en stampig sjö rätt i näbben så det blir en lite orolig natt och svårt att sova på fripassen. Continue reading →

Hur mycket vi än tycker om Charleston är det nu dags att segla vidare. Nästa planerade stopp är Savannah i delstaten Georgia. Dit är det närmare 100 sjömil, en sträcka som i goda vindar är möjlig att klara av på en dag om vi startar tidigt. Så kl 06.00 den 10 december lossar vi förtöjningarna och sätter kurs ut mot havet. Vi får ännu en fantastisk undanvindssegling i frisk nordostlig vind på c:a 10 m/s. Pingisen är snabb som en travhäst och med lite medström loggar vi över 8 knop. Redan vid 4-tiden på eftermiddagen styr vi in i den väl utprickade farleden som leder in mot Savannah River. Alldeles framför oss går ”Sky Pacific”, ett stort containerfartyg. Skall det ta sig 20 sjömil uppför den smala floden ända upp till Savannah? Ja, det verkar inte bättre när vi ser det stora fartyget med sin högre fart försvinna bakom den första flodkröken. Continue reading →

Efter lite båtfix, då Hjalle bl.a. monterar det nya bränslefiltret som vi skaffade oss i Norfolk, börjar vi förbereda avfart från Beaufort. Men idag regnar det så vi bestämmer oss för att avvakta till i morgon då prognosen visar fint väder och goda vindar. Vi passar på att låna marinans bil för att komplettera våra förråd och umgås med våra vänner på ”Scott Free”. De ska också fortsätta söderut mot Charleston men kommer att välja Intercostal Waterway. Eftersom deras mast är lägre än 65 fot kan de passera under de fasta broarna. Vår mast är 70 fot, så för oss blir det havet igen. Continue reading →

Efter 2 intensiva veckor hemma på St Martin flyger vi den 17 november tillbaka till båten i Deltaville. Det blir en av de absolut värsta flygningar vi någonsin varit med om. Den resan kan ni läsa mer om på vår blogg ”Den som gör en resa har något att berätta”. I Deltaville är det höst med vackra höstfärger på träden och frost på däcket. Det blir en stor kontrast till vädret på St Martin. Vi sjösätter båten och förtöjer vid en av bryggorna. Nu kan vi koppla in landström igen och starta dieselvärmaren så vi får varmt och skönt ombord. Men ute är det riktigt kyligt så det är varma kläder som gäller. Det känns viktigt att komma iväg söderut så snart som möjligt innan vintern slår till på allvar här uppe. Deltaville Marina har fungerat jättebra medan vi har varit på St Martin. Alla jobb som vi beställt är avklarade. Ankaret och kättingen är nygalvade och ser ut som nya och vår nya amerikanska gasolanläggning ser bra ut.Vår projektledare på marinan, Chuck, kör oss till och med till mataffären så vi kan proviantera för den fortsatta seglingen. Continue reading →

Så är då Hjalle ensam ombord på Pingisen. Nåja, jag har ju Charlie och resten av ligan ombord så sällskap kommer jag inte att sakna. Brittis har flugit iväg till London för att passa barnbarn och jag skall på egen hand ta mig ner till Deltaville i Virginia. Det är en seglats på c:a 500 sjömil, största delen på öppet hav. Där ska vi lägga upp båten på land ett tag medan orkanerna rasar nere i Karibien. Vi själva tänker dock åka ner till lägenheten på St Martin för att kolla läget, men båten kommer att få stanna i USA tills det har lugnat ner sig. Continue reading →

Morgonen den 15 september släpper vi förtöjningar i Winthrop Yacht Club och går söderut. Vi har tackat klubben för deras gästfrihet och överlämnat KSSS standert som present och fått deras som motgåva. Vädret är bra med måttlig sydvästlig vind som successivt vrider mot nord. På eftermiddagen dyker ett åskväder upp och börjar jaga oss. När vi efter drygt 6 timmars segling går in i Cape Cod Kanalen är åskvädret över oss. Regnet vräker ner och vi gör 10 knop i den starka medströmmen. När ovädret passerat ser vi oss om efter en lämplig natthamn och hittar snart en privat boj i Pocasset Bay. Det är tydligt att seglingssäsongen lider mot sitt slut, det är lätt att hitta en bra “gratis” boj.

Continue reading →